Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Läkemedelsbehandling vid generaliserat ångestsyndrom hos barn
Behandling med läkemedel ger en minskning av symtomen, i första hand ska SSRI-preparat användas.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar med diagnosen generaliserat ångestsyndrom (GAD).
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom behandling med antidepressiva läkemedel (prioritet 3).
Kompetenskrav
Legitimerad läkare.
Sammanfattning
Om inte psykoedukation, psykosocial behandling och KBT haft tillräcklig effekt kan läkemedelsbehandling prövas. Det finns idag inte något läkemedel i Sverige som är godkänt av Läkemedelsverket för behandling av ångestsyndrom hos barn. SSRI (selektiva serotonin-återupptagshämmare) har dock i flera kontrollerade studier visat sig vara effektiv och säker behandling vid generaliserat ångestsyndrom hos barn och unga. SSRI rekommenderas i första hans baserat på en sammanvägning av effekt och biverkningar.
Kombinationsbehandling med SSRI och KBT är mer effektivt utifrån snabb respons än monoterapi, och det bör därför övervägas vid svårare ångesttillstånd.
Vid läkemedelsbehandling ska individen få information om vanliga biverkningar, eventuella symtom i inledningen av behandlingen och information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.
Genomförande
- Förstahandsvalet vid läkemedelsbehandling är SSRI-preparatet sertralin
- Om sertralin inte ger effekt bör man byta till fluvoxamin
- Först efter att två olika SSRI har prövats rekommenderas SNRI som venlafaxin eller duloxetin. De har också visad effekt på generaliserat ångestsyndrom, men har en högre risk för allvarligare biverkningar som förhöjt blodtryck, pulsstegring och ökad suicidrisk
- Bensodiazepiner, pregabalin, gabapentin, antihistaminer (prometazin, hydroxizin) och neuroleptika (till exempel quetiapin, alimemazin) ska undvikas vid behandling av ångesttillstånd hos barn och ungdomar
- För dosering, se SFBUP riktlinjer ångest och tvångssyndrom, s 27.
Uppföljning
Barn och ungdomar som medicinerar med antidepressiva läkemedel måste man följa upp tätt. Helst genom besök, men telefonkontakt går också bra. Den första uppföljningen gör man efter 7–10 dagar. Därefter varje vecka första månaden, och efter det varje månad till var tredje månad beroende på förlopp. Förutom att följa upp symtom och biverkningar bör man också kontrollera längd före insättning samt efter 6 månader.