Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Fysisk aktivitet vid lindrig till medelsvår depression hos vuxna
Fysisk aktivitet kan användas som monoterapi och tillsammans med annan behandling.
Målgrupp eller situation
Vuxna med diagnostiserad lindrig eller medelsvår depression.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården kan erbjuda fysisk aktivitet till vuxna med lindrig till medelsvår depression (prioritet 6). Enligt FYSS bör personer med depression rekommenderas aerob eller muskelstärkande fysisk aktivitet för att minska depressiva symtom.
Kompetenskrav
All legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med kunskap om aktuellt sjukdomstillstånd kan ordinera fysisk aktivitet. Vid komplexa problem, som somatisk samsjuklighet, bör den fysiska aktiviteten utformas och anpassas av legitimerad fysioterapeut eller sjukgymnast.
Sammanfattning
Den fysiska aktiviteten kan ske i vården vid behov, men även utanför vården som egenvård. Individuell rådgivning, anpassning och uppföljning i vården rekommenderas, där FaR (Fysisk aktivitet på recept) kan användas. Anpassad, gärna ledarledd, fysisk aktivitet minst två gånger per vecka med minst måttlig intensitet under ca 12 veckor bidrar till minskning av depressionssymtom, beteendeaktivering och bättre somatisk hälsa.
- Vid lindrig depression, och i vissa fall vid medelsvår depression beroende på patientens förutsättningar, kan fysisk aktivitet prövas under en kortare tid som monoterapi, med täta uppföljningar
- Vid längre tids lindrig depression eller medelsvår depression kan fysisk aktivitet användas som tillägg till annan evidensbaserad behandling.
Genomförande
Fysisk aktivitet kan bidra till att öka dels kondition, dels styrka. Effekten på kondition och styrka beror på form av aktivitet och intensitet. Oftast innebär fysisk aktivitet och träning en kombination av båda. Psykologiska förklaringsmekanismer i form av beteendeaktivering, social gemenskap och förbättrad tilltro till egen förmåga kan förklara, och förstärka, den fysiska aktivitetens antidepressiva effekt.
Fysisk aktivitet som behandling
Fysisk aktivitet kan användas som behandling av kliniska depressionstillstånd. Vid lindrig, och i vissa fall medelsvår depression, kan enbart träning ge positiv effekt. Vid långvarig eller medelsvår depression, bör träningen ske parallellt med övrig antidepressiv behandling som medicinering och/eller samtalsterapi, till exempel som beteendeaktiverande inslag i en KBT-behandling.
Fysisk aktivitet för att förebygga återfall
Fysisk träning kan också användas för att minska risken för återfall i depression, och för att förebygga kroppsliga sjukdomar som ofta följer med depression. Samma intensitet och typ av fysisk aktivitet som vid behandling rekommenderas.
Det här är fysisk aktivitet
Som fysisk aktivitet räknas all typ av rörelse som ger en ökad energiförbrukning. Till exempel friluftsliv, motion/fysisk träning, idrott, trädgårdsarbete, aktivitet i arbetet eller hemmet samt aktiv transport i vardagslivet som promenader och cykling.
Rekommenderad fysisk aktivitet vid depression
Konditionshöjande eller muskelstärkande fysisk aktivitet, eller en kombination av båda, rekommenderas för behandling av depression. För att uppnå effekt bör man nå upp till följande omfattning:
- Konditionshöjande, minst måttlig intensitet: 150 minuter per vecka uppdelat på 3–7 dagar
- Konditionshöjande, hög intensitet: 75 minuter per vecka
- Konditionshöjande, blandat måttlig och hög intensitet: 150 minuter per vecka. Tiden för fysisk aktivitet med hög intensitet räknas dubbelt när de slås ihop
- Muskelstärkande, minst måttlig intensitet: 2–3 gånger per vecka. Övningarna bör involvera stora muskelgrupper i ben, bål, och skuldror. 8–10 övningar med 8–12 repetitioner är lämpligt, men individuell anpassning måste göras.
Uppföljning
Behandlingen ska följas upp kontinuerligt. Effekten kan följas upp efter 2–3 månader men följsamheten behöver följas upp tidigare om patienten gör aktiviteten utanför vården. Aktivitetsnivån följs upp genom till exempel Socialstyrelsens indikatorsfrågor, träningsdagbok, skattningsskalan International Physical Activity Questionnaire (IPAQ), eller genom aktivitetsmätare. Effekten på depression utvärderas genom skattningsskala, till exempel HADS (Hospital Anxiety and Depression Scale), MADRS eller PHQ9 (Patient Health Questionnaire).