Remissversion: Autism
Kommunikation och delaktighet
Samarbete med närstående
Samarbete med individens närstående främjar individens välmående och möjligheter att tillgodogöra sig stöd och insatser.
Målgrupp eller situation
Individer vars tillstånd medför behov av samarbete med närstående.
Kunskapsläge
Samarbete med närstående är en central del av god vård och omsorg.
Sammanfattning
Närstående påverkas ofta av individens situation, men de har också en viktig roll i individens liv och kan bidra med värdefull kunskap till personalen. Samarbete med närstående innebär att man med individens samtycke ser vårdnadshavare och närstående som en resurs som kan vara involverad under den tid som individen är i behov av vård och stöd. Att samarbeta med närstående kan också innebära att man erbjuder information och insatser till individen och hens närstående tillsammans. Om det inte är möjligt går det att ge insatser till närstående individuellt.
Genomförande
Närstående kan ha mycket kunskap om individens behov av stöd. De kan också bidra med information om hur individen har mått och reagerat på händelser tidigare i livet, till exempel vad som har lett till ökade svårigheter.
Samarbetet med närstående kan genomföras av alla verksamheter och innebär att man
- inhämtar samtycke för att kunna lämna information till närstående från individen och skriver in det i journalen
- berättar för individen att ett samarbete mellan vård, omsorg och närstående ger goda resultat
- gör en nätverkskarta tillsammans med individen för att identifiera vilka närstående som är viktiga och kan vara lämpliga att bjuda in
- ser närstående som en resurs som kan vara ett viktigt stöd och bidra med information om individens behov.
Information till närstående
Närstående behöver också information för att kunna vara ett stöd för individen. Det kan bland annat innebära att få
- vetskap om att individen får den hjälp och det stöd hen behöver
- information eller utbildning om individens tillstånd, symtom, behandlingsmetoder och prognos
- hjälp med att förhålla sig till situationen och bli trygg i hur man kan hjälpa och stödja individen.
Kommunicera med närstående
I kommunikationen med vårdnadshavare och närstående, tänk på att
- vara tydlig och saklig
- ha ett förstående och stödjande förhållningssätt
- visa en vilja att förstå deras problembeskrivning
- göra vårdnadshavare och närstående delaktiga i beslut som rör stöd, behandling och omvårdnad
- vara medveten om svårigheter som kan vara förknippade med tillståndet, både i samhället och i hemmet
- informera om att det finns stöd och insatser att få.
Informationsbroschyrer och hänvisningar till webbsidor ger de närstående möjlighet att hämta in information i sin egen takt och vid flera tillfällen.
Samarbete och stöd
Ibland kan det finnas faktorer som försvårar möjligheterna för den närstående att vara en resurs för individen. Det kan till exempel handla om stress, skuldkänslor eller olösta konflikter. I sådana situationer är det särskilt angeläget att erbjuda närstående stöd och uppmärksamma eventuella barns behov av stöd och insatser.
Psykoedukation för närstående
En förutsättning för att involvera närstående i beslut och planering av vård och insatser är att alla inblandade har tillräckliga kunskaper om tillståndet. Psykoedukation till närstående ger kunskap om tillståndet och hur det påverkar individens livssituation och relationerna inom familjen. När syftet med informationen är att ge fördjupad kunskap, förståelse och färdigheter krävs ofta en mer omfattande utbildningsinsats. Psykoedukation kan ges i grupp. Det har fördelen att närstående kan träffa andra med liknande erfarenheter och prata om sin situation.
Målet med psykoedukationen är att individen och de närstående ska få bättre förutsättningar att vara delaktiga i planering och beslut rörande behandlingen och stödet. Målet är också att den ökade kunskapen ska leda till att funktionsnedsättningen bli mer begriplig och hanterbar.
Patient- och anhörigföreningar erbjuder också ofta psykoedukation till närstående i olika form.
Samtalsstöd
Ständig oro och känslomässig beredskap är vanligt bland närstående till individer med funktionsnedsättning. Det kan bland annat yttra sig i att den närstående
- är överbeskyddande och underskattar individens förmåga att klara sig själv
- försummar sig själv och sina egna behov
- upplever att andra har svårt att förstå och tolka individens känslor och önskningar
- är tillrättavisande och kritisk till individens sätt att vara.
Närstående kan ha behov av samtalsstöd för hur de ska bemöta och stödja individen. Med ökad kunskap om funktionsnedsättningen kan den närståendes stress och oro minska samtidigt som relationen till individen förbättras.
Sekretess
För att kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till närstående krävs samtycke från individen. Samtycket ska inhämtas av den som ansvarar för vården eller insatserna och det ska dokumenteras i journalen. Sekretessen gäller även sådant som individen och närstående har berättat för personalen. Ibland kan det vara lämpligare att ge allmän information utan att lämna ut uppgifter om individen.
För minderåriga finns ingen bestämd åldersgräns när föräldrarnas möjligheter att råda över sekretesskyddade uppgifter minskar. Hänsyn måste tas till det enskilda barnets ålder och mognad, och till situationen.