Depression och ångestsyndrom
Uppföljning på individnivå
Plasmakoncentrationsbestämning av antidepressiva läkemedel
Genom att mäta plasmakoncentration av antidepressiva kan man optimera patientens läkemedelsbehandling.
Kunskapsläge
Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR).
Kompetenskrav
Legitimerad läkare.
Sammanfattning
Antidepressiva läkemedel doseras individuellt med uppföljning av erhållen effekt och eventuella biverkningar. Vid bristande effekt eller mer biverkningar än förväntat av ett läkemedel rekommenderas provtagning av plasmakoncentration. Det är av fördel om man har ett värde tagit under steady state då patienten haft god effekt av läkemedlet.
Vid oväntad hög eller låg koncentration ska felaktigheter i dosering, interaktioner, polymorfism eller följsamhet till ordinationen efterfrågas.
Genomförande
Genom att mäta plasmakoncentrationen av antidepressiva läkemedel kan man optimera behandlingen för patienten. För att kunna värdera koncentrationen är det viktigt att provet är taget som dalvärde, det vill säga direkt före intag av en dos. Har behandling med samma dos av läkemedlet pågått minst fyra halveringstider kan man anta att en jämviktskoncentration har uppnåtts.
Möjliga anledningar till avvikande plasmakoncentration:
- bristande följsamhet (vanligaste orsaken)
- felaktig dosering
- överkonsumtion
- snabb nedbrytning p.g.a. genetiska variationer
- långsam nedbrytning p.g.a. genetiska variationer
- farmakokinetisk interaktion med ett annat läkemedel (eller hälsokost) som orsakar enzyminduktion eller enzymhämming.
Vid fynd av avvikande plasmakoncentrationsvärden är det ofta värdefullt att konsultera enhet för klinisk farmakologi.
Alternativ vid låg koncentration
Visar det sig att den uppmätta koncentrationen är låg trots god följsamhet och höga eller till och med maximala doser finns det utrymme för dosökning. Om läkemedelsdoseringen styrs utifrån plasmakoncentrationen är risken för överdosering liten. Det är dock viktigt att informera patient och ansvarig vårdpersonal om dosen överskrider den högsta rekommenderade. Även på receptet ska anges om dosen är högre än vad som anges som högsta rekommenderade dos i produktinformationen. Om orsaken till låg koncentration är ett annat läkemedel som interagerar är det viktigt att det görs en dosanpassning när detta andra preparat sätts ut.
Om det är möjligt kan man istället för att överskrida högsta rekommenderade dos välja en annan substans med liknande verkningsmekanism men med annan metabolism. För några få antidepressiva läkemedel i gruppen TCA (klomipramin, nortriptylin, amitriptylin) finns det rekommenderade plasmakoncentrationsintervall som kan ge vägledning för doseringen, men även för många andra antidepressiva läkemedel kan en enhet för klinisk farmakologi ge vägledning om huruvida det finns utrymme för dosökning eller om koncentrationen kan anses signalera en hög risk för koncentrationsberoende biverkningar. Det är av stor nytta om man tagit koncentration på patienten när denne har god effekt av läkemedlet.