Remissversion: Autism
Behandling och stöd
Tidiga insatser för barn och ungdomar
Rådgivande, psykosociala och behandlande insatser som kan ges vid enklare problematik, i väntan på utredning eller som del av stöd och övriga insatser vid diagnos.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar med
- svårigheter att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla
- förmodad autism i väntan på utredning
- fastställd autism.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att tidiga insatser erbjuds efter behov så snart som möjligt till barn och ungdomar med svårigheter som kan bero på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utan att först behöva vänta på utredning (prioritet 3).
Kompetenskrav
Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Rådgivande, psykosociala och behandlande insatser kan och bör ges direkt när behov har identifierats. Stödet bör utgå och anpassas utifrån aktuella symtom, funktion och behov och förutsätter inte diagnos.
Vid lättare svårigheter
Det kan vara en tillräcklig hjälp att begripliggöra uppvisade symtom, ge råd för vardagen och eventuellt ta kontakt med förskolan eller skolan, och i förekommande fall socialtjänsten.
Vid uttalade problem
Vid större svårigheter kan stödjande, psykosociala och/eller behandlande insatser behövas. Med sådana insatser får en del tillräcklig hjälp att hantera sina svårigheter och då behövs inte någon utredning eller habiliterande insatser på specialistnivå.
Information och råd kan också ge ökad hanterbarhet i väntan på fortsatta utrednings- eller habiliteringsinsatser. Ofta krävs då även riktad information om symtom, orsaker och prognos och vad i miljön som kan påverka.
Vid diagnostiserad autism bör insatserna utgöra en del av det inledande stödet.
Genomförande
Insatserna bör föregås av initial kartläggning på primärvårdsnivå eller specialistnivå.
Information och råd
Information och råd ges till både barnet eller ungdomen och de närstående. Informationen ska alltid anpassas till barnets eller ungdomens och närståendes förutsättningar.
- Normalisera och begripliggör barns och ungdomars normala utveckling, reaktioner på livshändelser etc.
- Ge råd om bemötande och anpassning av kravnivå.
- Ge råd om egenvård för bättre sömnhygien, kost och fysisk aktivitet och råd om skärmanvändning.
- Ge övergripande information om autism, t.ex. informationsmaterial från Autism Sverige, Attention och Vårdguiden 1177.
Tipsa om informationsmaterial och böcker för barn och ungdomar, t.ex. Attention Ung.
Psykosociala insatser
Föräldraskapsstöd kan ge ett förbättrat samspel i familjen och öka föräldrarnas självtillit och förmåga att stödja barnet eller ungdomen i vardagen. Olika program för föräldraskapsstöd, t.ex. COPE och Komet, kan vara till hjälp när barnet eller ungdomen har utagerande problematik.
Vid psykisk ohälsa som påverkar föräldraförmågan bör man rekommendera att föräldern etablerar egen kontakt med sjukvård eller socialtjänst.
Behandlande insatser
Behandlingsinsatser kan ges i grupp eller individuellt och bör fokusera på de problem som barnet eller ungdomen upplever. Det kan handla om självkänsla, utanförskap, problem i kamratrelationer, att förstå och hantera känslor, att handskas med krav och stress eller bristande struktur och rutiner i vardagen.
- Kognitivt och kommunikativt stöd kan underlätta vardagen och till viss del kompensera för svårigheter. Det kan handla om anpassningar i den fysiska miljön, stöd för att etablera rutiner eller hjälpmedel och visuellt stöd i samtal.
- Arbetsterapeutiska insatser, t.ex. aktivitetsträning eller stöd för bättre aktivitetsbalans.
- Psykologiska behandlingsmetoder baserade på KBT, t.ex. IKBT och färdighetsträning.
- Kartlägg orsaker och ge insatser vid sömnproblem.
Samarbete med förskola/skola och socialtjänst
Barn och ungdomar som har svårt att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla kan få stöd i förskolan eller anpassningar i skolan, oavsett om orsaken är autism eller något annat. Vid behov och om vårdnadshavarna samtycker kan man informera förskolan eller skolan om barnets eller ungdomens svårigheter, och i förekommande fall kan man ta kontakt med socialtjänsten.
Vid behov av samordnade insatser upprättas en samordnad individuell plan, SIP.
Uppföljning
Insatser ska alltid följas upp så att man kan ta ställning till om de varit tillräckliga eller om ytterligare insatser behövs. I ett uppföljande samtal om aktuell situation och genomförda insatser tillsammans med barnet eller ungdomen, närstående och/eller företrädare för förskola/skola bör man
- skatta symtom och funktion
- bedöma om insatser i hem och förskola/skola är tillräckliga.
Har man gjort en samordnad individuell plan, SIP, ska den följas upp.
Ytterligare insatser eller avslut
Barnets eller ungdomens funktionsnivå avgör om ytterligare insatser behövs. Om uppföljningen visar att barnets eller ungdomens problem kvarstår eller har förvärrats i hem, förskola eller skola och fritid bör man ta ställning till behovet av en diagnostisk utredning.
När insatserna ges som del i stödet efter diagnos ger uppföljningen ett underlag för att ta ställning till om ytterligare insatser behövs.
Om det inte behövs ytterligare insatser avslutas kontakten med tydlig information om hur ny kontakt kan tas om svårigheterna återkommer eller tilltar, till exempel i samband med kritiska skeenden såsom skolstart, stadie- eller lärarbyten.
Material
Första linje-boken, Uppdrag psykisk hälsa
Rekommendationer om skärmanvändning, Folkhälsomyndigheten
Material för barn, ungdomar och närstående
Autism, Umo
Känslogrejen – En guide om känslor, Attention