Våld i nära relationer och hedersrelaterat förtryck

När man frågar om våld och förtryck behöver man möta individen med respekt, lyhördhet och förståelse. För att den som är eller misstänks vara utsatt ska våga svara på frågor om våld och förtryck behöver personalen inge förtroende, ha viss kunskap i hur man frågar om våld och förtryck och ställa frågorna i en miljö som är trygg för individen. Frågorna behöver ställas vid flera tillfällen. 

När man frågar om individen är utsatt för någon typ av våld och/eller hedersrelaterat förtryck ska man alltid göra det i ett enskilt samtal, varken vårdnadshavare, syskon, små barn eller andra närstående ska vara med.

Förklara varför frågorna ställs

Använd konkreta ord och utgå från individens perspektiv när du ställer frågor. Förklara att frågor om våld och förtryck ställs rutinmässigt, vad våld är och att det påverkar hälsa och utveckling. Berätta också vilket stöd som hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan erbjuda, oavsett hur våldserfarenheten ser ut. Erbjud att hjälpa till att ta sådana kontakter.

Exempel på inledande frågor

• Har någon slagit, sparkat, skrämt eller gjort dig illa?
• Jag ser att du har ett blåmärke på armen, hur fick du det?
• Jag undrar lite, är det något som har hänt dig?
• Känner du dig trygg där du bor nu?
• Känner du dig trygg med dina föräldrar/din partner?
• Har någon närstående kallat dig fula ord?
• Är det någon som kontrollerar t.ex. din mobil eller vad du gör på sociala medier?
• Finns det saker som du måste göra fast du inte vill? Vad är det i så fall? 
• Finns det saker som du vill göra men som du inte får göra? Vad är det i så fall?
• Får du vara med på idrotten och sex- och samlevnadslektioner i skolan?
• Har någon slagit, sparkat, skrämt eller gjort dig illa förut?

Fråga både om våld som pågår och om eventuellt tidigare upplevt våld. Tidigare våld kan också behöva bearbetas eftersom våldet kan orsaka långvariga besvär.

Om individen berättar om pågående våld eller om våldsupplevelser i närtid behöver man ställa ytterligare frågor för att få reda på om det finns en akut risk för våld, om det finns barn som upplever våldet och om det är hedersrelaterat.

Exempel på följdfrågor

• När hände de här sakerna som du beskriver? Händer de fortfarande?
• Var finns den som utsatt dig för våld? Känns det tryggt/otryggt att gå hem? 
• Har någon hotat att döda dig?
• Upplever du att någon begränsar dig, t.ex. vilka du får träffa, vad du får göra och vilka åsikter du får ha?
• Bor det barn hemma hos dig?
• Har du tänkt på att ta livet av dig?

Att få frågor om våldsutövande kan väcka skam hos den som har utövat våld. Skammen kan väcka ilska och förnekelse som gör att de oftast svarar nej på frågan. Men om våldsutövaren är motiverad till förändring kan det ändå göra stor skillnad att fråga. 

Ibland kan den som utövar våld erkänna själva våldshandlingen, men lägga ansvaret på någon annan. I de fallen kan man prata om känsloreglering och alternativa strategier för att hantera ilska. 

En del använder omskrivningar som att de blir arga, är aggressiva eller får vredesutbrott. En del identifierar sig inte som våldsutövare eftersom de jämför sig med en stereotypisk våldsutövare och ett stereotypiskt offer och inte känner igen sig i det.

Vad du kan fråga om

Har du själv som vuxen utsatt någon för våld? Till exempel 

• hotat, kontrollerat, förnedrat, trakasserat
• hållt fast, knuffat, slagit, sparkat eller skadat på något annat
• pressat eller tvingat till ofrivilliga sexuella handlingar.

Att vara både offer och förövare vid hedersrelaterat våld och/eller förtryck

I en hedersrelaterad kontext kan samma individ vara både utsatt och utövare. Det kan vara till exempel pojkar och unga män som pressas eller tvingas till att kontrollera eller utsätta systrar eller mammor för våld, samtidigt som de själva utsätts för våld och förtryck. De kan också utsättas för våld om de försvarar eller skyddar kvinnor i familjen eller släkten.

Tecken på våld kan vara diffusa. Det kan vara till exempel:

• sår, blåmärken, brännskador
• frakturer
• psykosomatiska problem, som t.ex. återkommande magont, sömnstörningar eller huvudvärk
• depression, ångest, PTSD, självskadebeteende
• riskbruk, missbruk eller beroende
• suicidförsök

Tecken på hedersrelaterat förtryck kan vara till exempel:

• oro kring att inte vara oskuld
• återkommande skolfrånvaro och skolk
• bevakning från syskon eller andra familjemedlemmar
• olika villkor för olika syskons deltagande i sociala sammanhang
• olika kläd- och beteendekoder i och utanför skolan
• rigid kontroll av fritiden (t.ex. att inte få delta i aktiviteter utanför skolan)
• få eller inga kamratkontakter utanför skolan
• frånvaro från vissa ämnen eller moment t.ex. idrott och sex- och samlevnadsundervisning.

Om man misstänker att våldet och/eller förtrycket är hedersrelaterat behöver man anpassa både bemötande och insatser efter det. Hedersrelaterat våld och förtryck fungerar annorlunda än våld i nära relationer utan koppling till heder, framför allt på det sättet att våldet och förtrycket är kollektivt, alltså sanktionerat och accepterat av de flesta i familjen och släkten. Det betyder att den våldsutsatta inte utsätts för våld och förtryck av bara en nära person utan av sin sociala omgivning. Därför behöver man tänka på att

• ha enskilda samtal med individen där inte heller små barn eller någon mer avlägsen släkting är med
• dokumentera i dold journalmall och begränsa eller hindra vårdnadshavares tillgång till journalen på 1177.se
• inte skicka kallelser eller påminnelser om bokade tider i sms, mejl eller brev 
• inte informera vårdnadshavare om det gäller barn eller ungdomar.

Stödtelefon för yrkesverksamma för rådgivning i situationer som rör hedersrelaterat våld och förtryck: 010–223 57 60.

Använda tolk i samtal om våld och förtryck

Om man behöver använda tolk kan det vara ännu svårare för den våldsutsatta att våga berätta om våldet eller förtrycket. Därför bör man

• använda telefontolk om det går
• fråga om den utsatta föredrar en kvinnlig eller manlig tolk
• kontrollera att tolken inte har någon koppling till den utsattas släkt eller sociala omgivning.

Våld i nära relationer är ofta ett mönster av handlingar som kan vara allt ifrån subtila handlingar till grova brott. Det är allt ifrån att bli förlöjligad eller känna sig hotad till att utsättas för våldtäkt eller misshandel. Oftast handlar det om en kombination av olika typer av våld.

• Fysiskt våld
  Knuffar, att bli fasthållen, dragen i håret, slagen eller sparkad.
• Sexuellt våld
  Våldtäkt eller sexuella handlingar som den utsatta inte vågar säga nej till.
• Psykiskt våld
  Direkta eller indirekta hot, förlöjligande, våld eller hot om våld mot husdjur.
• Social utsatthet
  Hindrad från att träffa släkt och vänner eller att delta i sociala aktiviteter, isolering, ryktesspridning.
• Materiell eller ekonomisk utsatthet
  Personliga tillhörigheter slås sönder eller förstörs avsiktligt. Övertalas till eller tvingas att skriva på avtal som får negativa ekonomiska konsekvenser, inte få arbeta eller använda sina egna pengar.
• Digitalt våld
  Hot i sms eller sociala medier, kontroll över hur någon förflyttar sig via gps eller platstjänster, grooming.
• Latent våld
  Ständig rädsla eller oro för våld genom hotfull kroppshållning, kroppsuttryck, ilska eller aggressivitet.
• Hedersrelaterat våld och förtryck (hedersvåld)
  Från en begränsning av vardagliga val till ett liv under hård kontroll. Kan innefatta kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap och att bli bortförd ur landet.

Definition av våld

Våld är varje handling riktad mot en annan individ, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna individ att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill.

Individer beroende av vård och omsorg av närstående

De som är beroende av närstående för vård och omsorg i vardagen, som äldre och individer med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning, tillhör särskilt sårbara grupper. De kan utsättas för vanvård eller försummelse som till exempel inte få sin medicin eller tillräckligt näringsriktig kost. De är också oftare utsatta för direkt fysiskt våld av närstående.

I en hederskontext kan en funktionsnedsättning ses som en skam för familjen och därmed göra en individ särskilt utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. 

Individer som har ett missbruk eller beroende

Våld är ofta ett vanligt inslag i vardagen för de kvinnor som har missbruks- och beroendeproblem. Det kan vara svårare för de med missbruk att bryta upp från en relation präglad av våld eftersom partnern kan vara den som tillhandahåller drogerna eller bostaden, eller fungerar som ett skydd mot andra förövare.

Man behöver skilja på missbruket och våldsutsattheten och arbeta med båda problemen samtidigt och samordnat. Våldet kan vara en följd av missbruk, och missbruket kan vara en följd av våld.

Män i missbruk eller kriminalitet löper större risk för att bli utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.

Hbtqi-individer

Individer som har en normbrytande sexuell läggning löper större risk att bli utsatta för någon typ av våld och/eller förtryck. 

I en hederskontext kan det anses skamligt att inte passa in i traditionella könsroller, vilket gör att hbtqi-individer kan upplevas hota familjens heder och därmed riskera att drabbas särskilt hårt av hedersrelaterat våld och förtryck. 

FREDA – bedöma våldssituationer

Standardiserade bedömningsmetoder som används i socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer. Det är tre metoder och en manual för hur metoderna ska användas. FREDA består av:

• FREDA kortfrågor
  Fråga om våld i enskilda ärenden.
• FREDA beskrivning
  Få en uppfattning om karaktären på det våld som förekommit eller förekommer.
• FREDA farlighetsbedömning
  Bedöma risken för fortsatt utsatthet och en del i utredningen om behov av skydd.

Bedömningsmetoderna är könsneutralt utformade. Det ställs inga direkta krav på förkunskaper eller utbildning.

PATRIARK – bedöma och hantera risk för hedersrelaterat våld

En vägledning för bedömning och hantering av risk för hedersrelaterat våld. Innehåller en guide som består av tre delar som handlar om

1. mönstret i det hedersrelaterade våldet
2. gärningspersonen eller -personernas psykosociala status
3. offrets eller offrens bakgrund.

Det krävs utbildning på minst en heldag för att använda PATRIARK.

SARA:SV – bedöma risk för upprepat partnervåld

En guide som intervjuare kan använda som hjälpmedel vid bedömningen av risk för upprepat partnervåld.

SARA:SV består av tre delar som handlar om

1. (den misstänkte) gärningspersonens historia av partnervåld
2. gärningspersonens psykosociala status
3. offrets sårbarhet.

Det krävs utbildning på minst en heldag för att använda SARA:SV.

• Uppmana individen att höra av sig senare om samtalet väckt några tankar eller frågor.
• Dokumentera att individen har fått frågor om våld och inte uppger någon utsatthet eller att själv ha utövat våld.

• Finns det barn i hemmet ska man göra en orosanmälan till socialtjänsten. Även oro för vuxna individer bör anmälas till socialtjänsten. Är läget akut bör man ringa in orosanmälan och eventuellt koppla in polisen. Komplettera då med skriftlig anmälan senare.
• Rådgör med polisen på telefon 114 14 om läget är oklart.
• Spårsäkra om det finns misstanke om sexuella övergrepp under de senaste tio dagarna.
• Misstänker man att våldet eller förtrycket är hedersrelaterat ska man inte ta kontakt med närstående.
• Dokumentera att frågorna har ställts och de uppgifter som individen lämnat.

Försök ta reda på om individen själv vet vad hen skulle vilja ha för stöd och hjälp. Utgå från det om det är möjligt. Erbjud till exempel stödsamtal, hjälp med kontakt med annan instans eller skyddat boende. Förklara att det finns ett samband mellan våldsutsatthet och psykisk ohälsa. 

Stödtelefon för yrkesverksamma för rådgivning i situationer som rör hedersrelaterat våld och förtryck: 010–223 57 60.

Även upplevelser av våld eller förtryck som ligger längre bak i tiden kan påverka individens psykiska hälsa. Därför behöver man ta hänsyn till de upplevelserna när man planerar och genomför insatser i hälso- och sjukvården och i socialtjänsten. Om individens symtom har orsakats av tidigare erfarenhet av våld och/eller förtryck och man inte anpassar insatserna efter det riskerar de att bli ineffektiva.

• Fungera som mellanhand mellan den utsatta och de närstående så att individen själv inte behöver ha kontakt med den eller de som utövar våldet eller förtrycket.
• Skyddsplacering, t.ex. familjehem, HVB, stödboende eller utslussningslägenhet.
• Hjälp att ansöka om namnbyte, sekretessmarkering eller skyddad folkbokföring hos Skatteverket.
• Praktiskt och socialt stöd.

Välj att sluta är en nationell telefonlinje för den som vill få hjälp att förändra ett kontrollerande eller våldsamt beteende. Där kan man prata anonymt med en rådgivare som har arbetat med våldsutövande. Individen kan få stöd och råd och hjälp att hitta vidare till behandling.

Välja att sluta, nationell telefonlinje: 020-555 666.

Socialtjänsten kan erbjuda insatser när någon berättar att de utövar våld eller förtryck mot närstående. 

Översikt över behandlingar vid våldsutövande, Kunskapsguiden. 

Dokumentera fakta, inga egna värderingar eller tolkningar. Dokumentationen ska kunna användas vid en rättslig process. Våldet ska dock dokumenteras oavsett om individen vill göra en polisanmälan eller inte.

I journaler inom hälso- och sjukvården ska allt om våld i nära relationer och/eller hedersrelaterat förtryck dokumenteras under sökord eller i anteckning som är dold när individen öppnar sin journal på nätet. Informera om att anteckningarna inte kommer gå att få fram för vare sig individen själv eller andra utomstående.

Exempel på innehåll i dokumentationen

• Om man har ställt frågor om våld och hedersrelaterat förtryck eller inte.
• Om det är pågående våld eller om det handlar om upplevt våld tidigare eller under uppväxten, eller om individen själv utsatt närstående för våld. 
• Vad individen berättat om kontrollerande beteende, om det handlar om hedersrelaterat våld.
• Individens känsloyttringar och psykiska tillstånd.
• Tecken på skador efter våld och/eller sexuella övergrepp. Dokumentera med hjälp av foton och använd kroppsmallar om det finns.
• Om det finns barn i familjen. Gäller alla barn: biologiska, adopterade, partners barn, andra barn som bor i familjen, också växelvis boende.
• Om man gjort en orosanmälan gällande barn till socialtjänsten.
• Individens upplevelse av situationen.
• Bedömning av säkerhet och akut risk för ytterligare våldsutsatthet.
• Individens resurser och nätverk.

Barns och ungdomars journaler

När det handlar om barn och ungdomar som är utsatta för våld eller hedersrelaterat förtryck ska man säkerställa att vårdnadshavare inte kan ta del av uppgifterna i journalen eller genom andra tjänster på 1177. Det kan handla om att blockera vårdnadshavares möjlighet att se bokade besök eller agera ombud, försegla journalen eller låsa barnets konto. 

Arbetet med våld i nära relationer och hedersrelaterat förtryck kräver att myndigheter och andra aktörer samverkar. Samverkan är nödvändig för att den som är utsatt för våld ska kunna få det stöd och den hjälp hen har rätt till. De som främst behöver samverka är:

• socialtjänsten, med uppgift att ge stöd och hjälp till våldsutsatta
• hälso- och sjukvården, med fokus på medicinsk behandling och psykosociala insatser
• rättsväsendet, som polis, domstolar och kriminalvård
• ideella organisationer, som kvinno- eller brottsofferjourer.

När det gäller våldsutsatta kvinnor med missbruks- och beroendeproblem finns fler områden där samverkan mellan olika aktörer kan vara nödvändig.

Samordnad individuell plan, SIP

När en individ får insatser från flera aktörer bör man göra en samordnad individuell plan, SIP.

Brott mot vuxna 

Får man kännedom om brott mot en vuxen som kan ge mer än ett års fängelsestraff har man rätt att bryta sekretessen och anmäla till polisen. 

Misstänker man äktenskapstvång, vilseledande till äktenskapsresa eller könsstympning bör man överväga att göra en polisanmälan.

Brott mot barn och ungdomar under 18 år

Vid pågående brottsliga handlingar mot specifika, identifierbara barn övergår rättigheten att polisanmäla till en skyldighet, oavsett vilken påföljd brottet kan ge. 

Misstänker man vilseledande till äktenskapsresa, barnäktenskapsbrott eller könsstympning bör man göra en polisanmälan. Socialnämnden kan också ansöka om utreseförbud i sådana fall.