Psykodynamisk terapi (PDT)

Skadligt bruk/missbruk och beroende - remissversion

Behandling och stöd

Psykodynamisk terapi (PDT)

Psykoterapeutisk metod som fokuserar på att uppnå insikt i individens psykiska problematik och att bearbeta orsakerna till den.

Målgrupp eller situation

Individer med olika typer av psykisk ohälsa där bakomliggande psykologiska faktorer misstänks orsaka och hålla kvar det dysfunktionella beteendet, till exempel skadligt bruk eller beroende. 

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan erbjuda psykodynamisk terapi till individer med 

  • missbruk eller beroende av alkohol (prioritet 4) 
  • opioidberoende som befinner sig i läkemedelsassisterad behandling (prioritet 5). 

Det finns också gedigen klinisk erfarenhet av att arbeta med PDT vid missbruk och beroende generellt.

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Sammanfattning

PDT är ett samlingsnamn för olika terapiformer där man arbetar med självinsikt och relationer till andra, för att på så vis minska olika typer av psykiska problem. En grundtanke är att nära och viktiga relationer under uppväxten påverkar hur individen förhåller sig till sig själv och andra även senare i livet.

Genomförande

Innan man väljer terapimetod behöver man göra en noggrann kartläggning och bedömning av individens problematik, förmåga och personlighet. PDT kräver ett visst mått av funktion och fokuseringsförmåga samt motivation att arbeta med sig själv.

Trots olika inriktningar finns en rad gemensamma nämnare för behandlingar enligt PDT-principer. Utgångspunkten är att psykisk problematik uppstår på grund av inre, omedvetna konflikter som grundar sig i hur de nära och viktiga relationerna har sett ut tidigare i livet. Behandlaren och individen försöker därför att i samtal tillsammans utforska hur dessa samband ser ut.

Genom att sedan förstå och bearbeta är målet att individen ska uppnå ett mer konstruktivt förhållningssätt till sig själv och andra och att de psykiska symtomen på så sätt ska avklinga.

Inom beroendevården har PDT fokus på det skadliga bruket eller beroendet och terapeuten är mer aktiv. Behandlingen har ofta tydligt uppsatta mål och kan kombineras med andra insatser, till exempel återfallsprevention. Även om tiden delvis ägnas åt att förstå individens livshistoria läggs fokus framförallt på att arbeta med tankar, känslor och relationer i nuet. 

Korttidsterapier enligt PDT består ofta av 10–20 sessioner med fokus på den terapeutiska relationen eftersom individens problem blir synliga även i relation till terapeuten. Att på det sättet fånga problemen i stunden och göra dem talbara, syftar till att ge ökad känslomässig förståelse och insikt. Ett exempel på en sådan terapiform är Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy (ISTDP). Där undersöker man de försvar som blockerar känslorna och en stor del av sessionerna går ut på att hantera och reglera ångest som uppstår i samband med detta. Det finns också exempel på längre psykodynamiska terapier, på ett år eller mer.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Primärvård | Första linje
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Kurator, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Psykologisk behandling
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Missbruk och beroende