Uppföljningssamtal efter tvångsåtgärd

Erbjudande om samtal ska ske på ett inbjudande och respektfullt sätt. När erbjudandet och samtalet ska ske är beroende av individens tillstånd.

Individen bör själv få välja vem eller vilka som ska närvara vid samtalet. Det behöver inte vara samma personal som var med vid tvångsåtgärden. Även närstående kan delta om individen önskar.

Var och när samtalet ska äga rum beslutas tillsammans med individen. Samtalet kan utifrån individens önskemål exempelvis ske i ett rum, under en promenad eller under en fika. 

Inför samtalet ska personal se över om samtalet behöver anpassas utifrån att exempelvis individen har ett annat modersmål än svenska eller har svårigheter att uttrycka sig på annat sätt, till exempel  på grund av språkstörning. 

Om individen avböjer erbjudandet om samtal ska personal  försöka få information om varför samt informera om att erbjudandet står kvar.

Uppföljningssamtalet innehåller två delar: Stödjande samt bearbetande och lärande. 

Stödjande:

Fokus är att uppmärksamma 

• att alla känslor är viktiga och har en funktion 
• vad som behövs just nu för att känna trygghet och säkerhet.

Är inriktad på känslomässigt stöd och på att bekräfta de tankar och känslor som finns. Målet är att skapa en trygg miljö i vilken individen känner sig sedd, hörd och respekterad. 

Lyssna aktivt utan att analysera och värdera det som sägs. Ett sätt kan vara att sammanfatta eller upprepa det individen säger för att bekräfta att du hört. Det är också ett sätt att stämma av att du har förstått rätt.

Visa respekt och empati för den andra individens perspektiv och att bekräfta rätten att känna som man gör.

Uppföljningssamtalet kan avslutas efter den stödjande delen beroende på individens situation.

Bearbetande och lärande:

Fokus är att sätta ord på 

• vad som hände och hur det upplevdes 
• vad som hände innan som eventuellt ledde fram till händelsen 
• hur liknande händelser kan förebyggas.

Se tillbaka på händelsen och låt individen få beskriva sin upplevelse av händelsen och sätta ord på sina känslor. Försök att tillsammans med individen komma fram till hur en liknande händelse kan undvikas i framtiden och vad som behövs för att individen ska ta emot vård frivilligt. 

Använd öppna frågor för att uppmuntra individen  att sätta ord på händelsen. Betona att individen  berättar hur mycket eller lite hen vill.

Syftet med samtalet är att individen  får berätta om sina upplevelser, ställa sina frågor och samtidigt känna sig lyssnad till och respektfullt bemött.

Dokumentation ska ske i journalanteckning utifrån lokala rutiner. 

Innehåll:

• Tidpunkt för erbjudande om uppföljningssamtal.
• Om individen tackar ja eller avböjer uppföljningssamtalet.
• Tidpunkt för när uppföljningssamtalet har genomförts. 
• Kort sammanfattning av samtalet. 
• Individens önskemål och behov som uppkommer under samtalet. 
• Eventuell smärta eller obehag efter tvångsåtgärden och hur det ska följas upp. 
• Plan för fortsatta åtgärder.

Syftet med uppföljning av samtalet är att utvärdera hur individen mår efter uppföljningssamtalet samt bedöma om det finns ett behov av ytterligare samtal eller annat stöd.

För individer kan upplevelsen av tvångsåtgärder vara traumatiskt och påminna om tidigare trauma. En del individer behöver längre tid att bearbeta upplevelsen av tvångsåtgärder, då behövs ofta mer än ett samtal. Gör en planering tillsammans med individen för ytterligare bearbetning av situationen.

Ett sätt att ha en uppföljning av samtal är vid utskrivningssamtalet.  Personal ska då fråga upp om individen haft möjligheten till uppföljningssamtal samt hur det upplevdes.

Om behov finns kan öppenvården utföra ytterligare uppföljning efter utskrivning. Om individen avböjt uppföljningssamtal under heldygnsvården kan erbjudandet om uppföljningssamtal stå kvar för att genomföras i öppenvård efter utskrivning.