Remissversion: Autism
Behandling och stöd
Läkemedelsbehandling för barn och ungdomar
Barn och ungdomar med autism som har svåra utmanande beteenden kan ibland vara hjälpta av behandling med neuroleptika.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar med autism som har uttalad irritabilitet med svåra utbrott, självskadebeteende, våldsamhet och agitation.
Kunskapsläge
Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation Neuroleptika vid vissa psykiatriska tillstånd hos barn och ungdomar.
Risperidon är godkänt för korttidsbehandling (upp till sex veckor) av ihållande aggressivitet vid uppförandestörning hos barn från fem år. Längre behandlingstid än sex veckor är behandling off label.
US Food and Drug Administration (FDA) har godkänt symtomatisk korttidsbehandling av irritabilitet vid autism med atypiska neuroleptika: risperidon (sedan 2006) för barn 5–16 år och aripiprazol (sedan 2009) för barn 6–17 år.
Kompetenskrav
Förskrivning av atypiska neuroleptika görs av specialist i barnneurologi med habilitering eller barn- och ungdomspsykiatri, alternativt specialist i allmänpsykiatri. Uppföljning bör göras av legitimerad läkare eller sjuksköterska med särskild kompetens i samråd med specialist.
Sammanfattning
Vid autism och samtidiga somatiska tillstånd, till exempel epilepsi eller sömnstörning, gäller samma rekommendationer som för individer utan samtidig autism. Detsamma gäller vid samtidiga psykiatriska tillstånd, till exempel depression, tvångssyndrom, ångestsyndrom eller adhd.
Behandling med atypiska neuroleptika kan vara aktuellt när
- barnet eller ungdomen har uttalad irritabilitet, hyperaktivitet eller svåra fixeringar
- psykoedukation och stödjande och habiliterande insatser inte har lindrat svårigheterna
- man uteslutit psykiatriska och somatiska tillstånd som orsak till svårigheterna.
Inför insättning av läkemedel ska man väga nyttan av behandlingen mot eventuella biverkningar och andra negativa konsekvenser för barnet eller ungdomen.
Genomförande
Atypiska neuroleptika kan ordineras som tillägg till stödjande och habiliterande insatser, till exempel kommunikativt och kognitivt stöd och positivt beteendestöd (PBS), när dessa insatser har visat sig otillräckliga. Biverkningsprofilerna gör att försiktighet rekommenderas vid behandling av barn och ungdomar.
Inför läkemedelsbehandlingen ges information om olika läkemedelsalternativ. Förväntningar och förutsättningar diskuteras igenom. Behandlingen ska dokumenteras i en vårdplan med uppsatta behandlingsmål och planerad uppföljning.
Barnets eller ungdomens vårdnadshavare har en aktiv roll i såväl genomförande som uppföljning av behandlingen. Barnet eller ungdomen bör, utifrån ålder och mognad, göras delaktig i planering och genomförande av behandlingen. Bemötande, kommunikation och uppföljning behöver anpassas.
Information till barnet eller ungdomen och närstående
Inför behandling med läkemedel ska man informera och samtala om
- målsättningen med behandlingen
- vilka rekommenderade läkemedel som finns
- förväntade effekter
- möjliga biverkningar
- mottagningens rutiner för insättning, uppföljning och utsättning.
Insättning
Med tanke på att effekten av neuroleptikabehandling endast är symtomatisk och biverkningarna ofta är omfattande bör man ha en kommunicerad plan för utsättning innan läkemedlet sätts in.
All insättning av neuroleptika ska föregås av råd om levnadsvanor avseende kost och fysisk aktivitet.
Risperidon eller aripiprazol kan ordineras på följande indikationer:
A. Beteendestörningar/aggressivt utagerande (Risperidon: under 50 kg startdos 0.25 mg, måldos-intervall 0.25–0.75 mg; över 50 kg startdos 0.5 mg, måldos-intervall 0.5–1.5 mg).
B. Irritabilitet, hyperaktivitet eller repetitivt beteende vid autism (Risperidon: dosering som ovan, eller aripiprazol: startdos 1–2 mg/dygn, maxdos 0.2 mg/kg/dygn, ej mer än 10 mg/dygn).
Innan behandlingsstart ska man kontrollera
- aktuell längd
- vikt
- puls
- bukomfång
- blodtryck (om möjligt).
Man ska också dokumentera målsättningen med insatt medicinering samt hur och när behandlingen ska utvärderas. Det ska också framgå om det finns några läkemedelsinteraktioner.
Följande basala metabola prover ska om möjligt kontrolleras före inledd behandling:
- fP-glukos
- lipidstatus (kolesterol, LDL, HDL)
- triglycerider
- ASAT och ALAT.
Om prover inte kontrollerats före behandlingsstart ska skälet anges i journalen.
Uppföljning
Efter insättning görs uppföljning efter 2 veckor, 4–6 veckor, 3 månader, 6 månader och därefter 2 gånger per år.
Vid varje uppföljning bör man ta ställning till om det är motiverat med fortsatt behandling eller dosminskning beroende på
- uppnådd behandlingseffekt
- förekomst av biverkningar
- om målsättningen med behandlingen har uppnåtts.
Uppföljning ska innefatta aktuellt status avseende
- puls
- blodtryck
- bukomfång
- vikt och längd.
Om behandlingen fortgår efter 3–6 månader tar man förnyade prover avseende
- fP-glukos
- lipidstatus (kolesterol, LDL, HDL)
- triglycerider
- ASAT och ALAT.
Utvärdera och dokumentera effekt och biverkningar. Vid planerad dosändring eller utsättning upprättas en skriftlig plan. En sammanfattande bedömning ska dokumenteras i journalen.
Biverkningar
Vanliga biverkningar är
- sömnpåverkan
- dagtrötthet
- viktökning
- magont
- huvudvärk
- enures.
Metabola biverkningar:
- obesitas, bukomfång större än 90:e percentilen, viktökning över 5 procent
- förhöjda triglycerider
- sänkt HDL
- förhöjt glukos fastevärde
- förhöjt blodtryck.
Prolaktinrelaterade biverkningar:
- mensrubbning
- erektil dysfunktion
- gynekomasti
- galaktorré.
Extrapyramidala biverkningar:
- parkinsonism
- dystoni
- dyskinesier
- akatisi.
Sällsynta biverkningar:
- leverpåverkan
- malignt neuroleptika syndrom.
Malignt neuroleptikasyndrom är en mycket allvarlig biverkan som kan vara livshotande. Symtomen är muskelrigiditet, sväljningssvårigheter, dyskinesi/akinesi, hypertermi, takykardi, andningssvårigheter, rabdomyolys och dehydrering.
Utsättning
Efter tre månaders behandling bör man överväga utsättningsförsök. Utsättning av neuroleptika ska ske gradvis under flera veckor eller månader. Det görs för att undvika oro, dyskinesier och övergående försämring av tardiv dyskinesi som kan ses vid alltför snabb utsättning.
Material
Neuroleptika vid vissa psykiatriska tillstånd hos barn och ungdomar – behandlingsrekommendation, Läkemedelsverket
Läkemedelsanvändning hos personer som får insatser enligt LSS, Socialstyrelsen