Missbruk och beroende
Behandling och stöd
Nedtrappning vid långvarigt bruk av bensodiazepiner
Individer med långvarigt bruk av bensodiazepiner och svåra abstinensbesvär vid utsättning kan vara hjälpta av nedtrappning, eventuellt kombinerat med KBT.
Målgrupp och situation
Individer med långvarigt bruk av bensodiazepiner, där enkel utsättning inte fungerar eller om individen har utvecklat ett beroende.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med långvarigt bruk av bensodiazepiner där sedvanlig utsättning inte är möjlig
- nedtrappning av bensodiazepin (prioritet 2)
- KBT som tillägg till nedtrappning av bensodiazepin (prioritet 2).
Kompetenskrav
Legitimerad läkare.
Sammanfattning
Abstinensbesvär vid försök till utsättning av bensodiazepiner efter längre tids bruk (4–6 veckor eller mer) är vanligt, även hos individer som inte uppfyller samtliga kriterier för beroende. I de fallen kan individen behöva hjälp med en strukturerad nedtrappning för att kunna sluta helt.
Genomförande
Bensodiazepiner används av många som lugnande eller sömngivande medel. För vissa individer är det svårt att sluta, trots att de långsiktiga riskerna (till exempel kognitiva biverkningar och risk för fallolyckor) är större än de eventuella terapeutiska effekterna. Bensodiazepiner rekommenderas inte för långtidsbehandling.
En del patienter utvecklar tolerans och kan få plågsamma abstinenssymtom vid försök till snabb utsättning. Det finns även en risk för allvarliga abstinenskomplikationer, bland annat delirium tremens och epileptiska anfall, särskilt vid längre tids användning i höga doser.
Nedtrappning innebär att dosen minskas stegvis i samförstånd med individen, för att minska abstinensbesvären och risken för allvarliga abstinenskomplikationer. Planen för nedtrappning ska vara skriftligt dokumenterad och känd av individen.
Plan för nedtrappningen
Inför nedtrappningen av bensodiazepiner gör man upp en individuell plan för hur det ska gå till. Den ska innehålla:
- Val av preparat
Kortverkande bensodiazepiner bör bytas mot långverkande under nedtrappningen. Skäl till detta är att kortverkande ger snabbare abstinens. - Nedtrappningstakt
Nedtrappningen kan göras under olika lång tid, från några dagar till flera månader. Det som främst avgör tiden är hur lång tid individen bensodiazepiner och hur höga doserna varit. - Hämtningsintervall
Upplägg för hur ofta individen ska hämta läkemedlet.
Kontroller och/eller medicinska test
Om individen ska ta alla eller delar av läkemedlet övervakat och om medicinska test ska användas som kontroll och stöd för nedtrappning. - KBT-behandling
Om KBT-behandling är aktuellt, eller om det har övervägts men valts att inte ta med. - Annat stöd eller omvårdnad
Vilken bedömning som gjorts av behovet av psykologisk eller psykosocial behandling, och av psykosociala stödinsatser och av heldygnsvård för hela eller delar av nedtrappningen. - Krisplan
Om det finns behov av krisplan eller ej.
KBT-behandling som tillägg till nedtrappning
Fler blir fria från användningen av bensodiazepin när KBT-behandling erbjuds som tillägg till nedtrappningen. Behandlingen kan vara inriktad på användningen av bensodiazepiner, sömnsvårigheter, ångest eller symtom som uppkommer vid nedtrappningen.
Uppföljning
Det bör göras regelbunden kontroll av abstinensbesvärens svårighetsgrad och eventuellt andra symtom som uppkommit vid nedtrappningen.
Förändringar i behandlingsupplägget kan behöva göras:
- anpassning av hastighet i nedtrappningen
- tätare eller glesare intervall i hämtning av bensodiazepiner
- utökade behandlingsinsatser, t.ex. erbjudande om KBT
- heldygnsvård under hela eller delar av nedtrappningen.