Remissversion: Autism
Behandling och stöd
Socialtjänstens insatser för barn, ungdomar och familjer
Insatser i socialtjänsten ska erbjudas utifrån barnets eller ungdomens behov, med eller utan behovsprövning.
Målgrupp eller situation
Barn, ungdomar och föräldrar som har svårt att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla, som kan vara i behov av stöd och insatser för att få vardagen att fungera.
Från 12 års ålder kan en ungdom själv ansöka om vissa behovsprövade insatser, även utan vårdnadshavarens samtycke. Från 15 års ålder kan ungdomen även ta del av insatser som inte kräver individuell behovsprövning, utan att vårdnadshavaren behöver godkänna det. Vård- och boendeinsatser, såsom familjehem, jourhem, stödboende eller HVB, kräver dock alltid vårdnadshavarens samtycke.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att socialtjänsten
- erbjuder tidiga insatser efter behov till barn och ungdomar med misstänkt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (prioritet 3)
- samordnar insatserna tidigt mellan socialtjänsten, hälso- och sjukvården och skolan, i dialog med barnet och barnets vårdnadshavare vid tecken på ogynnsam utveckling (prioritet 3)
- erbjuder föräldraskapsstöd till vårdnadshavare som har autism (prioritet 3)
- utser en vård- och stödsamordnare som samordnar kontakterna med myndigheter, hälso- och sjukvården och socialtjänsten för individer med autism och komplexa behov (prioritet 2)
- ger kompetensutveckling om autism till personal inom socialtjänsten (prioritet 2).
Rekommendationerna följer intentionerna i socialtjänstlagen.
Kompetenskrav
Enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Barn, ungdomar och familjer bör få insatser nära i tiden efter att behov har identifierats, oavsett om det finns en diagnos eller inte. Stöd som ges i ett tidigt skede kan förebygga att svårigheter och problem tillkommer eller växer sig stora. Vid större behov kan insatser ges i väntan på eller parallellt med behovsprövade insatser och/eller i samverkan med insatser som ges från skolan och sjukvården.
Genomförande
Socialtjänstens insatser kan vara av stor vikt för barn och ungdomar som har svårt att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla. Stödet kan både handla om att stärka vårdnadshavares och omgivningens resurser och att ge barnet eller ungdomen stöd för egen del.
I mötet med barn, ungdomar och föräldrar behöver bemötande, förhållningssätt, kommunikation och kravnivå anpassas efter barnets eller ungdomens förutsättningar för att möjliggöra delaktighet.
Tidiga insatser
Tidiga insatser syftar till att ge stöd innan problem växer sig större och kräver mer ingripande åtgärder. Det ska vara enkelt för barnet eller ungdomen och/eller vårdnadshavare att själva söka och få stöd i ett tidigt skede utifrån egna önskemål och behov. Vilka insatser som kan ges med eller utan behovsprövning kan variera mellan olika kommuner.
Insatser vid större behov
När tidiga insatser är otillräckliga kan barnet eller ungdomen behöva mer omfattande stöd. Insatser som är mer ingripande kräver individuell behovsprövning. Då görs en utredning för att bedöma hur behovet ser ut. Icke behovsprövade insatser kan ges parallellt.
Exempel på tidiga insatser
- föräldraskapsstöd
- tidiga samordnade insatser mellan socialtjänst, förskola, skola och sjukvård (TSI)
- fältverksamhet riktad till ungdomar
- stöd till närstående
- hembesöksprogram
- insatser vid skolfrånvaro, t.ex. från skolsociala team
- brottsförebyggande samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid (SSPF).
Insatser som alltid kräver individuell behovsprövning
- kontaktperson, kontaktfamilj eller kvalificerad kontaktperson
- vård i familjehem
- vård i sådana hem som avses i 12 § LVU samt 22 och 23 §§ LVM
- vård av barn eller ungdomar i jourhem, stödboende eller andra hem för vård eller boende
- stadigvarande plats i särskilt boende eller bostäder med särskilt stöd
- vård i hem för viss annan heldygnsvård (korttidsboende)
- ekonomiskt bistånd.
Information och råd
Information och råd ges utifrån behov till både barnet eller ungdomen och vårdnadshavare. Information ska alltid anpassas till deras förutsättningar.
Det kan handla om att
- öka kunskap och förståelse för barns och ungdomars olika fungerande, utveckling och reaktioner på händelser och livssituationer
- informera om hur risk- och skyddsfaktorer kan påverka barns och ungdomars utveckling
- ge råd om bemötande och anpassning av kravnivå
- ge råd om levnadsvanor, t.ex. sömn, kost, fysisk aktivitet och skärmtid
- tipsa om mötesplatser, föreningar och fritidsaktiviteter
tipsa om information om autism för barn, ungdomar, föräldrar och närstående, t.ex. informationsmaterial från Autism Sverige, Attention, Attention Ung och Vårdguiden 1177.
Stöd- och behandlingsprogram för barn, ungdomar och familjer
Det finns olika stöd- och behandlingsprogram som utgår från metoder och manualer. Vilka program som ska finnas tillgängliga är inte reglerade i lag utan är upp till varje kommun att fatta beslut om.
Barn och ungdomar som har svårt att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla kan ha samtidiga riskfaktorer inom olika områden. Exempel på riskfaktorer är
- skolmisslyckanden och skolfrånvaro
- psykisk ohälsa, t.ex. ångest, depression, självskadebeteende och ätstörning
- skadligt bruk eller beroende
- våldsutsatthet
- normbrytande beteende och kriminalitet.
Program utifrån olika behov
Val av metod bör göras utifrån de riskfaktorer och behov som finns. Det finns flera program för föräldraskapsstöd som stärker relationerna mellan föräldrar och barn. Andra program involverar också barnet eller ungdomen.
Program för familjeterapi:
- FFT (funktionell familjeterapi) är en insats för familjer med ungdomar i åldrarna 11–18 år som visar ett utagerande beteende, begått brott eller har skadligt bruk.
- MST (multisystemisk terapi) är en intensiv familjebaserad öppen insats för familjer med ungdomar 12–17 år som har allvarliga beteendeproblem, t.ex. kriminalitet, skolsvårigheter och alkohol- och narkotikaproblem.
Program vid utagerande beteende/våld hos barnet/ungdomen eller i familjen:
- rePulse är ett program för känsloreglering, impulskontroll och träning av sociala färdigheter. Programmet riktas till barn från fem år, ungdomar och vuxna.
- SNAP (Stop Now and Plan) är ett manualbaserat multimodalt program för barn med normbrytande beteende. Programmet riktas till barn och ungdomar 0–18 år.
- Ett nytt vägval syftar till att minska återfall i brott hos ungdomar som riskerar att utveckla eller har utvecklat ett kriminellt beteende.
- CPP (Coping Power Program) är en manualbaserad gruppbehandling för att minska utagerande aggressivt problembeteende hos barn och ungdomar 0–18 år.
- KIBB (Kognitiv Integrerad Behandling vid Barnmisshandel) är en behandlingsmodell för familjer där det finns risk för eller har förekommit fysisk misshandel mot barn. Behandlingsmodellen riktas till både vårdnadshavare och barn och ungdomar 3–17 år.
Program vid skadligt bruk:
- A-CRA (Adolescent community reinforcement approach) är en manualbaserad metod för behandling av skadligt bruk och beroende hos ungdomar 13–21 år.
- ACC (Assertive Continuing Care protocol) är en manualbaserad metod för eftervård av skadligt bruk och beroende hos ungdomar 13–21 år.
- CPU Cannabisprogram för unga (CPU) är ett behandlingsprogram för ungdomar och unga vuxna med cannabisanvändning samt deras familjer. Programmet har utvecklats från Haschavvänjningsprogrammet (HAP).
- Återfallsprevention är en form av kognitiv beteendeterapi (KBT) som syftar till att förebygga återfall i skadligt bruk. Metoden riktar sig till ungdomar och vuxna med beroendeproblem som rör alkohol, narkotika, läkemedel, tobak eller spel.
Social och praktisk färdighetsträning
Social och praktisk färdighetsträning kan ges individuellt eller i grupp och syftar till att utveckla och stärka barnet eller ungdomens förmåga att samspela med andra, hantera vardagliga situationer och att vara självständig i olika sammanhang.
Sociala färdigheter är till exempel
- att tolka och sätta sig in i andras känslor och intentioner
- att förstå och följa sociala normer och regler
- kommunikativ förmåga
- impulskontroll och känsloreglering
- problemlösningsförmåga.
Praktiska färdigheter är till exempel
- att planera, prioritera och organisera vardagen
- att göra och följa en budget och betala räkningar i tid
- matlagning och hushållssysslor
- delta i fritidsaktiviteter
- att resa med kollektivtrafik.
Självständighet och ansvar handlar om
- beslutsfattande och konsekvenstänk
- att hantera tider och rutiner
- att sköta hygien och hälsa
- att be om hjälp när man behöver.
Social färdighetsträning kan ges enligt manualbaserade metoder och/eller genom pedagogiska verktyg, så som sociala berättelser, rollspel och att öva i konkreta situationer. Praktisk färdighetsträning handlar ofta om att ge stöd för att skapa struktur och goda rutiner, till exempel genom att använda visuellt stöd, steg för steg-instruktioner och positiv förstärkning.
Kontaktfamilj eller kontaktperson
Kontaktfamilj
En kontaktfamilj tar regelbundet emot barnet eller ungdomen i sitt hem och syftar till att ge personligt stöd, ett tryggt sammanhang eller en ny miljö. Det kan bli aktuellt när det finns behov av avlastning för vårdnadshavare eller i de fall barnet eller ungdomen behöver stöd och stimulans utöver det vårdnadshavarna kan erbjuda, till exempel för att få fungerande rutiner eller bryta en negativ utveckling.
Kontaktperson
En kontaktperson träffar barnet eller ungdomen regelbundet och fungerar som ett stöd i vardagen. Det kan röra sig om några dagar i veckan eller i månaden. Insatsen kan handla om att ge barnet eller ungdomen ett nytt nätverk, skapa rutiner eller bryta en negativ utveckling. Barnet eller ungdomen kan till exempel få stöd med läxläsning och fritidssysselsättningar. För de barn och ungdomar som riskerar att hamna i skadligt bruk, kriminalitet eller socialt nedbrytande beteende kan en särskilt kvalificerad kontaktperson (SKKP) utses.
Samverkan och samordning av insatser
Barn och ungdomar med autism eller liknande svårigheter behöver ofta insatser och åtgärder från flera aktörer samtidigt. Samverkan och samordning bidrar till en helhetssyn på barnets eller ungdomens behov. Samverkan bör syfta till att säkra överföring av information mellan verksamheter och att möjliggöra effektiva övergångar när nya aktörer tar över ansvaret eller vid delat ansvar.
Exempel på former för samverkan och samordning:
Samordnad individuell plan, SIP, upprättas när någon har insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården och insatserna behöver samordnas. I flera kommuner kan även skolan kalla till SIP.
Vård- och stödsamordnare eller case manager bör utses i familjer som har komplexa behov och insatser från flera aktörer. Genom att säkerställa att rätt stöd erbjuds vid rätt tidpunkt bidrar vård- och stödsamordnaren till att minska stress och belastning för föräldrarna, samtidigt som barnets eller ungdomens behov och rättigheter sätts i fokus.
Personligt ombud erbjuder stöd till barnets eller ungdomens vårdnadshavare och familj när behovet av hjälp är omfattande och kräver insatser från flera håll. Ombudet arbetar för att stärka familjens egen förmåga att navigera i socialtjänstens och andra myndigheters system, samtidigt som det säkerställs att barnets eller ungdomens bästa alltid står i centrum.
Samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid (SSPF) syftar till att förebygga att barn och ungdomar hamnar i kriminalitet och annat normbrytande beteende. Målet är att tidigt upptäcka barn och ungdomar i riskzonen för att begå brott eller som kommit in i en begynnande kriminalitet.
Sociala insatsgrupper (SIG) är en form av samverkan mellan skola, socialtjänst och polis för att stödja barn och ungdomar med hög risk att begå brott att lämna en kriminell livsstil.
Uppföljning
Alla insatser inom socialtjänsten ska följas upp, även de som inte är behovsprövade. Uppföljning görs på individ- och/eller gruppnivå beroende på insatsens karaktär. Uppföljning på individnivå bör genomföras i dialog med barnet, ungdomen eller familjen. Syftet är att bedöma om insatsen har varit tillräcklig eller om ytterligare stödinsatser behövs. Uppföljning av individuella insatser kan också göras på gruppnivå som ett led i att utveckla verksamhetens kvalitet.
Dokumentation utgör grunden för ett systematiskt och kvalitetssäkrat uppföljningsarbete och krävs för alla individuella insatser, även de som inte är behovsprövade. Socialnämnden kan fatta beslut om undantag från dokumentationskravet för insatser utan behovsprövning, till exempel vid kortvariga kontakter eller öppna verksamheter. Dessa undantag ska grundas på tydliga kriterier och säkerställa rättssäkerhet.
Material
Föräldraskapsstöd, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd
Vägledning till balanserad användning av digitala medier, Folkhälsomyndigheten
Tidiga och samordnade insatser (TSI), Kunskapsguiden
Risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende, Kunskapsguiden