Depression och ångestsyndrom
Behandling och stöd
Läkemedelsbehandling vid generaliserat ångestsyndrom hos vuxna
Antidepressiva läkemedel har liten till måttlig effekt för vuxna med generaliserat ångestsyndrom (GAD).
Målgrupp eller situation
Vuxna med diagnostiserat generaliserat ångestsyndrom.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården kan bör erbjuda behandling med antidepressiva läkemedel med vid generaliserat ångestsyndrom (prioritet 3).
Kompetenskrav
Legitimerad läkare.
Sammanfattning
För vuxna med generaliserat ångestsyndrom har antidepressiva läkemedel liten till måttlig effekt på symtom och medför risk för biverkningar. Av läkemedlen rekommenderas i första hand SSRI. De olika SSRI-preparaten har likvärdig effekt, men sertralin rekommenderas i första hand baserat på en sammanvägning av evidensläge, effekt och biverkningar.
Vid läkemedelsbehandling ska individen få information om vanliga biverkningar, eventuella symtom i inledningen av behandlingen samt information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.
Att kombinera behandling med läkemedel och KBT har inte visat ge ökad effekt.
Genomförande
- SSRI är förstahandsbehandling. Effekten av behandlingen ses vanligen inom 4 veckor men ökar oftast med tiden och med ökad dos. Om behandlingen inte ger effekt eller ger besvärande biverkningar bör man i första hand prova ett annat SSRI. Kliniskt betraktas de olika SSRI-preparaten som relativt likvärdiga i effekt även om vissa preparat är mer välstuderade än andra.
- Andrahandsalternativ är venlafaxin, duloxetin (båda SNRI) och tricykliska antidepressiva. Dessa läkemedel har dock högre frekvens av biverkningar än SSRI och särskilt venlafaxin kan ge betydande utsättningsfenomen.
- Hydroxizin kan användas i undantagsfall och kortvarigt om behov finns av tillfälligt anxiolytika. Det har dock liten effekt och bör ges i lägsta möjliga dos eftersom det finns risk för trötthet och i viss mån för hjärtarytmi. Hydroxizin bör inte ges till äldre eller patienter med känd arytmi.
- Tillägg av antipsykotika (olanzapin, risperidon, kvetiapin) kan öka behandlingseffekten men medför betydande risk för biverkningar.
- Bensodiazepiner, pregabalin och gabapentin bör inte användas. De kan ha en god symtomlindrande effekt på kort sikt men det finns risk för biverkningar i form beroende och negativ kognitiv påverkan. Vid längre tids användning ökar också risken för olyckor, till exempel fallolyckor och trafikolyckor.
Uppföljning
Behandlingstiden bör uppgå till minst 12 månader. Man bör utvärdera följsamhet, effekt och biverkningar kontinuerligt. Skattningsskalan GAD-7 kan användas för att utvärdera behandlingseffekt.
Efter 12 månaders symtomfrihet med pågående behandling kan man försöka minska dosen eller trappa ut läkemedlet. Risken för återfall ökar efter utsättning, som bör ske gradvis. Vid eventuell försämring återgår man till den senaste framgångsrika behandlingen. Läkemedelsbehandling kan bli flerårig.
Se även uppföljning av ångestsyndrom vuxna.