Mångsidiga intensiva beteendeinsatser (MIB)

Insatsen genomförs i samarbete mellan vården och barnets förskola tillsammans med vårdnadshavare. Om det finns en lokal övergripande överenskommelse om samverkan mellan habiliteringen och kommunens förskolor ligger den till grund för planeringen. I annat fall görs en överenskommelse för det barn det gäller. I de flesta fall fördelas tiden så att den största delen av insatsen genomförs på förskolan.

Samarbete ställer krav på tydlighet vad gäller uppdrag och ansvarsfördelning, så att alla är överens om vem som ska göra vad och när, hur länge insatsen ska pågå och hur den ska följas upp. För att vårdnadshavare och förskolor ska kunna ta ställning till insatsen behöver de få skriftlig och muntlig information om upplägg och innehåll från vården. Den som företräder förskolan behöver ha mandat att göra överenskommelser. Vanligtvis gäller den första överenskommelsen som längst en termin.
Ta ställning utifrån följande frågor:

• Vad har man för förväntningar på insatsen? 
• Finns det någon som kan öva med barnet?
• Finns tillräcklig med tid till förfogande?
• Finns det möjlighet att öva enskilt vid behov?
• Finns möjlighet att delta på handledningsmöten?
• Planerar familjen långvarig frånvaro?
• Finns back-up vid sjukdom/frånvaro av personal på förskolan? 
• Finns det andra pågående eller planerade insatser, eller annan pågående handledning?

Om det finns en osäkerhet kring förutsättningarna kan man prova en insats för ett avgränsat område, till exempel kommunikation.

Ofta finns bedömningar av barnets utvecklings- och funktionsnivå som kan ligga till grund för en första planering av insatsen. Vid behov kan man komplettera med till exempel Vinelandintervjun och/eller en observation på förskolan och/eller i hemmet.

I kartläggningen prövar man sig fram tillsammans för att ta reda på vad som motiverar barnet att lära sig nya färdigheter och hur barnet visar engagemang och glädje. I de uppstartande övningarna fokuserar man på att skapa lustfyllda situationer utan krav där omgivningen får strategier för att följa barnet och bjuda in till samspel och samarbete. 

En central del i kartläggningen är att ta reda på vad som motiverar barnet. Det är ofta bra att använda konkreta saker, bilder eller checklistor för att undersöka vad barnet tycker om att

• leka eller sysselsätta sig med
• göra ensam eller tillsammans med andra
• titta och lyssna på 
• känna och lukta på
• äta och dricka.

Barnet och alla närvarande vuxna involveras i samspel, lek och övningar för att skapa engagemang och delaktighet. De vuxna runt barnet får också öva och testa övningar och förhållningssätt på varandra. 

Under insatsens gång sätter man löpande kortsiktiga och långsiktiga mål som utvärderas systematiskt. De olika målen bryts ner i färdigheter som barnet behöver öva på. Man väljer områden och mål som kan göra störst skillnad för barnet, till exempel att kunna uttrycka sina önskemål och behov, delta i lek och följa rutiner. Ett centralt mål är också att stärka barnets generella välbefinnande.

Det behöver vara tydligt för alla runt barnet vad som för tillfället är i fokus för barnet att öva på, så att man både kan planera in och passa på att öva när tillfällen uppstår i vardagen. Det brukar vara bra att  

• ta tillvara när barnet tar initiativ till interaktion eller visar intresse för en aktivitet eller ett föremål  
• bemöta barnet på ett sätt som motiverar barnet att vilja fortsätta eller pröva igen
• passa på att öva i naturligt förekommande situationer, t.ex. vid lek, samling eller påklädning 
• hjälpa barnet att lyckas men minska stödet när det inte behövs 
• sluta i tid för att undvika överkrav 
• erbjuda extra inlärningstillfällen med en vuxen eller en mindre grupp barn.

Planeringen justeras löpande i samband med varje uppföljning.

Efter den inledande uppstarten och allt eftersom insatsen löper på utökar man gradvis så att barnet till slut har 20–25 aktiva övningar inom flera olika utvecklingsområden. 

Utgå från barnets initiativ och det som är intressant och funktionellt för barnet. Anpassa övningarna efter barnets ålder och mognad. Vartefter kan man gå vidare med mer avancerade övningar, först med stöd så att det inte blir för svårt. När barnet behöver hjälp att utföra en övning minskas stödet gradvis.

Socialt samspel

• Ta initiativ till samspel med barnet, stanna upp och invänta barnets initiativ till att fortsätta.
• Uppmuntra turtagning och härma varandra i lek.
• Ta fysiskt kontakt med barnet, t.ex. kittla, busa och jaga.
•  Påbörja en aktivitet, t.ex. sjunga, läsa bok, hoppa studsmatta, vattenlek eller spela instrument.
• Erbjud leksaker, material eller aktiviteter som barnet brukar intressera sig för. 

Språk och kommunikation 

• Stötta barnet på olika sätt genom kommunikativt stöd och fyll gradvis på med ord, begrepp och grammatik utifrån barnets ålder och mognad.
• Rigga situationer som uppmuntrar barnet att använda olika uttryckssätt för att benämna eller be om något. 

Lek

• Öva med leksaker, spel, rollekar och regellekar, först i mindre sammanhang med få andra barn eller endast med en vuxen. 
• Stötta leken genom att visa hur man gör och hjälp barnet genom att fysiskt hjälpa till. 
• Minska gradvis stödet så att barnet blir självständigt och gå även vidare med mer avancerad lek, först med stöd så att det inte blir för svårt. 
• Använd gärna andra barn som modeller, t.ex. genom att låta barnet titta på film när andra barn leker en viss lek. 

Självständighet i vardagen 

• Stötta genomförandet av vardagliga rutiner, t.ex. att äta, somna, klä av och på sig, tvätta sig och gå på toaletten. 
• Öva specifika moment, t.ex. att trä på en strumpa i samband med påklädning och vid andra tillfällen om det behövs.
• Lär barnet att få ihop enskilda moment till en hel aktivitet eller rutin. 

Motorik 

• Öva finmotorik genom att t.ex. pyssla, klippa med sax, leka med lego eller lägga pussel, använda bestick, använda tvål, borsta tänder.  
• Öva grovmotorik, genom att t.ex följa en hinderbana, klättra på en klätterställning och hoppa på en studsmatta.

I en pärm som följer barnet till och från förskolan samlar man planeringen och beskrivningar av olika övningar. Här dokumenterar vårdnadshavare och förskolan hur det går att genomföra insatsen, vilka färdigheter man övat och hur mycket.

Den som ansvarar för insatsen från vården ger regelbunden handledning till vårdnadshavarna och personalen på förskolan. Vid varje handledningstillfälle följer man gemensamt upp och justerar barnets övningar. Barnet är med på mötena så att man kan visa övningar och tillsammans pröva nästa steg. Det ger också handledaren en möjlighet att ge konkret återkoppling direkt. Ett bra sätt för handledaren att se hur insatsen genomförs i barnets vardag är att be vårdnadshavare och personal att filma.

Det är lämpligt att utöver handledningen ha en särskilt avsatt tid för utvärdering efter varje termin. Vid utvärderingstillfället

• ser man över barnets program mer övergripande och planerar kommande fokus och riktning
• följer man upp om insatsen har genomförts enligt överenskommelsen och om effekten och barnets behov motiverar att man fortsätter med insatsen
• följer man upp vårdnadshavares mående och hur insatsen fungerar att genomföra utifrån familjesituationen.

Paraplybegreppet mångsidiga intensiva beteendeinsatser rymmer flera modeller med lite varierande upplägg, till exempel 

• Early Intensive Behavioral Intervention (EIBI)
• Early Start Denver Model (ESDM) 
• Naturalistic Developmental Behavioral Interventions (NDBI)
• Pivotal response treatment (PRT).

I Sverige har insatsen ofta kallats mångsidiga intensiva insatser (MII) eller Intensiv beteendeträning (IBT).

Den mångsidiga insatsen avslutas som regel efter två år eller i samband med att barnet börjar i förskoleklass. Inför avslutningen gör man en sammanfattning av insatsen och hur det har gått för barnet. En förnyad Vinelandintervju kan ge information om barnets utveckling och vara ett underlag för fortsatta rekommendationer.  

Vårdnadshavare har i de flesta fall haft en aktiv roll och kan behöva stöd i hur de kan stötta sitt barns utveckling när den intensiva insatsen avslutas. Det kan vara till hjälp för föräldrar att påminnas om

• verktyg och strategier som har fungerat
• hur de kan omsätta strategierna i vardagen 
• hur de kan agera om barnet slutar att använda vissa färdigheter eller utvecklar utmanande beteenden. 

Planera för hur det fortsatta stödet för barnet ska se ut. Om möjligt följer man upp insatsen med glesare möten en tid framöver.

Om det tidigt visar sig att det inte finns förutsättningar i förskolan eller hemma att genomföra ett mångsidigt program planerar man om möjligt för en mer avgränsad insats. Det kan till exempel handla om ytterligare anpassningar i förskolan eller att fokusera på ett alternativt kommunikationssätt, socialt samspel eller förbättrade sömnvanor. Detta gäller även när en pågående insats inte längre kan fortgå enligt överenskommelse.

Om det visar sig att barnet inte har så stora behov att det motiverar en mångsidig insats går man över till att fokusera stödet på ett eller ett par områden där det finns behov. Det kan till exempel handla om språk och begrepp eller att ta kontakt med kompisar.

Om barnets utveckling går långsamt trots intensiva insatser är det lämpligt att i stället rikta in sig på några färdighetsområden i taget. Då fokuserar man på det som är mest betydelsefullt såsom att säkerställa att barnet har ett kommunikationssätt och att basala rutiner fungerar hemma och på förskolan.