Ångest och depression (testperiod 15 maj till 15 juni)

Kartläggning och utredning

Posttraumatiskt stressyndrom diagnostik

Märkning

Skapad: 2019-04-27
Uppdaterad: 2019-05-10
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård
Verksamhet: Psykiatrisk specialistvård, sluten, Psykiatrisk specialistvård, öppen, Primärvård
Befattning: Kurator, Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Utredning och diagnostik
Prioritering enligt nationella riktlinjer: -
Diagnos: F43 Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress
Fas/stadie: Akut
Åldersgrupp: Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Svår
Funktionsnivå: Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Diagnostisering PTSD.

Syfte

Diagnosen är vägledande för behandling och andra insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

PTSD har ett plågsamt tillstånd som påverkar livskvalitet och funktions- och aktivitetsförmåga.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Läkare och annan vårdpersonal enligt verksamhetens riktlinjer.

Innehåll, kortfattat

Innehåll, fördjupat

Screeningfråga:

“Har du upplevt någon svår traumatisk händelse som fortfarande plågar dig som hemska minnen, flashbacks eller mardrömmar?”

Efter mycket påfrestande och potentiellt traumatiska händelser såsom naturkatastrofer, olyckor, våldshändelser, sexuella övergrepp, tortyr eller fysisk misshandel utvecklar många personer en akut stressreaktion.

PTSD innefattar, förutom förekomst av traumatisk händelse, fyra symtomkomplex:

  • Påträngande symtom - återkommande, ofrivilliga och plågsamma minnen, mardrömmar, flashbacks eller intensiva psykiska/fysiologiska reaktioner vid triggers
  • Undvikande - av sådant som påminner om den traumatiska händelsen såsom vissa situationer, platser, personer, tankar, minnen och sinnesintryck
  • Negativa kognitiva förändringar och negativa förändringar i sinnesstämning
  • Övriga symtom som t ex lättskrämdhet

De flesta med akut stressreaktion har övergående symtom. Om besvären håller i sig mer än en månad efter den traumatiska, oftast livshotande, händelsen kan dessa personer utveckla PTSD. Men endast ungefär 10 procent av individerna i en traumatiserad population uppvisar symtom av sådan svårighetsgrad och grad av funktionsbegränsning att diagnosen PTSD ställs.

Vid klinisk bedömning kan det ibland vara användbart att komplettera muntlig anamnes med en händelsescreening för att på ett icke-konfrontativt sätt undersöka förekomst av traumatiska upplevelser, såsom Life event checklist (LEC-5)

Den strukturerade kliniska intervjun Clinican Administrerd PTSD scale (CAPS) kräver utbildning.

Screeningskalor som kan användas är t ex Impact of Event Scale- Revised (IES-R) och PCL-5 DSM-5.

Differentialdiagnostik:

  • Akut stressyndrom (utlöses också av trauma och har i stort sett samma symtomatologi som PTSD, men med varaktighet bara upp till en månad efter traumat.)
  • Anpassningsstörning (typiskt är att symtomens styrka inte bedöms stå i proportion till typ och intensitet av stressorn).
  • Andra psykiatriska tillstånd (reaktionen har inte typiska PTSD-symtom utan mer depression, annat ångesttillstånd, kortvarig psykos eller emotionellt instabil personlighetsstörning)
  • Flashbacks av annan orsak (substansbruk, skalltrauma, bipolär sjukdom, depression, psykos)

Särskilda aspekter hos barn och ungdomar

Kartlägg

  • Ångestsymtom - debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser
  • Kontext - familjeförhållanden, skolsituation, kamratrelationer, hereditet, trauma, tidig utveckling, sömn etc

Familjens och förskolans/skolans och övriga psykosociala faktorers roll för problemens uppkomst och vidmakthållande behöver undersökas

Kartlägg övrig psykiatrisk problematik, t ex med hjälp av strukturerad intervju såsom MINI-KID eller såsom K-SADS PL, (Kiddie-schedule for affective disorders and schizophrenia, present and lifetime version)

Skattningsskalor kan med fördel användas, t ex

  • CPSS (the Child PTSD Symtom Scale)
  • Trauma Checklist for Children (TSCC)
  • Children revised impact scale (CRIES-8)
  • Trauma symtom checklist for young children (TSCYC)

Prevalensen av PTSD bland barn och ungdomar varierar enligt studier men har generellt legat lägre än för vuxna. Livstidsprevalensen är uppskattad till 1,5–5 procent hos ungdomar.

Riskfaktorer:

  • Omsorgssvikt
  • Att befinna sig på flykt
  • Familjens totala psykosociala belastning
  • Funktionshinder eller psykiska problem sedan tidigare

ICD-10: F43.1 Posttraumatiskt stressyndrom

Ett tillstånd som uppstår som fördröjd eller långvarig reaktion på en traumatisk händelse eller situation (av kortare eller längre varaktighet) av exceptionellt hotande eller katastrofalt slag, som kan väntas medföra kraftig påverkan på praktiskt taget alla människor. Predisponerande faktorer som personlighetsdrag (tvångsmässiga eller asteniska) eller anamnes på neurotisk störning kan sänka tröskeln för risken att utveckla syndromet eller förvärra förloppet men de är varken nödvändiga eller tillräckliga för att förklara uppkomsten. Typiska fenomen inkluderar episoder av återupplevande av traumat i form av påträngande minnen (¨flashbacks¨), drömmar eller mardrömmar som uppträder mot en bakgrund av känslomässig stumhet och avflackning, tillbakadragande från andra människor, nedsatt reaktivitet på omgivningsfaktorer, anhedoni och undvikande av aktiviteter och situationer som påminner om traumat. Det finns ofta ett tillstånd av autonom irritabilitet, ökad vaksamhet och förhöjd alarmberedskap samt insomnia. Ångest och depression är ofta förenade med tidigare nämnda symtom och tecken och självmordstankar är inte ovanliga. Tillståndet utvecklas efter traumat med en latenstid som kan variera från några veckor till månader. Förloppet är fluktuerande men full remission kan ses i de flesta fall. Hos en minoritet av patienterna kan tillståndet bli kroniskt och pågå i många år, vilket så småningom leder till en varaktig personlighetsförändring.

Länkar

Posttraumatiskt stressyndrom – PTSD (Stockholms läns landsting.)