Remissversion: Autism
Tidiga tecken och tidig upptäckt
Barnhälsovården
Genom att uppmärksamma tecken på svårigheter i samspel och kommunikation kan barnhälsovården (BHV) ge tidiga insatser och stöd till familjen.
Målgrupp eller situation
Barn som följs av barnhälsovården.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens Vägledning för barnhälsovården och Rikshandboken barnhälsovård.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att insatser erbjuds efter behov så snart som möjligt till barn med svårigheter som kan bero på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utan att först behöva vänta på utredning (prioritet 3).
Kompetenskrav
Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Tidig upptäckt ger möjlighet att erbjuda tidiga insatser före eventuell utredning och diagnos.
Svårigheter med kommunikation och samspel hos barn kan ha många olika orsaker. Normalvariationen är stor och svårigheterna kan ta sig olika uttryck vid olika åldrar. En av barnhälsovårdens uppgifter är att upptäcka olika utvecklingsavvikelser för att tidigt kunna ge stöd till barnet och familjen. Insatser bör ges så snart som ett behov har identifierats, och alltid följas upp.
När det finns behov av insatser från flera olika verksamheter har barnhälsovården en viktig roll för samordning.
Genomförande
Att tidigt upptäcka svårigheter kan vara till stor hjälp. Då har man möjlighet att ge föräldrarna känslomässigt stöd, redskap för att hjälpa barnet och hjälp för att förstå.
Ta föräldrarnas oro på allvar och etablera en förtroendefull relation. Lyssna och bekräfta känslor och upplevelser, ställ frågor för att förstå helhetsbilden, ge information om det efterfrågas eller fråga om föräldern önskar mer information. Om barnet går på förskola så är det till hjälp att ha ett informationsutbyte med förskolan och att samverka kring eventuella stödinsatser. Kontakt med förskolan kräver föräldrarnas/vårdnadshavarnas medgivande.
Om det finns behov av insatser ska de ges så snart som möjligt. Anpassa insatserna till de individuella behoven och se till barnets hela situation i bedömningen. Det kan till exempel finnas samtidiga svårigheter, andra medicinska tillstånd och/eller förhållanden i barnets uppväxtmiljö som man behöver ta särskild hänsyn till. Nyblivna föräldrar med autism kan behöva anpassat stöd.
Tidiga tecken och symtom hos barn i barnhälsovården
Spädbarnstid, 0–12 månader
Under spädbarnstiden kan barn som har svårigheter med samspel och kommunikation uppfattas som
- skrikiga, kinkiga och svårtröstade
- svåra att få in i fungerande rutiner avseende sömn och ätande
- passiva och tysta eller aktiva och intensiva.
Småbarnsåren från cirka 12 månader
Senare under uppväxten kan symtomen visa sig som svårigheter inom många fler områden och barnen kan upplevas som antingen passiva, ovanligt viljestarka eller ”besvärliga”. Barnen kan till exempel
- verka ointresserade av att delta i lek, t.ex. tittut, rulla boll, härma ljud och ansiktsuttryck
- visa begränsat gensvar i samspel, t.ex. ögonkontakt och olika känslouttryck
- vara sparsamma med att använda gester, t.ex. att peka, vinka och nicka
- hoppa, springa, klättra och röra sig mer än jämnåriga och det kan vara svårt att fånga deras uppmärksamhet
- växla aktivitet, ofta efter bara några minuter, och leka splittrat
- ha svårt att följa uppmaningar och lätt distraheras av intryck och saker som händer runt omkring
- behöva långa procedurer vid läggdags, vid måltider och på morgnar som också kan leda till konflikter
- verka orädda och utsätta sig för faror i större utsträckning än jämnåriga
- ha svårt att vänta på sin tur, kasta sig in i andra barns lekar och ofta vilja ha det på sitt sätt, vilket kan leda till konflikter med jämnåriga
- ha svårt att följa regler i spel och lekar
- ha svårt att hantera besvikelser och motgångar och ha lättväckt frustration och ett mer labilt humör än jämnåriga
- ha ihållande regleringsproblem, t.ex. sömnproblem, ha svårt med matro, ha starka känslouttryck och vara svåra att lugna
- ha ett selektivt ätande och känslighet för konsistenser
- ha svårt att sluta med blöja och/eller ha återkommande förstoppning.
Samtidiga svårigheter och andra medicinska tillstånd
Samtidiga svårigheter
En del barn som har svårt med samspel och kommunikation kan också ha svårigheter inom andra områden. En del svårigheter blir tydligare när barnet blir äldre. Andra svårigheter både kan och bör upptäckas tidigt för att barnet ska kunna erbjudas rätt insatser. Det kan till exempel handla om
- tal- och språksvårigheter
- svårigheter att styra och reglera uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser
- försenad grov- eller finmotorisk utveckling
- försenad kognitiv utveckling
- syn- och hörselnedsättning.
Andra medicinska tillstånd
Det finns andra medicinska tillstånd som gör att barnet har extra behov av uppföljning, utredning och samverkan med andra vårdgivare och verksamheter. Det kan vara barn som
- fötts för tidigt eller har graviditets- och/eller förlossningskomplikationer
- exponerats för alkohol, narkotika och vissa läkemedel under graviditeten
- har tillväxtavvikelser avseende längd, vikt och/eller huvudomfång
- har genetiska varianter eller syndrom, neurologiska sjukdomar eller annan kronisk somatisk sjukdom.
Förhållanden i barnets uppväxtmiljö
Förhållandena i barnets uppväxtmiljö har betydelse för hur man planerar insatser, omfattningen av fortsatt kontakt med barnhälsovårdens olika professioner och samverkan med andra verksamheter. Uppmärksamma särskilt barn
- i familjer med negativa samspelsmönster
- med förälder som har utsatthet för trauma, psykisk eller somatisk sjukdom och/eller intellektuell eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning
- i familjer med social och ekonomisk utsatthet
- som utsätts för omsorgssvikt och våld i nära relationer
- som bor i familjehem eller i bostad med särskild service enligt LSS
- med erfarenheter av och/eller har flytt från krig.
Om man är orolig för att ett barn far illa ska man alltid göra en anmälan till socialtjänsten.
Bedömning och fortsatt handläggning
Alla insatser ska följas upp och utvärderas för att vid behov kunna anpassas ytterligare. För en del familjer är tidiga insatser tillräcklig hjälp. Ibland behöver man först pröva olika insatser för att kunna ta ställning till behovet av fördjupad bedömning.
Om barnet behöver uppföljning hos flera olika vårdgivare är samverkan av betydelse för att underlätta för familjen och för att samordna insatser. Vid behov kan samverkan initieras med en samordnad individuell plan, SIP.
Tidiga insatser
Det första hembesöket som ges till alla föräldrar när barnet är nyfött fungerar som en möjlighet att identifiera barn vars familjer är i behov av ytterligare stöd. För familjer med behov av ytterligare stöd kan utökade hembesök med individuellt stöd och vägledande samtal vara till stor nytta. Hembesök möjliggör bättre observationer av barnets beteende och underlättar för många familjer att ta emot förebyggande insatser.
Tidiga insatser kan vara
- individuellt föräldraskapsstöd hos BHV-sjuksköterska
- hjälp med att få till fungerande rutiner kring sömn, mat och skärmtid
- vägledning till föräldrar för reglering av starka känslor hos barnet
- råd om hur man anpassar kraven på barnet
- stöd i samspel och kommunikation, t.ex. Kom igång-online
- föräldragrupper eller föräldraskapsstöd
- samverkan med förskolan kring barnets behov av insatser
- kontakt med socialtjänsten för stöd till familjen.
Tidiga insatser ska inte fördröja en eventuell fördjupad bedömning.
Ta ställning till fördjupad bedömning vid tidiga tecken på utvecklingsavvikelse
När barnet visar tidiga tecken på utvecklingsavvikelse, ta ställning till behovet av riktat teambesök med BHV-sköterska, BHV-psykolog och BHV-läkare för att göra en fördjupad, bred bedömning (initial kartläggning). Tidiga insatser kan ges parallellt.
Man kan också behöva konsultera
- logoped
- dietist
- fysioterapeut
- arbetsterapeut
- barnläkare eller barnneurolog.
Material
Vägledning för barnhälsovården, Socialstyrelsen (pdf, ny flik)
Rikshandboken i barnhälsovård: