Självskadebeteende (testperiod 20 april - 20 maj)

Kartläggning och utredning

Kartläggning och utredning inom socialtjänsten (UTKAST)

Märkning

Skapad: 2019-04-10
Uppdaterad: 2019-05-03
Verksamhetskategori: Socialtjänst
Verksamhet: Boende/stöd i boende, Familjecentral, Försörjningsstöd, Hemtjänst, Beroendevård, Social barn- och ungdomsvård, Ungdomsmottagning, Arbete/sysselsättning
Befattning: Behandlare (enl. SoL/Lss), Daglig verksamhet/sysselsättning, Kurator, Myndighetsutövare, Personligt ombud, Stöd i och till arbete/utbildning (soc.), Stöd i och till boende
Samordnad insats: Nej
Fas/stadie: Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Självskadebeteende kartläggs med hjälp av strukturerat samtal och självskattningsformulär.

Syfte

Insatsen syftar till att bättre identifiera och eventuellt lotsa individer med självskadebeteende vidare. Beskriva socialtjänstens uppdrag med att identifiera, kartlägga och ge stöd till individer med lindrigt självskadebeteende. 

Innehåll, kortfattat

Självskadebeteende kartläggs genom självskattningsskalor som ställer specifika frågor om självskadebeteende (se Material nedan). Det är av vikt att särskilja självskadebeteende med suicidal avsikt från icke-suicidal självskada så att individen kan lotsas vidare (se under "Material" nedan). För mer information har Uppdrag Psykisk hälsa/Nationella självskadeprojektet utvecklat ett kunskapsstöd för personal inom socialtjänsten med flera (se Kunskapsstöd nedan)

Innehåll, fördjupat

Personal som möter en individ med tecken på självskadebeteende behöver ställa frågor med respektfull nyfikenhet, som till exempel:

  • Vad brukar du göra när du inte mår bra?

Det är också bra att ställa specifika frågor, till exempel:

  • Har du medvetet skurit, rispat eller bränt dig?
  • Har du någonsin överdoserat läkemedel i syfte att komma bort från en smärtsam känsla?

I socialtjänsten möter man individer med social och psykosocial problematik. Flera riskfaktorer för självskadebeteende överensstämmer med riskfaktorer även inom de vidare begreppen för social och psykosocial problematik. Socialtjänsten behöver därför uppmärksamma om individen självskadar, därefter kartlägga självskadebeteendets allvarlighetsgrad och individens behov av stöd och behandling.

Att använda strukturerade självskattningsskalor har visat sig vara ett effektivt sätt att ta reda på omfattningen av självskadebeteende. Som hjälp finns skattningsskalor att använda som ställer specifika frågor om självskadebeteende som DSHI-9 och ISAS (se under “Material”). Om omfattningen överstiger socialtjänstens kompetens ska individen remitteras och lotsas vidare till hälso- och sjukvården för bedömning och eventuellt behandling av självskadebeteendet.

Man brukar gruppera självskadebeteende utifrån följande nivåer:

Nivåer självskadebeteende

Lindrigt självskadebeteende:

Övergående eller enstaka självskadande handlingar utan omfattande vävnadsskada. Ingen psykiatrisk samsjuklighet.

Måttligt självskadebeteende:

Enstaka eller periodvis självskadande handlingar med måttlig vävnadsskada. Ingen tidigare psykiatrisk samsjuklighet. Ångest och depressionssymtom kan föreligga.

Omfattande självskadebeteende:

Frekventa självskadande handlingar med måttlig till omfattande vävnadsskada. Ångest och depressionssymtom och/eller annan psykiatrisk samsjuklighet föreligger.

Då självskadebeteende är en stark riskfaktor för framtida suicidförsök är det viktigt med kontinuerlig monitorering av självskadebeteende och livslust (se under material, MADRS-9).

Riskfaktorer:

  • Stresskänslighet
  • Känslomässig reaktivitet
  • Färdighetsbrister i att förstå och förmedla vad man känner, tycker och upplever
  • Sömnsvårigheter

För att förklara varför man börjar med självskadande handlingar snarare än andra sätt att hantera sin sårbarhet och sina svårigheter, föreslås ytterligare självskadespecifika riskfaktorer (se Bakgrund om tillståndet).

Det är därför av yttersta vikt att bemöta vårdnadshavare/anhöriga till individer med självskadebeteende med en icke-dömande, och bekräftande hållning, som tillåter att deras känslor ges uttryck. Det är också av vikt att ge information om självskadebeteendets funktion, och sträva efter att normalisera individens vilja att bli av med känslomässig smärta, utan att tappa fokus på att självskadebeteendet innebär stora risker för individens mående. Målet är att hjälpa vårdnadshavare/anhöriga att stödja barnet/ungdomen (se Kommunikation och delaktighet vårdnadshavare/närstående). Om vårdnadshavare/anhöriga är för upprörda för att kunna stödja sitt barn/ungdom, bör de även hjälpas till att få eget stöd .

Samordnad individuell plan (SIP)
Individer som är aktuella för stöd och insatser i socialtjänsten och som samtidigt behandlas inom hälso- och sjukvården för sitt självskadebeteende ska erbjudas samordning med samordnad individuell plan.

 

Länkar

På nationella självskadeprojektets webbsida finns information och utbildning för personal inom socialtjänsten med flera.

Nationella självskadeprojektet

Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende

Stöd vid utredning/kartläggning av självskadebeteende:

Utredning vid självskadebeteende

Kartläggning med händelseanalys

 

Exempel på telefonlinjer att hänvisa till:

 

Informationsmaterial för individen själv och närstående/anhöriga: