Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Läkemedelsbehandling vid posttraumatiskt stressyndrom hos vuxna
Antidepressiva läkemedel har begränsad effekt på symptom av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos vuxna hos vuxna.
Målgrupp eller situation
Individer med diagnostiserad PTSD.
Kunskapsläge
Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) kan hälso- och sjukvården erbjuda behandling med antidepressiva läkemedel till vuxna med PTSD (prioritet 5).
Kompetenskrav
Legitimerad läkare.
Sammanfattning
Antidepressiva läkemedel har begränsad effekt på PTSD-symptom hos vuxna. Behandling med antidepressiva läkemedel kan provas om påtagliga depressiva symtom eller ångestsymtom föreligger, om psykoterapeutisk behandling inte gett tillräckligt god effekt eller om individen avböjer psykoterapi. Av läkemedlen rekommenderas i första hand SSRI. Behandlingstiden bör vara 6–12 månader vid akut PTSD och längre än 12 månader vid kronisk PTSD. De olika SSRI-preparaten verkar ha likvärdig effekt vid PTSD.
Vid läkemedelsbehandling ska individen få information om vanliga biverkningar, eventuella symtom i inledningen av behandlingen och information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.
Sömnstörning är vanligt förekommande vid PTSD och kan behandlas med icke-beroendeframkallande läkemedel.
Genomförande
- SSRI är förstahandsbehandling. Effekten ses ofta efter 2-4 veckor men kan dröja upp till ytterligare flera veckor. Biverkningar är vanliga under 1–2 veckor vid start av behandlingen. Om behandlingen inte ger effekt bör man i första hand pröva ett annat SSRI. Kliniskt ses de olika SSRI-preparaten som relativt likvärdiga i effekt även om vissa preparat är mer välstuderade än andra
- Klomipramin och venlafaxin har också visat effekt vid PTSD men är tredjehandsalternativ efter att ha provat minst två SSRI. Venlafaxin medför ökad risk för besvärande utsättningsbiverkningar. Klomipramin medför betydande risk för besvärande biverkningar samt interaktioner med andra läkemedel
- Mirtazapin kan användas om både depression och sömnstörning föreligger. Hänsyn ska tas till risk för biverkningar som dagtrötthet och viktuppgång
- Nyare antipsykotiska läkemedel kan användas som tillägg vid svår sömnstörning och ångest. Hänsyn ska tas till stor risk för biverkningar som viktuppgång, akatisi, kognitiv påverkan och trötthet
- Bensodiazepiner, pregabalin och gabapentin bör inte användas. Att erbjuda bensodiazepiner vid ångesttillstånd betraktas som “icke-göra” enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Läkemedlen kan ha en god symtomlindrande effekt på kort sikt men det finns risk för biverkningar i form av missbruk, beroendeutveckling och negativ kognitiv påverkan. Vid längre tids användning ökar också risken för olyckor, till exempel fallolyckor och trafikolyckor.
Läkemedel vid sömnstörning
Sömnstörning är vanligt vid PTSD och kan behandlas med icke-beroendeframkallande läkemedel som melatonin, hydroxizin, prometazin, alimemazin eller propiomazin.
Uppföljning
Behandlingstiden bör uppgå till minst 6–12 månader vid akut PTSD och minst 12 månader vid kronisk PTSD. Man bör utvärdera följsamhet, effekt och biverkningar kontinuerligt. Skattningsskalan PCL-5 kan användas för att utvärdera behandlingseffekt.
Efter 6–12 månaders symtomfrihet kan man prova att minska dosen eller trappa ut läkemedlet. Risken för återfall ökar efter utsättning, som bör ske gradvis. Vid eventuell försämring återgår man till den senaste framgångsrika behandlingen. Läkemedelsbehandling kan bli flerårig.