Kompletterande utredning, vuxna

Gå till huvudsidan: Remissversion: Autism

Remissversion: Autism

Kartläggning och utredning

Kompletterande utredning, vuxna

Kompletterande utredning vid diagnostiskt oklara fall eller komplex problematik hos vuxna. Utredningen bygger vidare på initial kartläggning och diagnostisk utredning.

Målgrupp eller situation

Vuxna med symtom på autism och oklar klinisk bild, komplex problematik med samtidig relevant psykisk och/eller somatisk sjukdom, vid osäkerhet i tidigare bedömning eller om autismdiagnos och/eller insatser behöver justeras eller omprövas.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att 

  • individer med misstänkt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning erbjuds en neuropsykiatrisk utredning enligt fastställda grundprinciper (prioritet 1)
  • ett team med minst en läkare och en psykolog (vid behov fler kompetenser) genomför en neuropsykiatrisk utredning, erbjuder insatser och följer upp insatserna (prioritet 2)
  • bedömningen, diagnostiken, insatserna och uppföljningen hålls samman genom hela vårdkedjan (prioritet 3).

Kompetenskrav

Utredningsteamet bör bestå av minst legitimerad psykolog och specialistläkare eller ST-läkare inom psykiatrisk specialitet som båda bör delta aktivt och ha betydande erfarenhet, eller få handledning av någon med sådan erfarenhet. Kompletterande utredning kräver dessutom ofta samarbete mellan flera kompletterande kompetenser, till exempel arbetsterapeut, logoped och fysioterapeut.

Sammanfattning

Tidigare eller pågående utredning kompletteras efter behov med fördjupad psykiatrisk diagnostik, somatisk undersökning och olika slags funktionsbedömningar. Konsultationer med andra specialiteter och observationer i olika miljöer kan vara motiverat. Bedömning av effekter av givna behandlingsinsatser och eventuella biverkningar görs också. Vid fortsatt osäker bedömning bör individen erbjudas en planerad uppföljning för förnyad klinisk bedömning. 

Genomförande

Den kompletterande utredningen utgår från den diagnostiska utredningen, kvarvarande och nytillkomna frågeställningar. En övergripande bedömning av vad som är problematiskt och vilka frågor som behöver besvaras görs inledningsvis av den som har ansvar för att planera den kompletterande utredningen, tillsammans med individen.

Det kliniska behovet styr vilka utredningsinsatser som behöver göras.

Kompletterande bedömning kan göras vid oklar klinisk bild eller komplex problematik:

  • Fördjupad psykiatrisk diagnostik genom förnyad genomgång av livslopp och anamnes samt beteendebedömning i intervjusituationen (status). Standardiserade intervjuer kan vid behov upprepas, och kompletteras med ytterligare kliniska intervjuer. 
  • Somatisk undersökning med t.ex. blodprover (bristtillstånd, sköldkörtelsjukdomar, glutenintolerans), ställningstagande till genetisk utredning (t.ex. fragilt X-syndromet), EEG, syn- och hörselundersökning. 
  • Neurologisk undersökning om det framkommit uppgifter om motoriska problem, balans- eller koordinationssvårigheter, kognitiva och/eller perceptuella bortfall (se somatisk undersökning).
  • Bedömning av effekter och biverkningar av givna behandlingsinsatser.

Bedömning av aktivitets- och funktionsförmåga som görs av till exempel psykolog, arbetsterapeut, fysioterapeut eller kurator kan ge viktiga underlag för fortsatta insatser. 

  • Bedömning av begåvning med psykologisk testning
    Vid indikationer på svag eller ojämn begåvning, svårigheter avseende dagliga aktiviteter samt inlärnings- och visuella perceptionssvårigheter. 

  • Neuropsykologisk utredning
    Vid t.ex. uttalade exekutiva svårigheter, uttalad uttröttbarhet, minnessvårigheter eller språksvårigheter.

  • Arbetsterapeutisk utredning
    Vid begränsad självständighet och delaktighet, vid bostadsanpassning, uttalade svårigheter i genomförandet av dagliga aktiviteter eller vid behov av bedömning av t.ex. tidsuppfattning, hygien, perception, finmotorik och sömn.

  • Logopedisk utredning
    Vid svårigheter med tal, språk och/eller kommunikation.

  • Fysioterapeutisk bedömning
    Vid motoriska problem, balans- eller koordinationssvårigheter.
  • Ytterligare kartläggning av den psykosociala miljön i vardagen. Finns stressande relationer eller andra faktorer som inte tidigare framkommit? Finns behov av stöd eller avlastning till närstående? Överväg fördjupad kartläggning av alkohol och droger, spelvanor, ekonomi. 
Konsultationer och observationer

Arbetsterapeut, logoped, fysioterapeut, neuropsykolog med flera kompetenser konsulteras om de inte finns i verksamheten. Hembesök och arbetsplatsbesök eller annan möjlighet att observera individen i aktivitet i sin vardagsmiljö kan ge ny information.

Bedömning och fortsatta insatser

När tillräcklig information har inhämtats sammanfattas utredningen och man tar ställning till 

  • ålder vid symtomdebut
  • varaktighet, art och grad av symtom och funktionsnedsättning inom olika områden
  • om symtomen motsvarar diagnoskriterier för autism
  • stödbehovet
  • eventuell tilläggsproblematik/samtidigt psykiatriskt tillstånd
  • behov av ytterligare kompletterande undersökningar.

Beroende på utfallet av den kompletterande utredningen tas beslut om insatser.

Sammanfatta utredningen och bedömningen med återföring till individen, närstående och eventuellt inremitterande. Ta tillsammans med individen och närstående ställning till lämpliga insatser och kom överens om en vårdplan. Det ska göras oavsett om utredningen lett fram till en diagnos eller inte. 

Informera tydligt om hur utvärdering och uppföljning går till.

Komplettera muntlig information med skriftlig.

Vid osäker bedömning bör individen erbjudas en planerad uppföljning för förnyad klinisk bedömning. Det fortsatta förloppet kan ge information som blir vägledande i diagnostiskt oklara fall. Vid otillräcklig effekt av insatser bör man alltid ta ställning till om diagnosen bör omprövas och/eller om det finns samtidig problematik eller kognitiva svårigheter som missats.

Material

Skattningsskalor, Kunskapsstöd för vårdgivare

Internationella riktlinjer

Autism spectrum disorder in adults: diagnosis and management | Guidance | NICE, National Institute for Health and Clinical Excellence, Storbritannien

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Habilitering
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator | Socionom
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Medelsvår, Svår