Adhd Depression och ångestsyndrom Missbruk och beroende Schizofreni och liknande tillstånd Självskadebeteende Remissversion: Depression och ångestsyndrom Remissversion: Autism

Tidiga insatser för vuxna

Gå till huvudsidan: Remissversion: Autism

i NR

Märkning

Uppdaterad: 2025-08-26
Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Habilitering, Somatisk öppenvård
Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator | Socionom, Psykoterapeut
Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Psykosociala insatser
Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Målgrupp eller situation

Individer med

svårigheter att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla
förmodad autism i väntan på utredning
diagnostiserad autism.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att tidiga insatser erbjuds efter behov så snart som möjligt till individer med svårigheter som kan bero på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utan att först behöva vänta på utredning (prioritet 3).

Kompetenskrav

Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Rådgivande, psykosociala och behandlande insatser kan och bör ges direkt när behov har identifierats. Stödet bör utgå och anpassas utifrån aktuella symtom, funktion och behov och förutsätter inte diagnos.

Vid lättare svårigheter

Det kan vara en tillräcklig hjälp att begripliggöra uppvisade symtom och ge råd för vardagen.

Vid uttalade problem

Vid större svårigheter kan stödjande, psykosociala och/eller behandlande insatser behövas. Med sådana insatser får en del tillräcklig hjälp att hantera sina svårigheter och då behövs inte någon utredning eller habiliterande insatser på specialistnivå.

Information och råd kan också ge ökad hanterbarhet i väntan på fortsatta utrednings- eller habiliteringsinsatser. Ofta krävs då även riktad information om symtom, orsaker och prognos och vad i miljön som kan påverka.

Vid diagnostiserad autism bör insatserna utgöra en del av det inledande stödet.

Genomförande

Insatserna bör föregås av initial kartläggning på primärvårdsnivå eller specialistnivå.

Information och råd

Information och råd ges till både individen och de närstående. Information och råd ska alltid anpassas till individens och närståendes förutsättningar och förkunskaper.

Normalisera och begripliggör reaktioner på livshändelser och svårigheter.
Erbjud samtal om copingstrategier.
Ge egenvårdsråd och stöd till livsstilsförändring för allmänt välbefinnande. Det kan handla om sömnhygien, kost, fysisk aktivitet, tobak och alkohol. Motiverande samtal, MI, är ett hjälpsamt verktyg för förändring.
Ge råd om att anpassa krav, i hemmet och på arbetet. Om närstående deltar, ge också råd om bemötande.
Informera om diagnosen autism, med avseende på orsaker, förekomst, och vanliga strategier för att underlätta vardagen och hänvisa till informationsmaterial från t.ex. Autism Sverige, Attention och Vårdguiden 1177.
Lotsa till annan hjälp för stressande faktorer och överbelastning som kan påverka individens mående, t.ex. budget- och skuldrådgivning, familjerådgivning och företagshälsovården.

Psykosociala insatser

Föräldraskapsstöd för stöd i rollen som förälder.
Vid psykisk ohälsa som påverkar föräldraförmågan bör man erbjuda behandling och rekommendera eller lotsa individen till kontakt med socialtjänst.
För individer som har svårigheter på arbetsplatsen eller står långt från arbetsmarknaden bör man ge insatser för arbetslivsinriktad rehabilitering, t.ex. individuellt stöd till arbete (IPS).
Hänvisa till boendestöd vid svårigheter att få den dagliga livsföringen att fungera.

Behandlande insatser

Behandlingsinsatser kan ges i grupp eller individuellt och bör fokusera på de problem som individen upplever. Det kan handla om stress, oro, problem med självkänsla, svårigheter i relationer, att planera och organisera, att strukturera sin vardag och ha balans mellan aktivitet och vila.

Kognitivt och kommunikativt stöd kan underlätta vardagen och till viss del kompensera för svårigheter. Det kan handla om anpassningar i den fysiska miljön, stöd för att etablera rutiner eller hjälpmedel och visuellt stöd i samtal.
Arbetsterapeutisk behandling, t.ex. interventionsprogrammet Ha koll eller stöd för bättre aktivitetsbalans.
Psykologiska behandlingsmetoder baserade på KBT, t.ex. IKBT, ACT och färdighetsträning.
Insatser vid sömnproblem.

Uppföljning

Insatser ska alltid följas upp så att man kan ta ställning till om de varit tillräckliga eller om ytterligare insatser behövs.

I uppföljande samtal om aktuell situation och genomförda insatser bör man

bedöma symtom och funktion
bedöma om insatser i hemmet och i studier eller på arbetet är tillräckliga
bedöma om det finns ett riskbruk eller skadligt bruk.
erbjuda stöd till förändring vid ohälsosamma levnadsvanor.

Har man gjort en samordnad individuell plan, SIP, ska den följas upp.

Ytterligare insatser eller avslut

Individens funktionsnivå avgör om ytterligare insatser behövs. Om uppföljningen visar att problemen kvarstår eller har förvärrats med ihållande svårigheter bör man ta ställning till behovet av en diagnostisk utredning.

När insatserna ges som del i stöd efter diagnos ger uppföljningen ett underlag för att ta ställning till om ytterligare insatser behövs.

Om det inte behövs ytterligare insatser avslutas kontakten med tydlig information om hur individen kan ta ny kontakt om svårigheterna återkommer eller tilltar, till exempel i samband med stora förändringar eller livsomvälvande händelser.