Självskadebeteende

Behandling och stöd

Orosanmälan – anmälan till socialtjänsten vid kännedom eller misstanke om att barn far illa

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Orosanmälan – anmälan till socialtjänsten vid kännedom eller misstanke om att barn far illa

Anställda på vissa myndigheter och i verksamheter som kommer i kontakt med barn är skyldiga att genast anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten. Privatpersoner rekommenderas att göra orosanmälan.

Målgrupp eller situation

När vårdnadshavare inte kan ta ansvar fullt ut för sitt barn är det socialtjänsten som ska se till att barnet får det stöd och den hjälp som det behöver.  

För att socialtjänsten ska kunna göra det behöver de hjälp att uppmärksamma barn som far illa.

Kunskapsläge

-

Kompetenskrav

Personal inom förskola, skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård och kriminalvård är enligt lag skyldiga att genast anmäla om de i sitt arbete får kännedom om eller misstänker att barn far illa. Det gäller även personal som arbetar med barn och unga i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet eller i annan sådan verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller socialtjänstens område.

Alla personer som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa rekommenderas att anmäla detta till socialtjänsten.

Sammanfattning

Alla har ett ansvar för att uppmärksamma barn som far illa.

Vissa är skyldiga enligt lag att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, 14 kap. 1 § SoL, medan alla rekommenderas att anmäla om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, 14 kap. 1 c § SoL.

Genomförande

Vissa är skyldiga enligt lag att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, 14 kap. 1 § SoL, medan alla rekommenderas att anmäla om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, 14 kap. 1 c § SoL.

Anmälaren kan utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning om ett barn far illa eller riskerar att fara illa och behöver inte ta ställning till orsaken. Socialnämnden har ansvar att utreda situationen.

När det känns svårt som anmälare att veta om situationen är sådan att en anmälan ska göras eller inte kan den som står inför att göra en anmälan behöva stöd från andra, sin chef, erfarna kollegor på arbetsplatsen eller genom att konsultera socialtjänsten.

Hur gör man en anmälan?
Det finns inga formella krav på hur en anmälan ska göras. Den kan vara skriftlig eller muntlig.

I flera beslut har Justitieombudsmannen, JO, menat att anmälningsskyldiga bör anmäla skriftligt med hänsyn till de ingripande åtgärder av socialnämnden som den kan medföra. JO har även menat att i brådskande fall kan en anmälan göras muntligt bekräftas skriftligt i efterhand.

Anmälan ska i regel göras till socialtjänsten i den kommun eller stadsdel där barnet bor. Om den som anmäler är osäker på till vilken kommun anmälan ska göras kan hen kontakta socialtjänsten i den kommun som barnet vistas i.

Vad gör socialtjänsten när de får in en anmälan ?
När en anmälan har kommit in bör socialtjänsten informera den som har gjort anmälan om att anmälan tagits emot och av vem. Socialtjänsten träffar i de flesta fall barnet och vårdnadshavarna för att göra en så kallad förhandsbedömning. Efter bedömningen beslutar socialtjänsten om man ska inleda en utredning eller inte. En utredning innebär flera möten med föräldrar, barn och andra personer som kan ha viktig information om barnets utveckling, till exempel barnets lärare och läkare.

Om socialtjänsten bedömer att barnet eller dess vårdnadshavare behöver stöd så erbjuder man det.
Socialtjänsten följer regelbundet upp biståndet/stödet.

Anmälningsskyldighet och uppgiftsskyldighet
De som är anmälningsskyldiga, enligt 14 kap. 1 § första stycket SoL, är också skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för en utredning av ett barns behov av stöd och skydd. Uppgiftsskyldigheten gäller även om någon annan har gjort anmälan eller om socialnämnden har inlett en utredning på eget initiativ.

Återkoppling
Anmälningsskyldiga, som gjort en anmälan, kan begära återkoppling av socialtjänsten kring om utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår.

Material

Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende

www.nationellasjalvskadeprojektet.se (Nationella självskadeprojektet)
Kunskapsguiden om självskadebeteende (Socialstyrelsen)

Information, kunskapsstöd, film rörande orosanmälan
Information om anmälan vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa (Socialstyrelsen)
”Anmäla oro för barn – stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare”  (Socialstyrelsen)
”Barn som far illa eller riskerar att fara illa” (Socialstyrelsen)
Informationsfilm ”Till dig som är anmälningsskyldig” (Socialstyrelsen)

Märkning

  • Verksamhetsgren: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Tandvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesgrupper: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Samordnad insats: Nej
  • Behandlings- eller stödinsats: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Fas/stadie (av tillstånd): Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår