Självskadebeteende (utkastversion, beräknas färdigt nov 2019)

Behandling och stöd

Grundläggande behandlingsinsats vid självskadebeteende (UTKAST)

Märkning

Skapad: 2019-04-10
Uppdaterad: 2019-05-23
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Verksamhet: Primärvård, Psykiatrisk specialistvård, sluten, Psykiatrisk specialistvård, öppen, Beroendevård, Ungdomsmottagning, Familjecentral
Befattning: Kurator, Läkare, Psykolog, Psykoterapeut, Sjuksköterska, Skötare
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Förebyggande åtgärder, Omvårdnad, Psykologiska och psykosociala åtgärder, Uppföljande åtgärder, Utbildning för patienter, brukare och närstående, Utredning och diagnostik, Andra sociala insatser
Fas/stadie: Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår

Kort beskrivning

Generella strategier för behandling av individer med självskadebeteende.

Syfte

Insatsen syftar till att ge råd om behandlingsinsatser som kan vara hjälpsamma för att minska risken för upprepning och/eller eskalering av självskadebeteende.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som självskadat. Denna insats ska ges i syfte att identifiera utlösande och vidmakthållande faktorer för självskadebeteende och kan ges till individer utan aktuell behandling, i väntan på behandling, eller om lämpligt till individer med pågående behandling som inte riktar sig mot självskadebeteende. Den skall inte erbjudas till individer som redan går i behandling med fokus på känsloreglering och självskada såsom dialektisk beteendeterapi eller mentaliseringsbaserad terapi.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Kunskapsområdet för generalistisk behandling vid självskadande handling/beteende saknar evidens från ett nationellt perspektiv.

Insatsen grundar sig på klinisk erfarenhet. Det finns visst stöd för att denna typ av insats minskar sannolikheten för upprepat självskadebeteende i högre grad än ingen insats alls, eller allmänna insatser inte specifikt inriktade på att minska självskadebeteende.

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor. 

 

Kompetenskrav

Personal inom hälso- och sjukvården (med legitimation eller annan reell kompetens)

  • Insatsen kan ges inom psykiatri, beroendevård eller primärvård
  • Insatsen kan vara av psykodynamisk, problemlösande eller kognitiv beteendeterapeutisk inriktning.
  • Rekommendation: Handledning specialiserad på självskadebeteende utifrån inriktning (psykodynamisk, kognitiv beteendeterapeutisk e dyl).

Innehåll, kortfattat

Komponenter i en basal insats vid självskadebeteende:

  • Kartläggning av funktionen av självskadebeteende
  • Psykoedukation kring självskadebeteendets funktion
  • Fokus på ett gott samarbete kring problemanalys och lösningsförslag
  • Alternativa strategier för att hantera självskadeimpulser - fokus på känsloreglering
  • Riskhanteringsplan (se Riskhanteringsplan)
  • Strategier för att hantera impulsiva beteenden

Innehåll, fördjupat

Insatsen ges individuellt och kan vara 3-12 sessioner lång, beroende på individens behov. Insatsen kan utgå ifrån den inriktning som behandlaren vanligen arbetar utifrån, och bör vara strukturerad, problemlösningsfokuserad och baserad på en god och samarbetsinriktad relation. Den ska fokusera på att gemensamt kartlägga och analysera självskadebeteendets funktion. Innehållet kan vara följande:

  • Självskadebeteende och dess funktion; identifiera funktionen hos sitt eget självskadebeteende
  • Identifiera riskfaktorer och skyddsfaktorer för självskadebeteende
  • Minska krisgenererande beteenden (såsom intag av alkohol- och droger, konfliktfyllda relationer, andra destruktiva beteenden).
  • Psykoedukation och stöd till att minska sårbarhet relaterad till exempelvis sömn, nutrition och aktivitet.
  • Information om möjlighet till stöd via Självskadechatten, SHEDO

Länkar

Information och kunskapsstöd vid självskadebeteende:

Nationella självskadeprojektet

Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende

Anhörig och brukarförening för självskadebeteende och ätstörning:

SHEDO

 

 

Stöd vid utredning/kartläggning av självskadebeteende

Utredning vid självskadebeteende

Kartläggning med händelseanalys

DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende

Depressionsskala MADRS-9

 

Referenser

NICE. (2012). Self-Harm: Longer-Term Management. Leicester (UK): National Institute for Health and Clinical Excellence: Guidance. Retrieved from www.nice.org.uk/guidance/CG133

Uppföljning

Kontinuerlig skattning av frekvens av självskadebeteende bör göras med skattningsskalor (se t ex DSHI-9, Bjärehed, J., & Lundh, L.G. 2008, se nedan). Frekvens av självskadebeteende bör skattas vid varje besök. Då självskadebeteende är en stark riskfaktor för framtida suicidförsök är det viktigt med kontinuerlig monitorering av självskadebeteende och livslust (se t ex MADRS-9 under “Material”).