Insatser vid diagnostiserad autism, barn och ungdomar

Psykoedukation är basen i insatser vid autism och bör ges till både barnet eller ungdomen och närstående. Med kunskap minskar risken för negativa reaktioner och negativa samspelsmönster.

Psykoedukation omfattar information och råd

Om autism: 

• förekomst, orsaker, prognos och variation över livet
• symtomens uttryck i vardagen
• vad i miljön som kan bidra till, minska eller förvärra problem i vardagen.

Svårigheter vid autism:

• vanliga svårigheter, t.ex. socialt samspel och kommunikation, förståelse av sammanhang, perceptuell över/underkänslighet, sömn- och matproblem
• vanliga psykiatriska tillstånd vid autism
• hur autism påverkar familjen som helhet, t.ex. föräldraskap och syskons roll.

Olika typer av insatser:

• information om olika typer av insatser och var dessa erbjuds
• hur bemötande, krav- och ambitionsnivå hemma och i förskolan eller skolan kan anpassas
• råd om sömnhygien, kost och fysisk aktivitet
• stöd för att hantera perceptuell över/underkänslighet
• kognitivt och kommunikativt stöd, t.ex. tidshjälpmedel, påminnelsesystem, scheman och bildstöd
• information om samhällets stödinsatser.

Barn och ungdomar med autism behöver ofta flera kompletterande insatser som planeras och utförs av olika aktörer i samverkan, till exempel barn- och ungdomspsykiatrin, habiliteringen, förskolan eller skolan och/eller socialtjänsten. Effektiv samverkan och samordning bidrar till en helhetssyn på barnets eller ungdomens behov, möjliggör att insatser ges utan dröjsmål och leder till bättre effekt av de insatser som ges. 

Resultatet av utredningen och den samlade bedömningen bör kommuniceras till barnets eller ungdomens förskola eller skola och ligga till grund för anpassningar i förskole-/skolmiljön. 

En samordnad individuell plan, SIP, upprättas vid behov av samordning av insatser mellan olika huvudmän.

Mångsidiga intensiva beteendeinsatser (MIB)

Mångsidiga intensiva beteendeinsatser (MIB) kan ges till barn med autism upp till fem år.  Insatsen syftar till att stötta barnets utveckling genom att de vuxna runt barnet får verktyg och strategier som tillämpas i barnets vardagsmiljö. Barnet övar färdigheter tillsammans med föräldrar och förskolepersonal med stöd från habiliteringen eller annan specialistvård.

Anpassning vid autism handlar till exempel om att 

• anpassa bemötande, kravnivå och förväntningar
• avgränsa och tydliggöra uppgifter
• främja kommunikation och socialt samspel
• vid behov reducera intryck i miljön
• underlätta övergångar.

Kognitivt stöd

En arbetsterapeutisk utredning eller en kartläggning av funktion kan visa på vilka behov som finns för att få vardagen att fungera bättre. Arbetsterapeutisk behandling och kognitivt stöd kan underlätta och till viss del kompensera för svårigheter. Insatserna kan till exempel handla om

• struktur och rutiner
• dygnsrytm och rutiner för sömn
• strategier för att hantera tid
• strategier för att komma ihåg
• att upprätthålla motivation och koncentration
• anpassning av miljö
• förhållningssätt och bemötande
• kognitiva hjälpmedel
• strategier och rutiner vid övergångar och förändringar.

Utifrån prioriterade aktivitetsområden kan man ge förslag på individuella lösningar i form av till exempel kognitivt stöd, sömnhygieniska insatser samt tips och råd om konsumentprodukter och vardagsteknik som kan få vardagen att flyta på bättre.

Kommunikativt stöd

En logopedisk utredning kan visa vilka behov som finns och ligger till grund för utformning av kommunikativt stöd. Kommunikativt stöd kan bidra till ökad delaktighet och kan utgöras av

• stöd för grundläggande kommunikativa färdigheter, såsom ömsesidig social imitation och delat uppmärksamhetsfokus
• bildstöd
• alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)
• kommunikativa färdigheter för samtal.

Det är till hjälp för barnet eller ungdomen att ha tillgång till samma hjälpmedel och stödfunktioner i alla miljöer som hen vistas i.

Föräldrar till barn med autism möter ofta utmaningar i sitt föräldraskap. Föräldraskapsstöd kan ge ett förbättrat samspel i familjen och öka föräldrarnas självtillit och förmåga att stödja barnet eller ungdomen i vardagen. Man kan också hänvisa till program för föräldraskapsstöd, till exempel COPE eller Komet.  

Metoden CPS, Problemlösning i samförstånd (Collaborative and proactive solutions), är användbar i alla åldrar vid problem som har sin grund i bristande flexibilitet och låg frustrationstolerans. Syftet med metoden är att hjälpa föräldrar och barn att hitta samarbetslösningar. 

I vissa fall kan mer stöd behövas, och då kan man behöva vägleda till insatser via socialtjänsten. 

Informera också om vilket stöd som finns att få som närstående.

Psykologisk behandling, som färdighetsträning och kognitiv beteendeterapi (KBT), kan ge övergripande effekter på funktionsnivån i vardagen. 

KBT-behandlingen bör fokusera på problem eller svårigheter som till exempel självreglering, problemlösning, att lyssna och att handskas med och uttrycka känslor. Barn och ungdomar med autism och symtom på ångest, ångestsyndrom eller mild till måttlig depression bör erbjudas anpassad psykologisk behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT). 

Träning av sociala och/eller andra färdigheter bör ingå som en del i psykologisk behandling. Behandlingar som ges i grupp:

• KONTAKT är en metod för social färdighetsträning som utgår från barnets eller ungdomens behov och motivation. 
• NEUROACT är en manualbaserad metod för stresshantering och färdighetsträning. 
• Cool Kids är en gruppbehandling för barn med ångest. Behandlingen kan ges i en autismanpassad version.

Barn och ungdomar med autism och komplexa behov kan ha olika former av fysiska och/eller psykomotoriska svårigheter, nedsatt kroppskännedom och/eller rörelserädsla. Behandling av fysiska och psykomotoriska funktioner ges när komplex problematik antas påverka möjligheten att delta i fysisk aktivitet och rörelsebehandling.

Insatser vid autism syftar även till att minska risken för och behandla samtidiga psykiatriska tillstånd. Vid samtidig psykisk ohälsa bör man värdera hur autismsymtomen påverkar och påverkas av det andra tillståndet. 

Om det andra tillståndet bedöms vara sekundärt till autism kan symtomen ofta förbättras genom insatser för autism. Insatser vid autism kan leda till förbättrade möjligheter för barnet eller ungdomen att tillgodogöra sig behandling för samtidiga tillstånd.

Vanliga samtidiga psykiatriska tillstånd, till exempel adhd, depression och ångestsyndrom, bör behandlas på sedvanligt sätt. Vid behov görs anpassningar till funktionsnedsättningen.

Vid autism med samtidiga svårare psykiatriska tillstånd, till exempel psykos, svår depression, svår ätstörning, svåra självskadebeteenden eller PTSD, se insatser vid komplexa behov.

Det finns inga läkemedel som påverkar kärnsymtomen vid autism. Vid autism och samtidig adhd, sömnstörning, depression, tvångssyndrom eller ångestsyndrom gäller samma rekommendationer som för barn och ungdomar utan samtidig autism. Läkemedel kan även användas för att lindra svåra fixeringar och irritabilitet i vissa fall. 

Inför insättning av läkemedel ska man väga nyttan av behandlingen mot eventuella biverkningar och andra negativa konsekvenser. Såväl effekt som biverkningar kan komma vid lägre dosering av psykofarmaka än förväntat.

Vården ska uppmärksamma munhälsan i samband med besök. Ställ frågor eller använd munbedömningsinstrument. Barn och ungdomar med autism kan behöva stöd för att upprätthålla rutiner för tandborstning och det kan även behövas extra uppföljning via tandvården. Rekommendera kontakt med tandvården vid behov. Besöken kan anpassas för de barn eller ungdomar som har oro eller rädsla inför kontakt med tandvården.