Adhd Depression och ångestsyndrom Missbruk och beroende Schizofreni och liknande tillstånd Självskadebeteende Remissversion: Depression och ångestsyndrom Remissversion: Autism

Barn placerade i samhällsvård

Gå till huvudsidan: Remissversion: Autism

i NR

Märkning

Uppdaterad: 2025-11-14
Utförare: Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa
Yrkesroll: Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykosociala insatser, Familj- och närståendestöd
Åldersgrupp: Barn (0-17 år)
Tillståndets svårighetsgrad: Svår

Målgrupp eller situation

Barn eller ungdomar med beteendeproblem, psykiatrisk problematik och/eller omsorgssvikt i familjen som medför att barnet eller ungdomen behöver samhällsvård.

Kunskapsläge

Arbetet med barn och ungdomar som placeras i samhällsvård styrs av flera olika lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd. Bestämmelserna finns framförallt i Socialtjänstlagen, SoL. Förutom regelverket bygger arbetet på en evidensbaserad praktik och bästa tillgängliga kunskap.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar kompetensutveckling om adhd och autism till personal inom hela socialtjänsten inklusive LSS-boenden, HVB och SiS olika hem (prioritet 2).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

När stöd och behandling till barnet eller ungdomen och hela familjen bedöms som otillräckligt kan det bli aktuellt med en placering utanför hemmet. Placeringen kan vara frivillig med stöd av SoL eller med tvång med stöd av LVU. Socialnämnden beslutar om frivillig vård, men vård med stöd av LVU kräver beslut i förvaltningsrätten. Placering kan ske i familjehem, jourhem, stödboende eller hem för vård eller boende (HVB). Staten ansvarar genom Statens institutionsstyrelse (SiS) för särskilda ungdomshem för ungdomar som på grund av sitt beteende behöver stå under särskilt noggrann tillsyn.

Genomförande

En placering utanför det egna hemmet är ett stort ingrepp i barnets eller ungdomens liv och bör bara ske när alla andra former av insatser prövats. Inför placeringen genomförs en utredning för att säkerställa barnets bästa och att barnets eller ungdomens individuella behov kommer att tillgodoses. Om utredningen visar att barnet eller ungdomen behöver placeras ska en vårdplan upprättas. Det är en förutsättning för att vårdnadshavare och barn ska kunna ta ställning till om de samtycker till den planerade vården eller inte. När ett barn är placerat utanför det egna hemmet är stöd till vårdnadshavare obligatoriskt enligt SoL.

Planering i samverkan

Vid en placering i HVB, stödboende och familjehem ska man alltid upprätta en genomförandeplan som konkretiserar vårdplanen. Detta kräver en gemensam planering mellan socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård. Genomförandeplanen bör upprättas, följas upp och revideras i nära samarbete med familjehemmet, stödboendet eller hemmet för vård eller boende (HVB) samt barnet eller ungdomen och vårdnadshavare.

I genomförandeplanen bör det också ingå en planering för vad som händer när placeringen upphör. Det kan handla om barnets eller ungdomens behov av personligt stöd, fortsatt kontakt med familjehemmet eller stöd till vårdnadshavare om barnet eller ungdomen ska återgå till det egna hemmet. Planeringen bör göras i god tid och tillsammans med barnet eller ungdomen, vårdnadshavare och de verksamheter/huvudmän som har ett fortsatt ansvar för planerade eller pågående insatser. Vid utslussning till eget boende kan ungdomen behöva hjälp med ekonomi, bostad, studier eller arbete.

Placering av barn eller ungdomar med autism

För barn eller ungdomar som har svårt att förstå och hantera socialt samspel och att vara flexibla behöver man säkerställa

att placeringen svarar mot barnets eller ungdomens individuella behov
att personalen har kunskap om autism
ett anpassat bemötande och en tillgänglig miljö med tillgång till kognitivt och kommunikativt stöd
att planeringen i än högre grad tar hänsyn till barnets eller ungdomens behov av anpassad information, förutsägbarhet och kontinuitet.

För barn och ungdomar med omfattande behov av stöd kan ett LSS-boende vara ett alternativ.

Familjehem

Familjehem är privata familjer som på uppdrag av socialtjänsten tar emot barn och ungdomar som inte kan bo i sina egna hem. Barnets bästa är det avgörande för valet av familjehem men enligt SoL ska placering hos en närstående övervägas i första hand.

Socialtjänsten ansvarar för att

rekrytera och utreda familjehem
utbilda familjehem
säkerställa att hemmet är lämpligt och svarar mot de behov som barnet eller ungdomen har.

Det förekommer att privata verksamheter erbjuder placering i konsulentstödda familjehem. Genom att dessa familjehem får mer stöd och handledning kan en sådan placering vara ett alternativ till placering i HVB för barn eller ungdomar i behov av särskilt stöd.

Behandlingsfamilj

Behandlingsfamilj är en förstärkt familjehemsplacering för ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Placeringen är tidsbegränsad och utbildade familjehemsföräldrar ingår i ett behandlingssammanhang tillsammans med ett team av professionella behandlare.

Treatment Foster Care Oregon (TFCO) är en form av strukturerad familjebehandling under tiden ungdomen är placerad i en behandlingsfamilj. Den fungerar som ett alternativ till att placera ungdomar på institution (HVB eller SiS). Förutom behandlingsfamiljen, som är utbildad i metoden, ingår en ungdomsterapeut och en färdighetstränare som arbetar direkt med ungdomen samt en familjeterapeut som arbetar med ursprungsfamiljen.

Jourhem

Jourhem är familjer som är särskilt inriktade på att ta emot barn och ungdomar för tillfälliga placeringar. Barnet eller ungdomen bor i jourhemmet en kortare period, ofta i väntan på ett familjehem. Om det är lämpligt kan jourhemsplaceringen göras hos en närstående eller någon annan som barnet eller ungdomen känner.

Hem för vård eller boende, HVB

HVB är yrkesmässigt drivna hem som tar emot barn och ungdomar för vård och behandling i förening med boende. Barn och ungdomar boende på HVB ska erbjudas en trygg miljö, struktur i vardagen, fungerande skolgång, och fysisk och social träning. HVB varierar vad gäller driftsform, målgrupp, arbetsmetoder och rättsliga ramar.

Stödboende

Stödboende är en placeringsform för ungdomar i åldern 16–20 som bedöms kunna bo i eget boende med anpassat stöd och som inte har behov av sådana vård- och behandlingsinsatser som motiverar en placering i HVB. Syftet med placeringen är att under trygga former träna och förbereda ungdomen för ett vuxenliv i ett eget boende.

Särskilda ungdomshem

Barn och ungdomar kan placeras på särskilda ungdomshem om de utsätter sin hälsa eller utveckling för påtaglig risk att skadas genom skadligt bruk eller beroende, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende.

De särskilda ungdomshemmen tar också emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). Påföljden sluten ungdomsvård kan bli aktuell när ungdomar i åldern 15–17 begår allvarliga brott.

Socialtjänsten placerar på särskilda ungdomshem efter beslut i förvaltningsrätten. En mindre andel placeringar på ungdomshem är frivilliga, enligt SoL. SiS är den myndighet som ansvarar för de särskilda ungdomshemmen.

Uppföljning

När socialtjänsten tar över ansvaret ska man oavsett placeringsform följa upp barnets eller ungdomens hälsa, utveckling, sociala beteende, skolgång och relationer till närstående. Uppföljning på individnivå görs regelbundet för att följa upp hur det går för barnet eller ungdomen och se till så att hen får rätt stöd. Uppföljningen bör genomföras i dialog med barnet eller ungdomen och familjen och anpassas för att möjliggöra delaktighet.

Socialtjänsten ska följa vården av de barn och ungdomar som vårdas i ett familjehem, jourhem, stödboende eller HVB, främst genom

regelbundna personliga besök i det hem där barnet eller ungdomen vistas
enskilda samtal med barnet eller ungdomen
samtal med den eller dem som tagit emot barnet eller ungdomen i sitt hem
samtal med vårdnadshavarna.

Det kan också vara värdefullt att samla alla berörda för gemensamma uppföljningsmöten.

Kunskap om barnets eller ungdomens upplevelser, insatser och resultat kan även användas för uppföljning av verksamhetens kvalitet i det systematiska kvalitetsarbetet.