Utreda och bedöma behov av insatser för vuxna enligt socialtjänstlagen

Gå till huvudsidan: Remissversion: Autism

Remissversion: Autism

Kartläggning och utredning

Utreda och bedöma behov av insatser för vuxna enligt socialtjänstlagen

Strukturerad utredning och bedömning för att bedöma behovet av insatser för vuxna. De insatser som beviljas är frivilliga.

Målgrupp eller situation

Individer med svårigheter att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla, som är i behov av stöd och insatser för att få en fungerande vardag med till exempel boende, sysselsättning, försörjning och ett självständigt vuxen- och familjeliv. 

Socialtjänsten ska inleda utredning först efter att en individ själv ansökt om stöd, vård eller behandling. Undantaget är om individen befinner sig i en situation som kan föranleda åtgärder enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) eller, för den som fyllt 18 men inte 20 år, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Kunskapsläge

Socialtjänstens utredningsarbete regleras i socialtjänstlagen (SoL) samt i Socialstyrelsens allmänna råd och föreskrifter.

Kompetenskrav

Enligt 3 kap. 3 § SoL anges socionomexamen eller annan likvärdig examen som lägsta utbildningsnivå för personer som ska utföra

  • bedömning av om utredning ska inledas
  • utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder
  • uppföljning av beslutade insatser.

Sammanfattning

Utredningen syftar till att kartlägga individens resurser och svårigheter och ligger till grund för beslut om individens behov av insatser. Utredningen ska bygga på en helhetssyn på individens livssituation. Individen ska både få information och ges möjlighet att uttrycka sina åsikter utifrån individuella förutsättningar.

Vissa insatser kan erbjudas utan en formell behovsprövning. Det innebär att individen kan få tidiga insatser utan att först behöva genomgå en utredning.

Genomförande

Individer som ansöker om insatser från socialtjänsten har i regel social problematik och/eller svårigheter att hantera sin livssituation. Ibland kan problematiken ha en indirekt koppling till individens svårigheter att förstå och hantera socialt samspel och vara flexibel. 

Svårigheter att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibel kan yttra sig i

  • missförstånd i sociala relationer och samspel, t.ex. med familj eller på arbetsplatsen
  • svårigheter i föräldraskapet
  • svårigheter att sköta hem och ekonomi
  • svårigheter att hitta en fungerande sysselsättning och att delta i samhället
  • olika reaktioner till följd av stress och för högt ställda krav, t.ex. självskadande eller utagerande beteende
  • skadligt bruk eller beroende av alkohol, droger eller spel
  • kriminalitet och umgänge i kriminella miljöer.

När det framkommer att individen har svårt att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibel bör man värdera hur svårigheterna påverkar livssituationen och behovet av stöd. 

Om svårigheterna tydligt påverkar funktionen i vardagen bör man samtidigt med pågående utredning hänvisa individen till hälso- och sjukvården för en bedömning.

Om individen har pågående stöd och insatser från andra aktörer ska socialtjänsten ta initiativ till möte för att upprätta en samordnad individuell plan, SIP. I SIP-mötet samordnas insatserna kring individen och uppföljningsmöten bokas så länge individens behov kräver det.

Vid en utredning samlar man in relevant information om individens situation.

Utredningen inkluderar information om individens

  • egen beskrivning av sina mål och sitt behov av stöd
  • styrkor och intressen
  • nätverk, tex. familj och sociala kontakter
  • kognitiva, psykiska och fysiska hälsa
  • bostad och trivsel
  • ekonomi
  • fritid.

Under utredningen ska individen vara delaktig och kontinuerligt få information som bidrar till att utredningsprocessen blir tydlig och förutsägbar. För individer som har svårigheter att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla behöver man anpassa bemötande och tillgängliggöra samtal och mötesformer så att individen förstår information och frågor och själv kan göra sig förstådd. 

Man bör tänka på att

  • skicka material inför mötet så att individen kan förbereda sig
  • skriva en agenda för mötet och ha den synlig
  • använda ett enkelt och konkret språk och vid behov använda bilder
  • ställa en fråga i taget och undvika öppna frågor
  • visualisera stegen i den aktuella processen genom text och/eller bilder
  • ha korta möten med hänsyn till individens uthållighet
  • ge bekräftelse på det som individen berättar.

Individens behov i centrum (IBIC) är ett arbetssätt för socialtjänsten i mötet med individer som behöver stöd i sitt dagliga liv oavsett ålder eller funktionsnedsättning utifrån socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. 

I arbetet med IBIC utreds och dokumenteras individens resurser, behov, mål och resultat på ett strukturerat sätt genom handläggning, genomförande och uppföljning av beviljad insats. IBIC ger också stöd för samtal med anhöriga för att kartlägga deras situation och behov av stöd.

Handläggning och utförande enligt IBIC är behovsinriktat med utgångspunkt i

  • individens egen uppfattning om sina resurser och begränsningar
  • att individens behov styr vilka insatser som kan erbjudas
  • att individen är delaktig i stöd och hjälp.

BBIC (barns behov i centrum) är ytterligare ett arbetssätt som kompletterar IBIC och ger stöd för att beskriva resurser, behov och mål för socialtjänstens barn- och ungdomsvård.

Vid utredning kan man behöva konsultera vårdgivare som individen har kontakt med, till exempel psykiatrin eller habiliteringen. 

Information som kan inhämtas vid en konsultation: 

  • bedömning av individens svårigheter och behov 
  • pågående insatser 
  • följsamhet till insatser.

Vid tecken på att individen har svårt att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibel bör socialtjänsten erbjuda insatser efter behov. Om insatserna som ges inte är tillräckliga och det finns misstanke om autism bör individen hänvisas till hälso- och sjukvården för bedömning.

Uppföljning

Genomförande av beslut om insatser, vård och behandling ska dokumenteras. I de fall där ansökan avslås helt eller delvis ska individen få information om hur hen kan överklaga beslutet. 

Uppföljning av insatser görs för att säkerställa att de tillgodoser individens behov. Uppföljningen görs i dialog med individen.

Kunskap om individers upplevelser, insatser och resultat kan användas för uppföljning av verksamhetens kvalitet och bör användas i det systematiska kvalitetsarbetet.

Märkning

  • Utförare: Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Yrkesroll: Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykosociala insatser, Familj- och närståendestöd
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår