Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Interpersonell psykoterapi vid lindrig till medelsvår depression hos vuxna
Psykoterapi där man jobbar med sambandet mellan individens relationer och de psykiska besvären.
Målgrupp eller situation
Vuxna med lindrig till medelsvår depression.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) för vård vid depression och ångestsyndrom anger att hälso- och sjukvården bör erbjuda IPT till vuxna med lindrig till medelsvår egentlig depression (prioritet 3).
Kompetenskrav
Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med aktuell psykoterapinriktning, eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med aktuell inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
Interpersonell psykoterapi, IPT, är en strukturerad form av psykoterapi där man fokuserar på problematiska relationer som bidrar till de psykiska besvären, och omvänt hur de psykiska besvären påverkar relationer till andra. Grundtanken är att de psykiska symtomen minskar när en människa kan hantera sina relationsproblem på ett bättre sätt.
Terapeuten hjälper till att ringa in orsaken till individens problem inom ramen för ett av fyra områden: interpersonella svårigheter, interpersonell konflikt, ofrivillig rollförändring eller komplicerad sorg. I behandlingen hittar man alternativa sätt att hantera dessa situationer och problem, och de svåra känslor de kan vara förknippade med. En behandling består vanligtvis av 12–16 samtal.
Genomförande
I en IPT-behandling lär sig individen att hantera sina relationsproblem på ett mer konstruktivt sätt, vilket gör att de depressiva besvären förbättras. Genom att huvudsakligen fokusera på relationsproblem utmärker sig IPT från andra psykologiska behandlingsmetoder. Behandlingen består vanligtvis av 12–16 samtal. Behandlingen delas in i tre faser, med ett på förhand bestämt innehåll.
Den inledande fasen innehåller anamnes, psykoedukation, information om IPT och övningar där man kartlägger man individens nuvarande relationer. Även sambandet mellan interpersonella händelser och depressionssymtom undersöks. Utifrån sambandet mellan det som har utlöst depressionen, det som håller igång depressionen och det interpersonella fungerandet, så väljs ett specifikt fokusområde:
- interpersonella svårigheter
- interpersonell konflikt
- ofrivillig rollförändring
- komplicerad sorg
Mellanfasen består av specifika behandlingsinterventioner utifrån det fokusområde man valt, samt av generella IPT-tekniker.
I avslutningsfasen kartlägger man bland annat högrisksituationer och tidiga varningssignaler. I vidmakthållandeplanen ingår en summering av vilka strategier som har använts i behandlingen och vilka strategier som patienten behöver fortsätta att praktisera.
Förmedlingssätt
Individuell “face-to-face” behandling. Andra förmedlingssätt har ej forskningsstöd.
Anpassning av manualbaserad IPT
Stödet för IPT vid depression i Socialstyrelsens riktlinjer stödjer sig huvudsakligen på forskning av manualbaserad interpersonell terapi. Utgångspunkten för behandlingen bör således vara en vetenskapligt utvärderad behandlingsmanual.
Samtidigt behöver rekommenderade behandlingsinsatser med högt evidensläge integreras med klinisk erfarenhet och med hänsyn till individens livssituation och önskemål.
Samsjuklighet, komplexa tillstånd eller tidigare behandlingsförsök utan fullgott resultat kan kräva anpassning i behandlingsupplägget, vilket är vanligt förekommande inom specialistpsykiatrisk vård.
Uppföljning
Vid behandlingsavslut bör man bedöma individens kvarstående symtom i samtal och med en skattningsskala, till exempel den klinikeradminstrerade skalan MADRS (Montgomery Åsberg Depression Rating Scale) eller något av självskattningsformulären PHQ-9 (Patient Health Questionnaire-9) eller MADRS-S (Montgomery Åsberg Depression Rating Scale - Self ).
Individen bör följas upp efter en tid. Har symtomen återkommit bör individen erbjudas boostersessioner. Där kan behandlaren stötta individen vid eventuella bakslag och repetera tidigare information och strategier.