Aktivitetsträning

Vilka mål man har med aktivitetsträning beror på vilka svårigheter man har och vad man vill klara av i vardagen. Målen ska syfta till att öka självständighet, delaktighet och känsla av kontroll och balans i vardagen. 

Exempel på konkreta och mätbara mål kan vara att

• komma i tid till skola, arbete eller andra planerade aktiviteter
• få med sig rätt saker till och från skolan, arbetet eller fritidsaktiviteter 
• duscha eller borsta tänderna regelbundet
• planera inköp och måltider
• göra läxor
• lära sig att planera dagen eller veckan.

För att nå de mål som man satt upp behöver man skapa realistiska rutiner och låta förändringen ta tid. Individen måste prova sig fram, acceptera att det tar tid och att man kan misslyckas. Ibland behövs kognitivt stöd för att underlätta eller ge struktur till träningen.

Det långsiktiga målet med aktivitetsträningen är att individen ska generalisera lärandeprocessen till andra aktiviteter. Det görs genom att

• lära sig att bryta ner aktiviteter i mindre delar
• förstå hur man fungerar och vilka svårigheter som står i vägen
• förstå hur man ska påbörja eller avsluta aktiviteter.

Individer med autism kan ha svårt att påbörja, fortsätta med, växla mellan och avsluta aktiviteter. Individen kan fastna i detaljer eller ha svårt att vara flexibel när det behövs. Det kan påverka förmågan till problemlösning och skapa negativa erfarenheter. Syftet med aktivitetsträning bör vara att istället skapa positiva erfarenheter genom att “sänka trösklarna” i de moment som tränas.

Inför träningen gör man en plan som beskriver var, när, hur och med vem träningen ska genomföras. Individens motivation kan behöva stärkas, till exempel genom metoden motiverande samtal (MI). Man planerar träningen genom att

• dela upp den valda aktiviteten i delmoment (önskat läge)
• gruppera delmomenten och uppskatta tiden
• ta reda på vilka förberedelser som skulle underlätta
• ta små steg och skapa positiva erfarenheter.

Kognitiva hjälpmedel och strategier

Ibland kan olika kognitiva hjälpmedel eller strategier vara till hjälp, till exempel

• kalender
• smartphone för påminnelser, checklista eller timer
• bildstöd för olika aktiviteter
• hitta det som är motiverande och känns roligt
• sätta lagom nivå av krav på sig själv
• kunna be om hjälp i tid.

Exempel: Vakna och komma upp på morgonen

• Problemet
  

  X försover sig ofta, vaknar inte av sina alarm, hinner inte äta frukost och morgonen fylls av stress.

• Beskriva svårigheterna
  

  Ingen kvällsrutin. Ställer sina alarm på fel tid (för tidigt, en önskad men orealistisk tid). Har för många alarm, har alarm med snooze, har vant sig vid alarmet. Tappar fokus när man väntar på att kaffet ska bryggas. Underskattar eller överskattar hur lång tid olika delmoment tar. Vet inte vad man behöver eller behöver göra för att få en bra morgon.

• Dela upp den valda aktiviteten i delmoment (önskat läge)
  

  Alarmet ringer 06.30. Stiger upp. Går på toa, tar sin medicin, startar kaffebryggaren, dricker kaffe vid köksbordet och äter en smörgås, kollar på telefonen. Går och klär på sig. Borstar tänder, tvättar ansikte och armhålor, tar deo, borstar håret. Tar mobil, nycklar och går till bussen. 
  
  

• Gruppera delmomenten och uppskatta tid
  

  Vaknar och går upp, går på toa (10 min).
  Tar sin medicin, startar kaffebryggaren (5 min).
  Dricker kaffe vid köksbordet och äter en smörgås, kollar på telefonen (20 min).
  Klär på sig (10 min).
  Borstar tänder, tvättar ansikte och armhålor, tar deo, borstar håret (15 min).
  Tar mobil, nycklar och går till bussen (5 min).
  
  Total tidsåtgång: 65 minuter.

• Förberedelser som skulle kunna underlätta
  

  Lägga fram kläder och ladda kaffebryggaren kvällen innan. Ha medicinen bredvid kaffebryggaren. Hänga färdigpackad väska på handtaget till ytterdörren. Göra en checklista för morgonrutinen. 

För att aktivitetsträningen ska ge resultat behöver man ofta involvera och samarbeta med andra i individens närhet. Föräldrar, lärare, närstående, boendestödjare eller annan personal kan behöva hjälpa till och stötta för att etablera rutiner, hjälpa till med påminnelser och ge uppmuntran. Stödet kan behövas varaktigt eller under en period innan individen har blivit självgående i aktiviteten.