Ångest och depression (testperiod 15 maj till 15 juni)

Kartläggning och utredning

Social ångest diagnostik

Märkning

Skapad: 2018-04-20
Uppdaterad: 2019-05-13
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård
Verksamhet: Psykiatrisk specialistvård, öppen, Psykiatrisk specialistvård, sluten, Primärvård
Befattning: Kurator, Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Utredning och diagnostik
Prioritering enligt nationella riktlinjer: -
Diagnos: F40 Fobiska syndrom
Fas/stadie: Akut
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Diagnostisering social ångest (social fobi)

Syfte

Diagnosen är vägledande för behandling och andra insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Social ångest sänker livskvaliteten och funktions- och aktivitetsförmågan hos patienten.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivares bedömning

Innehåll, kortfattat

Innehåll, fördjupat

Screeningfråga:

“Undviker du aktiviteter eller andra sociala sammanhang för att du är rädd att göra bort dig eller verka dum?”

Social ångest debuterar vanligen i tidiga tonår och kan vara mycket handikappande för individen. Många söker inte hjälp och när det sker är det många år mellan symtomdebut och diagnos. Eftersom social fobi debuterar i en känslig fas i livet där individen både skaffar sig utbildning samt etablerar relationer kan det få stora konsekvenser för både utbildning och arbete men också möjligheterna att bilda familj etc.

Personer med social ångest känner ångest i sociala situationer och när de står i centrum för uppmärksamheten. Personer med social ångest undviker ofta sociala sammanhang där de riskerar att känna sig granskade eller bortgjorda. Vardagliga situationer som till exempel att prata, äta eller skriva inför andra kan upplevas ångestframkallande och plågsamma. Genom att undvika andras uppmärksamhet kan personer med social ångest uppleva tillfällig lindring, samtidigt som detta beteende bidrar till att vidmakthålla den sociala ångesten. Barn och ungdomar har ofta kroppsliga symtom (såsom huvudvärk och magont) i anslutning till de ångestskapande situationerna.

Differentialdiagnostik

  • Normal blyghet
  • Agorafobi (undvikandebeteendet är inte avgränsat till sociala situationer)
  • Specifik fobi
  • PTSD eller akut stressreaktion (undviker situationer som påminner om traumat)
  • Separationsångest
  • Tvångssyndrom (undviker situationer som triggar tvång)
  • Autism, schizoid eller schizotyp personlighetssyndrom (ointresse av andra människor)
  • Ängslig personlighetssyndrom (tidig debut, långvarig, genomgående beteendemönster)
  • Depression
  • Psykos
  • Substansbruk

ICD-10: F40.1 Social ångest

Rädsla för att bli kritiskt granskad av andra människor, vilket leder till undvikande av sociala situationer. Mer genomgripande sociala fobier är vanligtvis associerade med låg självuppfattning och rädsla för kritik. Patienter söker ofta hjälp på grund av rodnad, tremor, illamående eller urinträngningar. Patienten är ibland övertygad om att dessa sekundära manifestationer av ångest är det primära problemet. Symtomen kan utvecklas till panikattacker.

Länkar

Vem får ställa diagnos? (Socialstyrelsen)

Social ångest (fobi) (Stockholms läns landsting)