Tvångsvård LVM genomförande

Gå till huvudsidan: Missbruk och beroende

Missbruk och beroende

Behandling och stöd

Tvångsvård LVM genomförande

Omhändertagande av individer enligt lagen om vård av personer med missbruk i vissa fall (LVM). Från anmälan till verkställighet.

Målgrupp eller situation

Vuxna som p.g.a. av missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel riskerar sitt liv eller sin hälsa och har ett vårdbehov som inte kan tillgodoses på annat sätt. För individer 18–20 år gäller lag om vård av unga (LVU) i första hand.

Kunskapsläge

Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och socialtjänstlagen (SoL).

Kompetenskrav

  • Kompetens enligt arbetsgivarens beslut för utredning inom socialtjänst.
  • Beslut om omhändertagande och ansökan om vård enligt gällande delegationsordning i respektive kommun, vanligen socialnämndens ordförande.
  • Förvaltningsrätten fastställer och beslutar om tvångsvård.
  • Legitimerad läkare för bedömning av hälsotillstånd.

Sammanfattning

Socialtjänsten ska fatta beslut om att inleda utredning enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) om det kommit till kännedom att en individ till följd av fortgående missbruk utsätter sin hälsa för allvarlig fara och vårdbehovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Minst ett av följande kriterier ska också var uppfyllt: att individen till följd av missbruket

  • utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara
  • löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv
  • kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Baserat på utredningen kan förvaltningsrätten fatta beslut om vård enligt LVM, som kan ges på behandlingshem, familjehem eller i öppenvården.

Genomförande

Tvångsvård enligt LVM föregås alltid av att socialtjänsten får kännedom om att en individ utsätter sig för allvarlig fara genom missbruk, och av en inledande bedömning och utredning. Tvångsvården innebär ett omedelbart omhändertagande och/eller ansökan om vård och fortsatt behandling.

Socialtjänsten kan få kännedom om att individen till följd av sitt missbruk allvarligen utsätter sin hälsa för fara till exempel genom att hen redan är aktuell inom socialtjänsten och har en pågående utredning eller insatser, eller genom att en anmälan om oro kommit in till socialtjänsten.

Myndigheter som i sin verksamhet som regelbundet kommer i kontakt med individer med missbruk och beroende samt läkare är skyldiga att anmälan till socialtjänsten om en individ kan antas vara i behov av tvångsvård till följd av missbruk.

Socialtjänsten ska inleda utredning enligt LVM om man fått kännedom om att en individ kan antas vara i behov av tvångsvård till följd av missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel.

Om det är möjligt ska handläggaren träffa individen för att kunna ta del av individens syn på anmälan och behov av vård och behandling, och om hen samtycker till vård och behandling. Därefter bedömer socialtjänsten om individen är i behov av omedelbart omhändertagande, om socialnämnden ska ansöka om vård enligt LVM eller om utredningen ska avslutas.

Vad som ska framgå i utredningen

Om en utredning enligt LVM inleds samlar handläggaren in information och dokumenterar individens situation och fattar beslut om läkarundersökning för bedömning om aktuellt hälsotillstånd, om det inte är uppenbart obehövligt. I utredningen ska det framgå:

  • individens förhållanden
  • tidigare och planerade åtgärder
  • i vilket LVM-hem intagning kan göras
  • om intagning görs: vilken vård som planeras utanför hemmet.

Socialtjänsten har långtgående möjligheter att hämta in information från hälso- och sjukvård och andra myndigheter enligt sekretessbrytande regler i offentlighets- och sekretesslagen.

Avsluta utredningen

Utredningen kan avslutas utan åtgärd eller med någon annan åtgärd, till exempel att individen medverkar till frivillig vård eller om annan information om individens pågående missbruk, situation eller bedömning av hälsotillstånd framkommit.

Beslut om ett omedelbart omhändertagande får fattas av socialnämnden eller nämndens ordförande om det är sannolikt att individen är i behov av vård enligt LVM och man inte kan vänta med beslutet på grund av att individen allvarligt riskerar sitt hälsotillstånd, eller om det finns en överhängande risk att hen till följd av sitt tillstånd skadar sig själv eller någon närstående.

Om det är nödvändigt med ett omedelbart omhändertagande ska socialnämnden förbereda

  • bedömning och beslut
  • underställan till förvaltningsrätten
  • ansökan om plats hos Statens institutionsstyrelse (SiS)
  • handräckning av Polisen vid behov.

Därefter kontaktar handläggaren socialnämndens ordförande som fattar beslut om omedelbart omhändertagande. Om socialnämnden fattar beslut om omedelbart omhändertagande ska man meddela förvaltningsrätten utan dröjsmål, förvaltningsrätten ska sedan fastställa beslutet inom fyra dagar.

Efter att beslutet är fastställt ska socialnämndens ansökan om vård vara hos förvaltningsrätten inom sju dagar. I förvaltningsrätten har individen rätt att begära muntlig förhandling, yttra sig och få ett offentligt biträde.

Tvångsvård ska inledas på sjukhus, eller på LVM-hem. Om det inte längre finns skäl för omhändertagande ska nämnden omedelbart fatta beslut om att det genast ska upphöra. Ett sådant beslut får även meddelas av rätten.

Läkarens bedömning

På sjukhus gör en läkare en bedömning av individens hälsotillstånd och skriver ett läkarintyg. Vid behov kan individen läggas in för avgiftning och abstinensbehandling. Handläggaren är ansvarig för att hålla kontakt med individen och sjukvården.

Handläggaren på socialtjänsten färdigställer utredningen och socialnämnden ansöker till förvaltningsrätten om vård enligt LVM.

Individen har rätt att ta del av utredningen. Förvaltningsrätten kallar till en muntlig förhandling där individen kan delta tillsammans med ett eventuellt biträde och handläggaren. Efter att förvaltningsrätten har meddelat domen har individen tre veckor på sig att överklaga domen till kammarrätten. Vården inleds trots överklagan om förvaltningsrättens dom säger att beslutet ska gälla omedelbart.

Motivera till behandling i annan form

Syftet med vård enligt LVM är alltid att motivera till behandling i annan form. Det kan till exempel vara placering på behandlingshem, i familjehem eller i det egna hemmet med behandling i öppenvård. Vård enligt LVM kan som längst pågå i sex månader men den ska upphöra tidigare om syftet med vården är uppnått. Verksamhetschefen på det aktuella LVM-hemmet beslutar om inskrivning, placering och avslut för vården. Under hela vårdperioden pågår ett motivationsarbete i nära kontakt med individen parallellt och nya bedömningar kan göras regelbundet.

Socialnämnden ska arbeta aktivt för att individen får arbete, utbildning, bostad, stöd och behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk efter att vården enligt LVM har upphört. En samordnad individuell plan, SIP ska upprättas om individen behöver insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Anmälningsskyldighet enligt 6 § LVM

En läkare ska genast göra anmälan till socialnämnden, om hen i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och läkaren bedömer att individen inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

Läkarintyg enligt 9 § LVM

När socialtjänsten inlett utredning enligt LVM ska beslut fattas om läkarundersökning av individen, om det inte är uppenbart obehövligt. Socialtjänsten utser läkare för undersökningen. I läkarintyget ska aktuellt hälsotillstånd anges, vilket även innefattar bedömning om individen är i behov av vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Intyget ska utformas med noggrannhet och omsorg samt vara tydligt utformat.

Alla läkare i allmän tjänst får utfärda läkarintyg men det bör förankras med en specialistläkare. I de akuta fall där beslutet om vård enligt LVM är taget av socialtjänsten kan läkarintyget skrivas på plats på enheten tillsammans med individen och socialtjänsten. Vid omedelbart omhändertagande bör ska läkaren även bedöma om individen är i behov av vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

Om individen vill lämna sjukhuset trots fastställt beslut

Om förvaltningsrätten beslutar om vård eller omedelbart omhändertagande ska sjukvården hålla kvar individen enligt LVM. Om individen vill lämna eller redan har lämnat sjukhuset ska verksamhetschefen för enheten omedelbart underrätta socialnämnden eller Statens institutionsstyrelse, SiS. Verksamhetschefen ska ta beslut om att individen ska förhindras att lämna sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa att individen kan föras över till ett LVM-hem. Socialtjänstens handläggare eller SiS begär transport från sjukhuset hos Nationella transportenheten som utför transporten.

Uppföljning

På individnivå är det ansvarig socialsekreterare som följer upp vården och samarbetar med LVM-hemmet angående planering för annan behandling.

Statens institutionsstyrelse följer upp placeringar enligt LVM varje år.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Individ- och familjeomsorg, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Svår
  • Tillstånd: Missbruk/beroende av alkohol