Samarbete med närstående

Gå till huvudsidan: Adhd

Adhd

Kommunikation och delaktighet

Samarbete med närstående

Samarbete med individens närstående främjar individens återhämtning. Att närstående får kunskap och stöd kan också ge ett förbättrat känsloklimat kring individen.

Målgrupp eller situation

Individer vars tillstånd även påverkar närstående. Exempelvis när en individ riskerar att förlora kontakten med sina närstående på grund av hög påfrestning.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderar att närstående till individer med adhd eller autism informeras om stöd som erbjuds av andra huvudmän (prioritet 3).

Socialtjänst ska enligt lag erbjuda stöd för att underlätta för individer som vårdar en långvarigt sjuk närstående, eller stödjer en närstående med funktionshinder.

Sammanfattning

Utöver att de närstående ofta påverkas av individens tillstånd har de en viktig roll i individens liv och kan bidra med kunskap till personalen. Insatsen kan genomföras av alla verksamheter och innebär att med individens samtycke se vårdnadshavare och närstående som en resurs som kan vara involverade under den tid som individen är i behov av vård och stöd. Det kan också innebära att erbjuda information och insatser till individen och hens närstående tillsammans. Om det inte är möjligt går det att erbjuda samarbete som en insats till närstående individuellt.

Misstänker man att individen är utsatt för någon typ av våld och/eller hedersrelaterat förtryck ska man se till att ha enskilda samtal. Det betyder att eventuella barn inte heller ska vara närvarande, även om de är små.

Genomförande

Närstående kan ha mycket kunskap om individens behov av stöd. De kan också bidra med information om hur individen har mått och reagerat på händelser tidigare i livet. Till exempel vad som har lett till ökade svårigheter.

Samarbetet med närstående kan genomföras av alla verksamheter och arbetet innebär att personalen: 

  • Inhämtar samtycke för att kunna lämna information till närstående från individen och skriver in det i journalen.
  • Berättar för individen att ett samarbete mellan vård, omsorg och närstående ger goda resultat.
  • Gör en nätverkskarta tillsammans med individen för att identifiera vilka närstående som är viktiga och kan vara lämpliga att bjuda in.
  • Ser närstående som en resurs som kan vara ett viktigt stöd och bidra med information om individens behov.

Information till närstående

Närstående behöver också information för att kunna vara ett stöd för individen. Det kan bland annat innebära att få

  • vetskap om att individen får den hjälp och det stöd hen behöver
  • information eller utbildning om individens tillstånd, symtom, behandlingsmetoder och prognos
  • hjälp med att förhålla sig till situationen och bli trygg i hur man kan hjälpa och stödja individen.

I kommunikationen med vårdnadshavare och närstående, tänk på att 

  • vara tydlig och saklig
  • ha ett förstående och stödjande förhållningssätt
  • visa en vilja att förstå deras problembeskrivning 
  • göra vårdnadshavare och närstående delaktiga i beslut som rör stöd, behandling och omvårdnad
  • vara medveten om svårigheter som kan vara förknippade med tillståndet, både i samhället och i hemmet
  • informera om att det finns stöd och insatser att få.

Informationsbroschyrer och hänvisningar till webbsidor ger de närstående möjlighet att hämta in information i sin egen takt och vid flera tillfällen.

En förutsättning för att involvera närstående i beslut och planering av vård och insatser är att alla inblandade har tillräckliga kunskaper om tillståndet. Ibland kan det finnas problem som försvårar individens återhämtning. Det kan till exempel handla om skuldkänslor, olösta konflikter eller någon typ av våld och/eller hedersrelaterat förtryck. I sådana situationer är det särskilt angeläget att erbjuda närstående stöd och uppmärksamma eventuella barns behov av stöd och insatser.

Att som närstående få träffa andra med liknande erfarenheter och prata om sin situation kan också vara ett stöd. Närstående kan exempelvis erbjudas att delta i föräldragrupper eller att medverka i behandlingsprogram. 

När syftet med informationen är att ge fördjupad kunskap, förståelse och färdigheter krävs ofta en mer omfattande utbildningsinsats. Psykoedukation ger bland annat kunskap om tillståndet och hur det påverkar individens livssituation och relationerna inom familjen. 

Målet med psykoedukationen är att individen och de närstående ska få bättre förutsättningar att vara delaktiga i planering och beslut rörande behandlingen och stödet. Målet är också att den ökade kunskapen ska leda till att funktionsnedsättningen bli mer begriplig och hanterbar.

Patient- och anhörigföreningar erbjuder också ofta stöd till närstående i olika form.

Närstående kan ha behov av samtalsstöd för hur de ska bemöta och stödja individen. Många tillstånd innebär en stor påfrestning på omgivningen. Med ökad kunskap om tillståndet kan stressen och oron hos närstående minska.

Att känna sig kritiserad eller fientligt bemött kan leda till ökad stress hos individen och bidra till att symtomen förvärras. Risken finns att individen drar sig undan och isolerar sig eller att närstående tar på sig för stort ansvar. Ständig oro och känslomässig beredskap är mycket vanligt bland närstående till individer med psykisk ohälsa. Det kan bland annat yttra sig i: 

  • Kritik eller fientlighet genom att visa ogillande för något som individen gör.
  • Känslomässigt överengagemang genom att överbeskydda och ge uttryck för att individen har liten förmåga att klara sig själv.
  • Överidentifikation genom att anse sig känna sin närståendes känslor och önskningar.
  • Extrem självuppoffring genom att försumma sig själv och sina egna behov.

För att kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till närstående krävs samtycke från individen. Samtycket ska inhämtas av den som ansvarar för vården eller insatserna och det ska dokumenteras i journalen. Sekretessen gäller även sådant som individ och närstående har berättat för personalen. Ibland kan det vara lämpligare att ge allmän information utan att lämna ut uppgifter om individen. 

För minderåriga finns ingen bestämd åldersgräns när föräldrarnas möjligheter att råda över sekretesskyddade uppgifter minskar. Hänsyn måste tas till det enskilda barnets ålder och mognad, och situationen.

Material

Handboken för anhörigkonsulenter, NSPH (pdf, ny flik)

Vem hjälper den som hjälper. En film om att se anhöriga som en resurs inom vården, NSPH (youtube)

Stöd till anhöriga – Vägledning till kommunerna för tillämpning av 5 kap. 10 § socialtjänstlagen, Socialstyrelsen (pdf, ny flik)

Riksförbundet Attention 

RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa 

NSPH, Nationell samverkan för psykisk hälsa, bland annat anhörigprojektet

FMN, Föräldraföreningen mot narkotika

Nka, Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår