Stegvisa insatser vid autism – från tidig upptäckt till stöd vid komplexa behov

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har regionerna och i vissa fall kommunerna skyldighet att erbjuda invånarna insatser för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Förebyggande insatser omfattar bland annat allmänna och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och barnhälsovård. 

God hälso- och sjukvård ska

• tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet
• bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet
• främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Insatserna ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med individen, som har rätt att få information. Individens närstående ska, om det är lämpligt, få möjlighet att påverka. Barnets bästa ska alltid beaktas. Barn ska få information om sin egen vård men även om någon anhörig är sjuk. Information och ansvar ska anpassas efter barnets ålder och mognad. 

Hälso- och sjukvården består av många olika verksamheter:

Barnhälsovård

Autism eller liknande svårigheter med samspel och kommunikation kan identifieras tidigt och stöd till föräldrar ges av barnhälsovården, BHV. BHV:s primära uppgift är att främja barns hälsa och utveckling, att förebygga ohälsa hos barn, och att tidigt upptäcka och åtgärda problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö, i samverkan med andra aktörer. Vid behov erbjuds individuellt utformat stöd och förstärkta insatser till barn och föräldrar med särskilda behov. 

Elevhälsans medicinska insats 

Elevhälsans medicinska insats (EMI) kan uppmärksamma utvecklingsavvikelser och problem som kan vara tecken på autism, ge råd och stöd, initiera tidiga insatser i och utanför skolan samt aktualisera behov av fördjupad kartläggning och utredning. EMI bör erbjuda riktade uppföljningar för att främja hälsa och förebygga ohälsa hos elever med tecken på autism eller som har autism. Utifrån behov samverkar EMI med övriga delar av elevhälsan och skolan, socialtjänsten, primärvården och den specialiserade barnsjukvården, inklusive habiliteringen.

Primärvård

För många med autism eller liknande svårigheter är primärvården första kontakten där en initial kartläggning görs och även de tidiga insatser som inte kräver specialistvård. Primärvården organiseras med vårdcentralen som bas (kan även kallas hälsocentral eller husläkarmottagning) och ger allt från hälsoundersökningar av nyfödda barn till behandlingar av vanliga sjukdomar. Vid behov aktualiseras individen omgående i specialistvården eller efter att tidiga insatser visat sig vara otillräckliga.

Ungdomsmottagning

Ungdomar som inte tidigare identifierats eller som inte har fått tillräcklig hjälp för sin autism kan upptäckas på ungdomsmottagningar för ungdomar och unga vuxna. Ungdomsmottagningen arbetar med fysisk, psykisk, social och sexuell hälsa på olika nivåer genom rådgivande, stödjande och behandlande insatser men också utåtriktad information på skolor. 

Specialistpsykiatri

Specialistpsykiatrin gör utredningar och ger psykologisk och farmakologisk behandling för psykiatriska tillstånd, inklusive neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Specialistpsykiatrin är uppdelad i barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri och rättspsykiatri. I vissa regioner har psykiatrin det habiliterande uppdraget vid autism. 

Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning

Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning, BUMM, utreder och behandlar barn och ungdomar med sjukdomar som inte kan behandlas på vårdcentralen, till exempel epilepsi, astma, obesitas eller eksem. 

Habilitering

Habiliteringen ger råd, stöd, behandling och hjälpmedel till individer med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning. Habiliterande insatser ges för att utveckla och bibehålla funktionsförmåga och skapa delaktighet och självständighet i vardagen. Habiliteringen kan också ge stöd till närstående och samverka med kommunens verksamheter och vårdgrannar. Det varierar mellan regioner vilken verksamhet som har det habiliterande uppdraget vid autism. 

Utredning och insatser inom sjukvården vid autism

Sjukvården bör organiseras så att de insatser som görs inte är mer omfattande än vad som krävs för att möta individens behov. Initial kartläggning ger underlag för att ta ställning till insatser och kan göras i både primärvård och specialistvård. Tidiga insatser kan och bör ges direkt när behov identifierats, antingen i primärvård/första linje eller specialistvård. Om insatserna är otillräckliga och det finns behov av diagnosberoende insatser behöver specialistvården göra en diagnostisk utredning. Utredningen utformas och dimensioneras utifrån individens svårigheter och graden av funktionspåverkan i vardagen. Fortsatta insatser kan ges av både primärvård, specialistpsykiatri och habilitering och i samverkan med andra verksamheter. Stegvis utredning och insatser förutsätter en systematisk uppföljning. 

Utbildningen ska enligt skollagen syfta till att barn i förskolan och elever i skolan ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. 

En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen och ge stöd som så långt som möjligt motverkar pedagogiska konsekvenser av elevers funktionsnedsättningar. Det finns mycket som kan göras för att skapa en tillgänglig lärmiljö och ge stöd som underlättar för barn med autism eller liknande svårigheter.

Arbetsgång när ett barn eller en elev har behov av stöd

Vid planeringen av undervisningen ska lärare väga in hur den ska anpassas i förhållande till elevernas behov, förutsättningar och erfarenheter. Anpassningar kan göras för alla barn eller elever genom att skapa en tillgänglig lärmiljö.

Om läraren uppmärksammar att en elev inte utvecklas i riktning mot målen i läroplanen eller mot de betygskriterier eller kriterier för bedömning som minst ska uppnås, sätter man in extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning.

Om extra anpassningar inte bedöms vara tillräckliga görs en utredning om särskilt stöd. Visar utredningen att eleven behöver särskilt stöd upprättas ett åtgärdsprogram.

De insatser som ges i åtgärdsprogrammet för eleven ska följas upp och utvärderas. Utvärdering kan visa att eleven behöver ett fortsatt åtgärdsprogram, men om det räcker med stöd genom ledning och stimulans avslutas åtgärdsprogrammet.

Elevhälsans uppdrag

Som stöd i skolans arbete med stöd till elever finns elevhälsan att tillgå. Elevhälsans uppdrag regleras i skollagen och alla elever ska ha tillgång till medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. För barn i förskolan ska specialpedagogisk kompetens finnas. 

Elevhälsan ska främst arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Insatserna ska stödja elevens utveckling mot skolans mål. Det hälsofrämjande arbetet handlar om att stärka friskfaktorer som leder till hälsa, och som underlättar utveckling och lärande. Förebyggande perspektiv handlar istället om att undvika riskfaktorer. 

Elevhälsan arbetar på både organisations-, grupp- och individnivå. Det individuellt riktade arbetet kan genom tillgången till den tvärprofessionella kompetensen tidigt upptäcka barn som behöver stöd i skolan men också hjälpa barn och föräldrar vidare till hjälp inom socialtjänst eller hälso- och sjukvård.

I socialtjänstlagens portalparagraf anges de övergripande målen och de grundläggande värderingarna för socialtjänsten på samhällsnivå. Socialtjänstlagen utgår från individens behov av stöd och inte från diagnos. Behovet av stöd ska ses utifrån individens hela livssituation.

Varje kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att invånarna får den hjälp de behöver.

Tidiga insatser

Tidiga och förebyggande insatser syftar till att ge stöd innan problem växer sig större och kräver mer ingripande åtgärder. Socialtjänsten kan erbjuda insatser för personliga behov utan individuell behovsprövning. Det ska vara enkelt för individen och/eller närstående att söka och få stöd i ett tidigt skede utifrån egna önskemål och behov. Vilka insatser som kan ges med eller utan behovsprövning kan variera mellan olika kommuner. 

Insatser vid större behov

När tidiga insatser är otillräckliga kan individen behöva mer omfattande stöd. Insatser som är mer ingripande kräver individuell behovsprövning. Då görs en utredning för att bedöma hur behovet ser ut. Barn och familjer kan aktualiseras och få insatser genom egen ansökan eller orosanmälan. Vuxna kan ansöka om insatser, till exempel boendestöd, kontaktperson, ekonomiskt bistånd eller sysselsättning. Icke behovsprövade insatser kan ges parallellt.

Om uppföljning visar att insatserna inte är tillräckliga och det finns tecken på autism hänvisas till hälso- och sjukvården för en bedömning. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan gemensamt med individen planera och samordna fortsatta insatser. Fler aktörer kan ingå i samordningen om det finns behov för det.

Placering med stöd av socialtjänstlagen

När beviljade insatser inte är tillräckliga och det finns fortsatt oro för individens skydd och/eller en eskalerande negativ utveckling kan socialtjänsten bevilja placering i samhällsvård. Under placeringen ska individens behov av hälso- och sjukvård tillgodoses. För barn och ungdomar ska även skolgång tillgodoses.

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

Vanligen ges insatserna från socialtjänsten till barn och ungdomar med autism genom frivilliga insatser. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kompletterar socialtjänstlagen, SoL, när frivilliga insatser inte är möjliga. Om det finns stort skyddsbehov och allvarlig risk för barnets eller ungdomens utveckling kan socialnämnden ansöka om LVU hos förvaltningsrätten. Barnet placeras då i ett familjehem, någon typ av behandlingshem eller Statens institutionsstyrelses (SiS), särskilda ungdomshem. Det är relativt vanligt att ungdomar som placeras enligt LVU har autism och samtidigt psykiatriskt tillstånd eller risk för negativ social utveckling. Under placeringen ska individens behov av hälso- och sjukvård tillgodoses. För barn och ungdomar ska även skolgång tillgodoses.

Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM

När frivilliga insatser inte är tillräckliga ansvarar socialnämnden för att ansöka om tvångsvård hos förvaltningsrätten enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Placering kan sedan göras på SiS eller annat behandlingshem. 

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS

Enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, kan individer med autism ansöka om ytterligare insatser utöver de som ges genom socialtjänstlagen. Insatser med stöd av LSS ska främja goda och jämlika levnadsvillkor, full delaktighet i samhällslivet och att individen får möjlighet att leva som andra.

Försäkringskassan

Försäkringskassan är en myndighet som beslutar om ekonomiskt stöd till barnfamiljer, sjuka och individer med funktionsnedsättning. Försäkringskassan kan betala ut ersättningar till föräldrar som har barn med autism och till vuxna individer med autism.

Arbetsförmedlingen 

Individer med funktionsnedsättning som autism kan få olika typer av stöd från Arbetsförmedlingen för att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden. Det kan vara anpassningar på arbetsplatsen som till exempel hjälpmedel, personligt stöd eller ekonomiskt bidrag till en arbetsgivare som anställer. I samband med utbildningar som anordnas av Arbetsförmedlingen kan också pedagogiskt stöd ges.

Statens institutionsstyrelse, SiS

SiS är en statlig myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård. En mindre andel placeringar på SiS är frivilliga, enligt SoL. Där behandlas ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med beroendeproblematik. SiS tar också emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård. Det är kommunerna som har ansvar för individen som placeras på SiS. Utredning, habiliterande insatser och behandling kan ges under placering på SiS. Samverkan vid utskrivning är nödvändig för att säkra kontinuitet i stöd och insatser. 

Kriminalvården

Kriminalvården ansvarar för häkten, fängelser och frivård. Alla häkten och fängelser har tillgång till sjukvård från sjuksköterska och läkare och ger vård på primärvårdsnivå. Det behövs former för samverkan och övertagande vid frigivning så att varken habiliterande insatser, psykiatrisk behandling och socialt stöd fördröjs.

Resultatmått som kan följas:

• skolresultat
• sysselsättningsgrad
• diagnosspecifika vårdresultat
• social utsatthet
• kriminalitet.

Processmått som kan följas är hur många som får

• särskilt stöd i skolan
• insatser med stöd av LSS
• evidensbaserade behandlingsinsatser
• samordnad individuell plan, SIP.