Ångest och depression (testperiod 15 maj till 15 juni)

Kartläggning och utredning

Tvångsyndrom diagnostik

Märkning

Skapad: 2019-04-27
Uppdaterad: 2019-05-13
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård
Verksamhet: Primärvård, Psykiatrisk specialistvård, sluten, Psykiatrisk specialistvård, öppen
Befattning: Kurator, Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Utredning och diagnostik
Prioritering enligt nationella riktlinjer: -
Diagnos: F42 Tvångssyndrom
Fas/stadie: Akut
Åldersgrupp: Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Svår
Funktionsnivå: Stora problem

Kort beskrivning

Diagnostisering tvångssyndrom (OCD).

Syfte

Diagnosen är vägledande för behandling och andra insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Tvångssyndrom är plågsamt för patienten och minskar livskvalité, funktions- och aktivitetsförmåga.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Läkare och annan vårdpersonal enligt verksamhetens riktlinjer.

Innehåll, kortfattat

Innehåll, fördjupat

Screeningfråga:

“Har du besvärats av påträngande och besvärande tankar, impulser, eller inre bilder som du inte kunnat bli av med?”

Tvångssyndrom (eng.: Obsessive-compulsive disorder, OCD) är en vanlig, ofta kronisk sjukdom präglad av tvångstankar och tvångshandlingar Tvångstankar är återkommande påträngande och ofrivilliga tankar, bilder eller impulser som upplevs inte stämma överens med egna värderingar, självbild eller upplevelser (egodystona). Dock upplevs tankarna komma från individen själv och inte utifrån (såsom vid rösthallucinos). Tankarna upplevs oftast meningslösa och väcker ångest, äckel, tvivel eller annat obehag.

Tvångshandlingar är viljestyrda beteenden som utförs repetitivt i syfte att minska obehaget framkallat av tvångstankar, för att neutralisera dessa eller förhindra att någon katastrof inträffar. Ibland beskrivs tvångshandlingarna som ritualer där upprepade beteenden utförs alltid på ett särskilt sätt och repetitivt. Tvångshandlingar innefattar även ångestreducerande mentala ritualer (till exempel att kontrollera att inga ord jag säger innehåller tre bokstäver).

Vanliga symtomgrupper är:

  • Rädsla för smitta och smuts (”Tänk om jag fick hiv av att ta i handtaget.”)
  • Tvättvång (överdriven handtvätt och rengöring av saker)
  • Rädsla att skada någon annan (”Tänk om jag sticker kniven i barnet fast jag inte vill.”)
  • Kontroller (kontrollera att saker är rätt, så att ingen kommer till skada, till exempel stänga av spisen och släcka lampor)
  • Symmetri, ordnande och räknande (tankar om att saker måste kännas ”helt rätt”, läsa eller skriva om och om igen, upprepa saker)
  • Sexuella tvångstankar (”Tänk om jag är pedofil”)

Patienter med tvångssyndrom använder tvångshandlingarna för att till varje pris och med hög säkerhet försäkra sig om att tvångstankarna inte blir verkliga, dvs. en patient med tvångssyndrom utför inte innehållet i tvångstankarna.

Specifik utredning

  • Fördjupad anamnes
  • Utvecklingsanamnes
  • Nuvarande och tidigare tvångstankar och tvångshandlingar
  • Hur symtomen hindrar arbete/studier/socialt liv
  • Ta reda på hur familj, närstående, personal eller andra är involverade i patientens tvångssyndrom, inklusive eventuella anpassningar som görs.
  • Ärftlighet
  • Tidigare medicinsk och psykologisk behandling
  • Information från närstående är ofta värdefull och när det gäller barn ofta nödvändig.

Bedömning kan ske med skattningsskalan Yale-Brown Obsessive-Compulsive Scale (Y-BOCS)  som innehåller både en symtomchecklista och en symtomskattning, samt med Obsessive Compulsive Inventory – Revised (OCI-R)

Children’s Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale (CY-BOCS)  respektive barnversionen av OCI-R är motsvarande validerade instrument för bedömning av barn.

För att mäta föräldrars/närståendes anpassning till tvångssyndromet finns också Family Accomodation Scale – Self Report

Differentialdiagnostik

  • Ett visst mått av tvångstankar och ritualer förekommer hos de allra flesta och behöver inte ligga till grund för en diagnos
  • Depression
  • Dysmorfofobi
  • Generaliserat ångestsyndrom (överdriven men realistisk oro över vardagliga saker)
  • PTSD eller akut stressreaktion
  • Anorexia nervosa (påträngande tankar om att vara överviktig)
  • Substansberoende
  • Parafilier
  • Vanföreställningssyndrom (tvångstankar har blivit vanföreställningar
  • Sjukdomsångest
  • Schizotyp personlighetssyndrom
  • Trichotillomani
  • Motoriska störningar (tics etc)
  • Bulimia nervosa (upprepad hetsätning och kräkning)
  • Samlarsyndrom
  • Autism (stereotypa ritualer)
  • Schizofreni
  • Tvångsmässig personlighetssyndrom (rigid med perfektionistiskt beteende men utan uttalade tvångstankar/tvångshandlingar

ICD-10: F42.0 Tvångssyndrom präglat av tvångstankar

Ett tillstånd främst präglat av tvångstankar eller grubblerier som kan ta formen av idéer, tankebilder eller impulser till handling. Tillståndet är praktiskt taget alltid plågsamt för patienten. Ibland kan tankarna vara ändlösa, villrådiga överväganden över olika alternativ, vilket leder till oförmåga att fatta triviala beslut som är nödvändiga för det dagliga livet. Tvångsmässigt grubbel och depression är nära förbundna och diagnosen tvångssyndrom är mest adekvat när tvångstankar uppstår eller kvarstår utan att patienten samtidigt har en depressiv episod.

ICD-10: F42.1 Tvångssyndrom präglat av tvångshandlingar [tvångsritualer]

Ett tillstånd främst präglat av tvångshandlingar (tvångsritualer). Oftast rör handlingarna hygien (främst handtvättning), upprepade kontroller för att försäkra sig om att inga farliga situationer utvecklas eller en överdrivet pedantisk ordentlighet. Bakom beteendet ligger en fruktan, vanligtvis för fara som kan skada eller som är orsakad av patienten. Den rituella handlingen är ett ineffektivt eller symboliskt försök att värja sig mot faran.

ICD-10: F42.2 Tvångstankar med tvångshandlingar