Ångest och depression (utkastversion, beräknas färdigt jan 2020)

Kartläggning och utredning

Specifik fobi diagnostik

Märkning

Skapad: 2018-04-20
Uppdaterad: 2019-05-10
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Verksamhet: Primärvård, Psykiatrisk specialistvård, öppen, Psykiatrisk specialistvård, sluten
Befattning: Kurator, Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Utredning och diagnostik
Prioritering enligt nationella riktlinjer: -
Diagnos: F40 Fobiska syndrom
Fas/stadie: Akut
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem

Kort beskrivning

Diagnostisering specifik fobi

Syfte

Diagnosen är vägledande för behandling och andra insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Specifik fobi kan vara aktivitetsbegränsande.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivares bedömning.

Innehåll, kortfattat

Innehåll, fördjupat

Screeningfråga

“Har du någon särskild rädsla som är speciellt besvärande, t ex att flyga, spindlar, få en spruta?”

Specifik fobi innebär en irrationell rädsla för en viss typ av särskild företeelse, som t ex flygresor, åsynen av vissa djur, blod, injektioner, höjder eller instängda platser. Specifika fobier är de vanligaste ångestsyndromen i befolkningen. Personer med specifika fobier söker sällan vård, trots att problemen i enskilda fall kan bli handikappande. Vid specifika fobier finns olika skattningsskalor anpassade för respektive fobi.

Majoriteten av personer med specifik fobi söker inte vård och förblir därmed obehandlade. Trots tillståndets vanlighet behandlas därför få inom den offentliga vården. Då patienten söker är diagnosen i allmänhet lätt att ställa. Specifik fobi ska i princip alltid behandlas inom primärvården, detta då graden av funktionsnedsättning oftast är liten eller moderat.

Specifika fobier delas in i fem undergrupper utifrån rädslans fokus:

  • Djur (t ex spindlar, ormar, hundar)
  • Naturlig miljö (t ex höjder, vatten, oväder)
  • Platsbundenhet (t ex flygplan, instängda utrymmen)
  • Blod, injektioner eller skador (t ex blodprov, operationer)
  • Övriga (t ex kräkning, sätta i halsen, sjukdom)

Fobier begränsade till helt specifika situationer såsom ångest för speciella djur, höjder, åskväder, mörker, flygning, stängda rum, besök på offentliga toaletter, intag av viss föda, tandläkare, åsyn av blod eller kroppsskada. Även om den utlösande situationen är avgränsad eller speciell kan kontakt med situationen utlösa panikångest på samma sätt som vid agorafobi och social fobi.

Enligt internationella befolkningsundersökningar beräknas livstidsprevalensen för specifik fobi vara 13 procent. Specifik fobi är därmed det vanligaste ångestsyndromet. Det är ungefär dubbelt så vanligt bland kvinnor jämfört med män.

Prevalensen av specifik fobi bland barn och ungdomar uppskattas till upp till 5 procent. En amerikansk studie har visat att specifik fobi rapporterats hos nästan 20 procent av ungdomarna, medan bara 0,6 procent uppgav en allvarlig funktionsnedsättning på grund av fobin.

Differentialdiagnostik:

  • Normal och adekvat rädsla
  • Social ångest
  • Agorafobi
  • PTSD eller akut stressreaktion
  • Separationsångest
  • Paniksyndrom
  • Tvångssyndrom

ICD-10: F40.2 Specifika (avgränsade) fobier

Fobier begränsade till helt specifika situationer såsom ångest för speciella djur, höjder, åskväder, mörker, flygning, stängda rum, besök på offentliga toaletter, intag av viss föda, tandläkare, åsyn av blod eller kroppsskada. Även om den utlösande situationen är avgränsad eller speciell kan kontakt med situationen utlösa panikångest på samma sätt som vid agorafobi och social fobi.

Länkar

Specifik fobi (Stockholms läns landsting)

Skattningsskalor (Stockholms läns landsting)