Ångest och depression (utkastversion, beräknas färdigt jan 2020)

Kartläggning och utredning

Paniksyndrom diagnostik

Märkning

Skapad: 2018-04-20
Uppdaterad: 2019-05-10
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Verksamhet: Psykiatrisk specialistvård, sluten, Psykiatrisk specialistvård, öppen, Primärvård
Befattning: Kurator, Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Utredning och diagnostik
Prioritering enligt nationella riktlinjer: -
Diagnos: F41 Andra ångestsyndrom
Fas/stadie: Akut, Kronisk
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Diagnostisering paniksyndrom.

Syfte

Diagnosen är vägledande för behandling och andra insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Paniksyndrom leder till minskad livskvalite, funktionsförmåga och aktivitetsbegränsningar.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Läkare och annan vårdpersonal enligt verksamhetens riktlinjer.

Innehåll, kortfattat

Innehåll, fördjupat

Screeningfråga:

“Har du någonsin fått en panikattack?”

En panikattack är en avgränsad, hastigt påkommande upplevelse av intensiv rädsla, skräck eller fruktan. Panikattacker tar sig uttryck i olika typer av symtom som yrsel, hjärtklappning, obehagskänsla i bröstet, svimningsattacker eller svårigheter att andas, och tolkas ofta av den drabbade personen som en kroppslig sjukdom. Det ska också finnas en betydande beteendeförändring med anledning av attackerna (t ex beteenden som syftar till att undvika att få panikattacker, såsom undvikande av fysisk ansträngning eller andra situationer som personen har förknippat med panikattacker). Panikattacker förekommer som delsymtom vid flera ångestsyndrom samt är vanligt vid depression. Exempelvis kan exponering för en social situation vid social fobi utlösa en panikattack. Ett vanligt missförstånd är att den typen av ångestattacker misstolkas som ett paniksyndrom. För diagnos krävs återkommande panikattacker.

Symtombördan kan skattas med den syndromspecifika självskattningsskalan PDSS-SR (Panic Disorder Severity Scale Rated), för att t ex följa förlopp och resultat av behandling

Avseende barn:

Kartlägg

  • Ångestsymtom – debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser
  • Kontext – familjeförhållanden, skolsituation, kamratrelationer, hereditet, trauma, tidig utveckling, sömn etc

Undersök familjens och förskolans/skolans och övriga psykosociala faktorers roll för problemens uppkomst och vidmakthållande

Uteslut att ångesten orsakas av försummelse av barnet och dess grundläggande behov

Kartlägg övrig psykiatrisk problematik, t ex med hjälp av strukturerad intervju såsom MINI-KID eller K-SADS PL (pdf) (Kiddie-schedule for affective disorders and schizophrenia, present and lifetime version)

Självskattningsformulär kan med fördel användas:

  • I BUP:s riktlinjer  rekommenderas Spence children’s anxiety scale (SCAS) som finns i barn- och föräldraversion för barn 7-17 år. Skalan innehåller delskalor för bland annat paniksyndrom/agorafobi.

Differentialdiagnostik

  • Panikattacker relaterade till verklig fara
  • Enstaka panikattacker (utan klinisk signifikans)
  • Social ångest
  • Tvångssyndrom
  • PTSD och akut stressreaktion (relaterat till specifikt trauma)
  • Separationsångest
  • Specifik fobi
  • Psykossjukdom
  • Substans-/läkemedelsbetingat ångestsyndrom
  • Ångest relaterad till somatisk sjukdom (t ex hypertyreos)

ICD-10; F41.0 Paniksyndrom (episodisk paroxysmal ångest)

Ett obligat fenomen är återkommande attacker av svår panikångest, som är oförutsägbara då de inte är begränsade till särskilda situationer eller omständigheter. Liksom vid andra ångestsyndrom är de dominerande symtomen plötsligt insättande hjärtklappning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, yrsel och overklighetskänslor (depersonalisation eller derealisation). Sekundärt uppträder ofta rädsla för att dö, att förlora kontrollen eller att bli sinnessjuk. Panikångest bör inte användas som huvuddiagnos om patienten är deprimerad vid tidpunkten då ångestanfallen startar. Under sådana omständigheter kan panikattackerna vara sekundära till depression.

Länkar

Psykiatristöd om paniksyndrom (Stockholms Läns Landsting)

Skattningsskalor (Stockholms Läns Landsting)