Remissversion: Autism
Kommunikation och delaktighet
Krisplan
Krisplan är ett stöd för att förhindra och hantera eventuell försämring av individens psykiska mående. Den beskriver risksituationer, tecken på försämring och stöd för individen.
Målgrupp eller situation
Individer med autism och samtidig psykisk ohälsa.
Kunskapsläge
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård och stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Kompetenskrav
Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Att göra en krisplan innebär att man tillsammans med individen och närstående
- identifierar händelser och situationer (så kallade "triggers") som kan bidra till försämring
- upprättar en skriftlig plan för att identifiera och hantera tidiga varningstecken
- uppdaterar krisplanen kontinuerligt eller vid behov.
För att krisplanen ska vara användbar för individen behöver den vara utformad så att informationen är lätt att både ta till sig och ha med sig. Skriv kortfattat, enkelt och konkret eller använd bilder. Individen bör få planen utskriven, alternativt att hen fotograferar planen med sin mobil. Om individen samtycker ska även andra berörda, till exempel närstående eller fast vårdkontakt, få en kopia av krisplanen.
Genomförande
Att lära sig identifiera tidiga tecken och triggers ökar möjligheten för individen att tillsammans med närstående och personal förebygga och förhindra allvarlig försämring eller återinsjuknanden.
En krisplan bör vid behov finnas som ett komplement till en genomförandeplan eller vårdplan och följas upp och uppdateras vid samma tillfälle. I krisplanen konkretiserar man vad individen själv och andra kan göra i situationer som kan leda till försämrat mående eller vid tidiga tecken på försämring i funktion eller mående.
Innehåll i en krisplan
Krisplaner kan vara utformade på olika sätt, men de ska alltid utgå från individen och bör innehålla
- risksituationer
- tidiga varningstecken
- åtgärder vid tidiga varningstecken
- tecken som brukar tyda på allvarlig försämring
- åtgärder vid tecken på allvarlig försämring
- telefonnummer till personer eller verksamheter att kontakta vid försämring
- individens egna önskemål.
Att identifiera tidiga tecken
Att identifiera tidiga tecken innebär att individen själv och/eller närstående får berätta om sina tidigare erfarenheter. Vilka situationer brukar leda till ökad stress? Vad har kunnat trigga försämring eller återinsjuknande tidigare?
Tecknen kan se väldigt olika ut för olika individer, men vanliga tecken är att
- känna sig mer spänd eller nervös
- äta mer eller mindre
- sova för lite eller för mycket
- känna sig ledsen, irriterad eller arg
- dra sig undan från närstående eller tacka nej till stöd och aktiviteter
- tacka nej till medicin
- bli misstänksam mot andra
- ha svårt att koncentrera sig
- känna rädsla, oro eller ängslan
- känna sig förvirrad och osäker på omgivningen.
- ökade självreglerande eller självstimulerande beteenden.
Ibland kan det vara svårt för individen att själv känna igen sina tidiga tecken. Därför är närstående och personal i vård- och omsorg ett viktigt stöd i att lära sig känna igen tidiga tecken. Det finns också manualer och formulär att använda när man ska identifiera individens specifika tecken på försämring.
Flera psykopedagogiska program som Illness managament and recovery IMR och Ett självständigt liv ESL innehåller delar om att identifiera tidiga tecken på försämring/återinsjuknanden och formulera en krisplan. Det ingår även manualer för Case management.
Faktorer som kan bidra till försämring eller återinsjuknande
Alla individer är känsliga för olika saker vilket innebär att en händelse som kan trigga ett återinsjuknande för en individ inte behöver göra det för en annan. Men risken för försämrat mående ökar generellt när individer
- slutar med sin medicin
- utsätts för stress
- använder alkohol eller droger
- sover sämre eller inte alls.
Kritiska livshändelser som förluster, större besvikelser och misslyckanden har visat sig öka risken att försämras och återinsjukna. Det kan handla om att en relation tar slut, en närstående som dör, ekonomiska svårigheter, större besvikelser eller kränkningar i privatlivet eller på jobbet.
Uppföljning
Krisplanen bör uppdateras kontinuerligt och vid behov. Innehållet i krisplanen ska styra hur snart en uppdatering bör göras. Boka gärna in ett specifikt datum för att tillsammans med individen gå igenom krisplanen och ta ställning till uppdatering.
Efter en situation då åtgärderna i krisplanen har satts in bör man utvärdera hur det har fungerat och därefter ta ställning till om krisplanen ska uppdateras.