Återfallsprevention

Skadligt bruk/missbruk och beroende

Behandling och stöd

Återfallsprevention

Insatsen utgår från samma principer som kognitiv beteendeterapi (KBT) och fokuserar på att förändra tankar och beteenden i risksituationer för återfall i skadligt bruk (missbruk) eller beroende.

Målgrupp eller situation

Individer som riskerar att återfalla i olika typer av problembeteende, bland annat skadligt bruk (missbruk) eller beroende av alkohol och narkotika.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att återfallsprevention bör erbjudas

  • vid missbruk eller beroende av alkohol (prioritet 2)
  • vid missbruk eller beroende av cannabis (prioritet 3).

Socialstyrelsens nationella riktlinjer anger att återfallsprevention kan erbjudas

  • vid missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat (prioritet 4)
  • för individer med opioidberoende som genomgår läkemedelsassisterad behandling (prioritet 4).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Återfallsprevention (ÅP) utgår från de grundläggande principerna i KBT, men här används teknikerna specifikt för att förebygga och förhindra återfall i ett problembeteende. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende likställs de två metoderna i flera fall. Dock är en skillnad att återfallsprevention oftare bedrivs i gruppformat och att behandlingen har ett större fokus på sociala aspekter.

Genomförande

Insatsen bygger på de grundläggande principerna i KBT men med fokus på att förebygga och förhindra återfall. Återfallsprevention bedrivs oftare i grupp och under behandlingen är de sociala aspekterna centrala.

Under behandlingen får individen

  • identifiera egna högrisksituationer
  • lära sig att hantera sug
  • öva på att tacka nej
  • uppmärksamma tidiga varningssignaler
  • träna problemlösning
  • upprätta en nödplan.

Inledningsvis genomförs en funktionell analys eller en så kallad beteendeanalys. Det innebär att individens tankar, känslor och beteenden samt situationer som föregår problembeteendet kartläggs. Även det som kommer efteråt, det vill säga konsekvenserna av beteendet, analyseras. Särskilt fokus läggs på triggers och förstärkare.

Triggers kallas de risksituationer, individer, miljöer som triggar i gång bruket. En trigger kan till exempel vara umgänge med vänner som har ett skadligt bruk eller ett beroende. Även inre tillstånd som nedstämdhet och ångest kan leda till återfall.

Förstärkare är sådant som förstärker och underlättar ett alternativt beteende. Det kan vara individer och situationer som gör att individen känner sig trygg, som familjemedlemmar eller promenader i skogen.

I nästa fas ligger tyngdpunkten på social färdighetsträning där individen bland annat genom rollspel övar sig på att tacka nej. Individen får även träna på att först känna igen och sedan undvika eller hantera risksituationer på ett mer funktionellt sätt, samt att hantera känslan av sug.

Det är också centralt att känna igen tidiga varningssignaler och att upprätta en krisplan om individen får ett återfall. Målet är att återfallen ska bli så få och så lindriga som möjligt.

Även om återfallsprevention både kan ske i grupp och individuellt, är det individens egen riskkartläggning som ligger till grund för behandlingen. I behandlingen kan det också finnas sociala inslag, som att lära sig hitta stödjande nätverk samt att upprätta en balanserad livsstil i övrigt. Vanligtvis pågår en gruppbehandling enligt ÅP under åtta veckor.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår