Självskadebeteende (testperiod 20 april - 20 maj)

Behandling och stöd

Läkemedelsbehandling (UTKAST)

Märkning

Skapad: 2019-04-10
Uppdaterad: 2019-04-17
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård
Verksamhet: Barnavårdscentral, Mödravårdscentral, Primärvård, Psykiatrisk akutsjukvård, Psykiatrisk specialistvård, sluten, Psykiatrisk specialistvård, öppen, Somatisk akutsjukvård, Somatisk specialistvård, sluten, Somatisk specialistvård, öppen, Tandvård, Familjecentral, Beroendevård, Ungdomsmottagning
Befattning: Läkare, Sjuksköterska
Samordnad insats: Nej
Fas/stadie: Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Det finns ingen evidens för att läkemedel har positiv effekt på självskadebeteende.

Syfte

Insatsen syftar till att minska risk för onödig läkemedelsbehandling.

Kunskapsläge

Gällande vuxna finns det beskrivet i studier att SSRI-preparat ordinerade i primärt syfte mot ångest/depression har effekt när det gäller t.ex. impulsivitet och dysfori. Minskad impulsivitet och minskad dysfori minskade i sin tur antal självskadehandlingar.

För ungdomar rekommenderar Läkemedelsverket försiktighet gällande SSRI-preparat då det finns studier som visar på risk för ökad självmordsbenägenhet och ökat självskadebeteende.

Observera att rekommendationerna skiljer sig mellan vuxna och ungdomar beträffande preparatval.

Innehåll, kortfattat

Det saknas vetenskapligt stöd för läkemedelsbehandling specifikt riktad mot självskadebeteende, men det kan ibland vara hjälpsamt vid akutisering och som förebyggande behandling beroende på underliggande problematik.

Innehåll, fördjupat

Läkemedel som behandling mot självskadebeteende rekommenderas inte då det saknas vetenskapligt stöd för att något enskilt läkemedel skulle minska självskadebeteende i sig. I fall där individer med självskadebeteende har annan samtida psykiatrisk sjuklighet eller neuropsykiatrisk funktionsvariation, kan väl inställd läkemedelsbehandling vara gynnsam för individens mående i stort. Detta kan minska risken för självskadehandlingar. För individer med svår ångest kan dämpande medicinering under pågående slutenvård vara hjälpsamt, såsom antihistaminer och i vissa fall kortverkande antipsykotiska preparat. Bensodiazepiner bör undvikas. Ordination av dämpande preparat i slutenvård ska ske i överenskommelse med individen och förutsättningarna ska vara tydliga. Undvik begreppet “vid behov” i dialogen med individen, eftersom behovet ofta är svårt att definiera.

Länkar

Referenser

Hawton, K. K. E., Townsend, E., Arensman, E., Gunnell, D., Hazell, P., House, A., & van Heeringen, K. (2000). Psychosocial versus pharmacological treatments for deliberate self harm. The Cochrane Database of Systematic Reviews, (2), CD001764. http://doi.org/10.1002/14651858.CD001764.

Kavoussi, R. J., Liu, J., & Coccaro, E. F. (1994). An open trial of sertraline in personality disordered patients with impulsive aggression. The Journal of Clinical Psychiatry, 55(4), 137–141.

Markovitz, P. J., Calabrese, J. R., Schulz, S. C., & Meltzer, H. Y. (1991). Fluoxetine in the treatment of borderline and schizotypal personality disorders. The American Journal of Psychiatry, 148(8), 1064–1067. http://doi.org/10.1176/ajp.148.8.1064

Cornelius, J. R., Soloff, P. H., Perel, J. M., & Ulrich, R. F. (1990). Fluoxetine trial in borderline personality disorder. Psychopharmacology Bulletin, 26(1), 151–154.

Socialstyrelsen publikation. Vad vet vi om flickor som skär sig? 2004.

Smith, BD. Self-Mutilation and Pharmacotherapy. Psychiatry 2005 Oct; 2(10): 28–37.