Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Psykodynamisk korttidsterapi vid lindrig till medelsvår depression hos barn
En manualbaserad terapi där man fokuserar på relationer, upplevelser och känslouttryck. Behandlaren har en aktiv roll.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar med lindrig till medelsvår depression.
Kunskapsläge
Socialstyrelsen nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården i undantagsfall kan erbjuda psykodynamisk korttidsterapi till barn och ungdomar med lindrig till medelsvår depression (prioritet 10).
Kompetenskrav
Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning, eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
Psykodynamisk korttidsterapi (PDT) kan i vissa fall vara ett alternativ vid lindrig till medelsvår depression hos barn och ungdomar men har inte lika starkt vetenskapligt stöd som vissa andra terapiformer.
Genomförande
Korttidsbehandling med psykodynamisk terapi (korttids-PDT) fokuserar på affekter och patientens känslouttryck i terapin och att kognitiv insikt i ett problem inte automatiskt löser det. Man arbetar med att utforska mekanismerna bakom undvikande av plågsamma och besvärande tankar och känslor på både ett medvetet och omedvetet plan. Man försöker också identifiera återkommande teman och mönster hos barnet eller ungdomen som hindrar hen att gå vidare. Man arbetar bland annat med så kallat motstånd, tolkar mönster i agerande, lyfter fram det som händer i terapirelationen och ger utrymme för barnet eller ungdomens önskningar, drömmar och fantasier.
I PDT läggs stor vikt vid relationen som utvecklas mellan terapeuten och barnet eller ungdomen, och hur deras problematik manifesterar sig i den relationen. Korttidsterapin pågår en till två gånger i veckan med totalt 10–30 möten.
I mötet med klienten är psykoterapeuten engagerad, nyfiken och vill förstå klientens problem och belägenhet. Samarbete och kontakt jämsides med acceptans är grundförutsättningar, där acceptans innebär att terapeuten inte värderar och bedömer det som berättas, utan att man vill förstå mening och sammanhang. Man ger inte heller råd och anvisningar. Arbetet styrs mer av ett gemensamt undersökande av hur och varför barnet eller ungdomen har hamnat ur kurs. Inom vissa skolor är terapeutens tolkning av barnets eller ungdomens känslor och förhållningssätt från tidigare relationer en viktig komponent. Andra skolor lägger större vikt vid den stödjande och bekräftande terapeutiska relationen för att ge klienten en möjlighet till tillit, insikt om hur man själv fungerar vad gäller rädslor och försvar, och om möjliga lösningar.
Uppföljning
Se även uppföljning barn och ungdomar - depression.