Självskadebeteende

Kartläggning och utredning

Kartläggning och utredning inom socialtjänsten

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Kartläggning och utredning inom socialtjänsten

Självskadebeteende kartläggs med hjälp av strukturerat samtal och självskattningsformulär för att identifiera och eventuellt lotsa individer med självskadebeteende vidare.

Målgrupp eller situation

-

Kunskapsläge

-

Kompetenskrav

-

Sammanfattning

Självskadebeteende kartläggs genom självskattningsskalor som ställer specifika frågor om självskadebeteende (se "Länkar" nedan). Det är av vikt att särskilja självskadebeteende med suicidal avsikt från icke-suicidal självskada så att individen kan lotsas vidare (se under "Länkar" nedan). För mer information har Uppdrag Psykisk hälsa/Nationella självskadeprojektet utvecklat ett kunskapsstöd för personal inom socialtjänsten med flera (se Kunskapsstöd nedan).

Genomförande

Personal som möter en individ med tecken på självskadebeteende behöver ställa frågor med respektfull nyfikenhet, som till exempel:

  • Vad brukar du göra när du inte mår bra?

Det är också bra att ställa specifika frågor, till exempel:

  • Har du medvetet skurit, rispat eller bränt dig?
  • Har du någonsin överdoserat läkemedel i syfte att komma bort från en smärtsam känsla?

I socialtjänsten möter man individer med social och psykosocial problematik. Flera riskfaktorer för självskadebeteende överensstämmer med riskfaktorer även inom de vidare begreppen för social och psykosocial problematik. Socialtjänsten behöver därför uppmärksamma om individen självskadar, därefter kartlägga självskadebeteendets allvarlighetsgrad och individens behov av stöd och behandling.

Att använda strukturerade självskattningsskalor har visat sig vara ett effektivt sätt att ta reda på omfattningen av självskadebeteende. Som hjälp finns skattningsskalor att använda som ställer specifika frågor om självskadebeteende som DSHI-9 och ISAS (se under “Länkar”). Om omfattningen överstiger socialtjänstens kompetens ska individen remitteras och lotsas vidare till hälso- och sjukvården för bedömning och eventuellt behandling av självskadebeteendet.

Man brukar gruppera självskadebeteende utifrån olika svårighetsgrader vilket kan föranleda olika behov av insatser, se Bakgrund om tillståndet.

Då självskadebeteende är en stark riskfaktor för framtida suicidförsök är det viktigt med kontinuerlig monitorering av självskadebeteende och livslust (se Kartläggning suicidsavsikt, samt MADRS-9).

Riskfaktorer:

  • Stresskänslighet
  • Känslomässig reaktivitet
  • Färdighetsbrister i att förstå och förmedla vad man känner, tycker och upplever
  • Sömnsvårigheter

För att förklara varför man börjar med självskadande handlingar snarare än andra sätt att hantera sin sårbarhet och sina svårigheter, föreslås ytterligare självskadespecifika riskfaktorer (se Bakgrund om tillståndet).

Det är därför av yttersta vikt att bemöta vårdnadshavare/anhöriga till individer med självskadebeteende med en icke-dömande, och bekräftande hållning, som tillåter att deras känslor ges uttryck. Det är också av vikt att ge information om självskadebeteendets funktion, och sträva efter att normalisera individens vilja att bli av med känslomässig smärta, utan att tappa fokus på att självskadebeteendet innebär stora risker för individens mående. Målet är att hjälpa vårdnadshavare/anhöriga att stödja barnet/ungdomen (se Kommunikation och delaktighet vårdnadshavare/närstående). Om vårdnadshavare/anhöriga är för upprörda för att kunna stödja sitt barn/ungdom, bör de även hjälpas till att få eget stöd .

Samordnad individuell plan (SIP)
Individer som är aktuella för stöd och insatser i socialtjänsten och som samtidigt behandlas inom hälso- och sjukvården för sitt självskadebeteende ska erbjudas samordning med Samordnad Individuell Plan.

Material

Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende
www.nationellasjalvskadeprojektet.se (Nationella självskadeprojektet)
Kunskapsguiden om självskadebeteende (Socialstyrelsen)

Information och kunskapsstöd till stöd för förebyggande/tidig insats vid självskadebeteende:
Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende (Nationella självskadeprojektet)

Information och kunskapsstöd till stöd för förebyggande/tidig insats för elevhälsan vid självskadebeteende:
Metodstöd självskadebeteende (SKL)

Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende (Nationella självskadeprojektet)

Annan utredning och kartläggning vid självskadebeteende:
Utredning vid självskadebeteende (Nationella självskadeprojektet)
Kartläggning med händelseanalys (Nationella självskadeprojektet)
Riskhanteringsplan 
 (Nationella självskadeprojektet)

Märkning

  • Verksamhetsgren: Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg
  • Yrkesgrupper: Kurator, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Samordnad insats: Nej
  • Behandlings- eller stödinsats: Behandlings- och stödförlopp, Anpassning | Hjälpmedel, Psykosociala insatser, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Fas/stadie (av tillstånd): Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Funktionsnivå: Lätta problem,Måttliga problem,Stora problem