Missbruk och beroende
Om tillståndet
Centralstimulantia
Missbruk (skadligt bruk) eller beroende av centralstimulantia kan orsaka omfattande negativa fysiska, psykiska och sociala konsekvenser för individen.
Sammanfattning
De vanligaste centralstimulerande preparaten är amfetamin och kokain, båda är beroendeframkallande och ger liknande effekter och skador. Kokain är en uttalad partydrog och ger ett intensivt men kortvarigt rus. Amfetaminruset varar i flera timmar. Det finns ett stort antal komplikationer av centralstimulantia, som rastlöshet, retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, ångest och psykossymtom. Substanserna påverkar det centrala nervsystemet genom att noradrenalin och dopamin frisätts. Intag av centralstimulantia drabbar närstående till individen, till exempel barn eller partner.
Symtom
Missbruk (skadligt bruk) eller beroende av centralstimulantia ger både somatiska och psykiska symtom. Det kan till exempel vara att individen:
- känner ett starkt behov, "sug", efter centralstimulantia
- har svårigheter att kontrollera intaget av centralstimulantia
- får abstinenssymtom
- tål mer
- har ett tilltagande ointresse för annat än substansen
- fortsätter intaget trots uppenbara negativa konsekvenser.
Akut narkotikapåverkan ger symtom som:
- förhöjd grundstämning (hypomani)
- motorisk oro
- agitation och/eller aggressivitet
- vidgade pupiller
- förhöjt blodtryck
- minskad aptit
- minskat sömnbehov
Höga doser kan också ge frossa, svettningar, yrsel, illamående, andningspåverkan, hjärtarytmier och i extrema fall cirkulationskollaps.
Tecken på långvarigt bruk av centralstimulantia kan vara rastlöshet, misstänksamhet, ryckig gång, tics - framför allt i ansiktsmusklerna, stirrande blick, stereotypa beteenden, undernäring och sömnstörning.
Abstinensfasen är relativt kortvarig. Individen blir då ofta utmattad, får livliga drömmar, sömnstörning och ökad aptit.
Förekomst
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) stora frågeundersökning om narkotikaanvändning från 2017 visar att 8,6 % av befolkningen mellan 17 och 84 år använde narkotika under året, vilket motsvarar 675 000 individer. I samma undersökning uppfyllde 1,8 % av befolkningen kriterierna för substansbrukssyndrom orsakat av narkotika, vilket motsvarar 140 000 individer.
Enligt CAN:s drogvaneundersökningar är kokain, ecstasy och amfetamin de illegala substanser som används mest efter cannabis. Av befolkningen 17–84 år har
- 0,9 % använt kokain
- 0,7 % använt ecstasy
- 0,5 % använt amfetamin.
Samsjuklighet
Samsjuklighet är vanligt hos individer med missbruk (skadligt bruk) eller beroende. Både somatiska och psykiska tillstånd förekommer vilket leder till sämre hälsa och allvarligare sjukdomsförlopp. Vid samsjuklighet bör de olika tillstånden behandlas samtidigt, antingen parallellt eller integrerat.
Utöver det kan individen drabbas negativt socialt, till exempel genom ekonomiska problem, hemlöshet, problem på arbetsplatsen eller i relation till familj, barn och närstående.
Somatisk samsjuklighet
Somatiska tillstånd är i hög grad kopplade till den drogrelaterade livsstilen och hur substanserna används. Intravenös administrering av narkotika, där kanyler återanvänds och delas, ökar risken för att smittas av blodburna sjukdomar som hiv och hepatit. Injektionsmissbruk ökar även risken för kärlkomplikationer, varbildning och hjärtklaffsinfektion.
Höga doser av centralstimulerande preparat kan också leda till förhöjt blodtryck, andningspåverkan, hjärtarytmier och i extrema fall cirkulationskollaps.
Långvarig användning av centralstimulantia kan leda till så kallade drogutlösta psykoser, med till exempel paranoida vanföreställningar och rösthallucinationer. Dessa symtom avklingar ofta vid avhållsamhet, men begränsade symtom kan bestå.
Psykiatrisk samsjuklighet
Psykiatrisk samsjuklighet är vanligt vid missbruk (skadligt bruk) och beroende. De vanligaste tillstånden är:
- depression
- ångestsyndrom
- bipolär syndrom
- neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
- andra beroendesyndrom
- personlighetssyndrom
- schizofreni och liknande tillstånd
- posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Missbruk (skadligt bruk) och beroende innebär också en förhöjd suicidrisk.
Riskfaktorer
Det finns flera riskfaktorer som påverkar om individen utvecklar ett skadligt bruk (missbruk) eller beroende. Generella riskfaktorer för de flesta beroendesyndrom är:
- ärftlighet
- tidig debut
- stress som kan orsakas av instabil livssituation, utanförskap, våld/utsatthet, ekonomiska problem, ohälsa etcetera.
- psykiska problem eller psykisk ohälsa
- somatiska sjukdomar
- andra missbruk eller beroenden.
Specifika riskfaktorer för centralstimulantia är:
- odiagnostiserad adhd, där individen självmedicinerar med centralstimulantia.
Behandling och stöd
Behandling och stöd vid skadligt bruk (missbruk) eller beroende av centralstimulantia är främst inriktat mot psykologisk eller psykosocial behandling.
Farmakologiska insatser
Abstinensen är oftast inte medicinskt behandlingskrävande och läkemedelsbehandling av centralstimulantiaberoende förekommer sällan. Hälso- och sjukvården kan dock erbjuda läkemedelsbehandling med naltrexon vid amfetaminberoende, men det vetenskapliga stödet är begränsat.
Psykologiska och psykosociala insatser
När det gäller psykologisk och psykosocial behandling anger riktlinjerna att tolvstegsbehandling, MATRIX-programmet, Community reinforcement approach (CRA), Kognitiv beteendeterapi (KBT) eller återfallsprevention (ÅP) bör erbjudas till individer med ett missbruk (skadligt bruk) eller beroende av centralstimulantia.
Sprututbytesprogram förebygger spridning av infektioner och skapar en kontakt med hälso- och sjukvården som ökar möjligheten att motivera till vidare behandling och stöd.
Behandling för ungdomar
För ungdomar rekommenderas MET, KBT, A-CRA eller ACC samt familjebehandling i form av FFT, MDFT, BSFT eller multisystemisk terapi.