Insatser vid diagnostiserad autism, vuxna

Psykoedukation är basen i insatser vid autism. Med kunskap minskar risken för negativa reaktioner och negativa samspelsmönster.

Psykoedukation omfattar information och råd

Om autism: 

• förekomst, orsaker, prognos och variation över livet
• symtomens uttryck i vardagen
• vad i miljön som kan bidra till, minska eller förvärra problem i vardagen.

Svårigheter vid autism:

• vanliga svårigheter, t.ex. socialt samspel och kommunikation, förståelse av sammanhang, perceptuell över/underkänslighet, svårigheter med planering/organisering, sömnproblem
• vanliga psykiatriska tillstånd vid autism
• hur autism påverkar närstående.

Olika typer av insatser:

• information om olika typer av insatser och var dessa erbjuds
• hur bemötande, krav- och ambitionsnivå hemma, i studier och på arbetet kan anpassas
• råd om sömnhygien, kost och fysisk aktivitet
• stöd för att hantera perceptuell över/underkänslighet
• kognitivt och kommunikativt stöd, t.ex. tidshjälpmedel, påminnelsesystem, scheman och bildstöd
• information om samhällets stödinsatser.

Individer med autism behöver ofta flera kompletterande insatser som planeras och utförs av olika aktörer i samverkan, till exempel socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Effektiv samverkan och samordning bidrar till en helhetssyn på individens behov, möjliggör att insatser ges utan dröjsmål och leder till bättre effekt av de insatser som ges. 

Samordnad individuell plan, SIP, upprättas vid behov av samordning av insatser mellan olika huvudmän.

Anpassning vid autism handlar till exempel om att 

• anpassa bemötande, kravnivå och förväntningar
• avgränsa och tydliggöra uppgifter
• vid behov reducera intryck i miljön
• lägga in pauser
• underlätta övergångar.

Ofta behövs anpassningar både i hemmet och på arbetsplatsen eller i studier.

Kognitivt stöd

Arbetsterapeutisk utredning eller en kartläggning av funktion kan visa på vilka behov som finns för att få vardagen att fungera bättre. Arbetsterapeutisk behandling och kognitivt stöd kan underlätta och till viss del kompensera för svårigheter. Insatserna kan till exempel handla om

• struktur och rutiner
• dygnsrytm och rutiner för sömn
• strategier för att hantera tid
• strategier för att komma ihåg
• att upprätthålla motivation och koncentration
• anpassning av miljö
• förhållningssätt och bemötande
• kognitiva hjälpmedel
• strategier och rutiner vid övergångar och förändringar.

Utifrån prioriterade aktivitetsområden kan man ge förslag på individuella lösningar i form av till exempel kognitivt stöd, sömnhygieniska insatser samt tips och råd om konsumentprodukter och vardagsteknik som kan få vardagen att flyta på bättre.

För individer med bristande tidshantering och organisationsförmåga kan gruppinterventionen Ha Koll erbjudas.

Kommunikativt stöd

En logopedisk utredning kan visa vilka behov som finns och ligger till grund för utformning av kommunikativt stöd. Kommunikativt stöd kan bidra till ökad delaktighet och kan utgöras av

• stöd för grundläggande kommunikativa färdigheter, såsom ömsesidig social imitation och delat uppmärksamhetsfokus
• bildstöd
• alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)
• kommunikativa färdigheter för samtal.

Om individen vistas i flera miljöer är det till hjälp att ha tillgång till samma hjälpmedel och stödfunktioner överallt. 

Psykologisk behandling, som färdighetsträning och kognitiv beteendeterapi, KBT, kan ge övergripande effekter på funktionsnivån i vardagen. KBT-behandlingen bör fokusera på problem eller svårigheter som till exempel självreglering, problemlösning, att lyssna och att handskas med och uttrycka känslor. 

Träning av sociala och/eller andra färdigheter bör vara en del av den psykologiska behandlingen. NEUROACT är en manualbaserad metod för stresshantering och färdighetsträning i grupp. Behandling i grupp kan vara svårt för en del individer med autism, men kan samtidigt vara hjälpsamt för andra individer med autism. 

KBT är förstahandsvalet för behandling av individer med ångestsyndrom eller mild till måttlig depression. Det gäller även individer med autism. Dock kan behandlingen behöva anpassas efter individens förutsättningar.

Insatser vid autism syftar även till att minska risken för och behandla samtidiga psykiatriska tillstånd. Vid samtidig psykisk ohälsa bör man värdera hur autismsymtomen påverkar och påverkas av det andra tillståndet. 

Om det andra tillståndet bedöms vara sekundärt till autism kan symtomen ofta förbättras genom insatser för autism. Insatser vid autism kan leda till förbättrade möjligheter för individen att tillgodogöra sig behandling för samtidiga tillstånd.

Vanliga samtidiga psykiatriska tillstånd, till exempel depression och ångestsyndrom,  bör behandlas på sedvanligt sätt. Vid behov görs anpassningar till funktionsnedsättningen.

Vid autism med samtidiga svårare psykiatriska tillstånd, till exempel bipolär sjukdom, psykossjukdom, svår depression, svår ätstörning, PTSD, skadligt bruk eller beroende, se insatser vid komplexa behov.

Det finns inga läkemedel som påverkar kärnsymtomen vid autism. Vid autism och samtidig bipolär sjukdom, psykossjukdom, depression, tvångssyndrom, ångestsyndrom, adhd eller sömnproblem gäller samma rekommendationer som för individer utan samtidig autism. 

Inför insättning av läkemedel ska man väga nyttan av behandlingen mot eventuella biverkningar och andra negativa konsekvenser för individen. Såväl effekt som biverkningar kan hos individer med autism komma vid lägre dosering av psykofarmaka än förväntat.

Närstående kan vara en resurs för en individ med autism, både i vardagslivet och som stöd i olika insatser. I många fall blir effekten av insatserna bättre om närstående kan inkluderas och ge stöd och hjälp.

Samtidigt kan det innebära en belastning för de närstående att fungera som stöd, och de kan behöva stöd och information för egen del. Minskad stress hos närstående till individer med autism har gynnsam effekt på livssituationen och hälsan för individen och de närstående.

Individer med autism möter ofta utmaningar i sitt föräldraskap. Föräldraskapsstöd stärker föräldraförmågan, främjar en fungerande vardag, minskar stress och ökar livskvaliteten för förälder och barn. Man kan också hänvisa till program för föräldraskapsstöd, till exempel COPE eller Komet. I vissa fall kan mer stöd behövas, och då kan man behöva vägleda föräldern till insatser via socialtjänsten.

Vården ska efterfråga information om minderåriga barn. Minderåriga barn med omsorgsgivare med psykisk ohälsa och/eller funktionsnedsättning har rätt till delaktighet, stöd och information. Samtal med barn bör föras både med hänsyn till individens integritet och till barnets mognad.

Barnkonventionen definierar både barnets rättigheter och vårdens skyldigheter. När det finns oro för att minderåriga barn kan fara illa är man skyldig att göra orosanmälan till socialtjänsten. 

Vården ska uppmärksamma munhälsan i samband med besök. Ställ frågor eller använd munbedömningsinstrument. Informera om rätt till tandvårdsstöd från regionen och  remittera till tandvården vid behov.