Ångest och depression (utkastversion, beräknas färdigt jan 2020)

Kartläggning och utredning

Depression diagnostik

Märkning

Skapad: 2018-04-20
Uppdaterad: 2019-05-10
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Verksamhet: Primärvård, Psykiatrisk specialistvård, sluten, Psykiatrisk specialistvård, öppen
Befattning: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Utredning och diagnostik
Prioritering enligt nationella riktlinjer: -
Diagnos: F32 Depressiv episod
Fas/stadie: Akut
Åldersgrupp: Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Diagnostisering av depression.

Syfte

Diagnosen är vägledande för behandling och andra insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Depression är ett plågsamt tillstånd som leder till sänkt livskvalitet, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsningar.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Läkare och annan vårdpersonal enligt verksamhetens riktlinjer.

Innehåll, kortfattat

Innehåll, fördjupat

Screeningfråga:

“Blir du någonsin så deprimerad att du inte kan fungera?”

Depression kännetecknas av att vara episodisk och återkommande.  Vid svår depression finns en uttalad symtombild där det även kan finnas psykotiska symtom. Dessa är främst stämningskongruenta vanföreställningar om skuld och skam, men i ovanliga fall kan vanföreställningarna vara icke stämningskongruenta och då till exempel innehålla paranoida tankegångar och upplevelser av att vara styrd. Kroppsliga symtom är också vanliga vid mer uttalad depression, såsom främst viktnedgång och tidigt morgonuppvaknande.

Suicidtankar är ofta frekventa och intensiva vid svårare depression och suicidrisken kan vara förhöjd. Patientens funktion i arbete, fritid, inom familjen eller andra sociala sammanhang är också kraftigt nedsatt. Depression diagnostiseras med hjälp av det kliniska samtalet.

Screeninginstrument EPDS kan användas som komplement för nyförlösta mammor. K-SADS-PL eller MINI-KID är två strukturerade intervjuer som kan användas vid diagnostisering av depression och ångesttillstånd hos unga som ett komplement till klinisk bedömning. Risk för överdiagnostik finns eftersom naturliga reaktioner på belastande livshändelser felaktigt kan identifieras som klinisk depression. Underdiagnostik av depression är ett större problem hos tonåringar än hos vuxna. Depressiva tillstånd kan ibland vara svåra att identifiera, framför allt vid samtidig somatisk eller annan psykisk sjukdom. Även genus- och kulturrelaterade skillnader kan leda till under- eller överdiagnostik.

Symtombilden hos barn och ungdomar kan vara komplicerad då deprimerade barn inte alltid ter sig märkbart nedstämda. Vanliga symtom hos barn och ungdomar vid depression är kroppsliga besvär som till exempel ont i huvudet, ont i magen, oro och upplevelse av att vara sjuk, utagerande beteenden, irritation och ilska. Kvinnor efterfrågar vård i större utsträckning än män och i många kulturer presenteras somatiska besvär i första hand vid depression. Det är viktigt att överväga om en depression är en del i en bipolär sjukdom, eftersom dessa depressioner har särskild behandling.

Symtombilden vid depression hos äldre är heterogen, vilket kan försvåra upptäckt och diagnos. Kroppsliga och kognitiva symtom är vanliga och kan vara mer framträdande än affektiva symtom. Samsjuklighet och hög användning av andra läkemedel kan komplicera behandlingen. Här kan Geriatric Depression Scale, GDS vara till hjälp.

PHQ-9 kan användas som screeninginstrument vid depressiva symtom. MADRS saknar roll i att diagnostisera depression men fungerar väl för att följa symtom över tid.

Differentialdiagnostik:

  • Bipolär sjukdom (finns tecken på tidigare hypomani/mani?, ärftlighet för bipolär sjukdom?)
  • Sorgereaktion
  • Depression relaterad till kroppslig sjukdom ( t ex hypothyreos, hypogonadism, sömnapnésyndrom, celiaki, malignitet, infektioner, anemi
  • Depression relaterad till skadligt bruk/beroende av alkohol, andra substanser eller läkemedelspåverkan
  • Dystymi (mildare och långdragna besvär, ofta flera år)
  • Utmattningssyndrom
  • Organiska hjärnskador, t.ex. demens, stroke, parkinson

För diagnosen egentlig depression enligt ICD-10 krävs:

A. att minst två av symtomen nedstämdhet, energifattigdom och minskad aktivitet dominerat under minst de senaste två veckorna.

B. att detta inte kan förklaras av annan kroppslig eller psykisk störning.

C. att minst ett av följande symtom också förekommer, eller totalt minst fyra symtom från A och C:

  1. Förlust av självförtroende och självuppskattning
  2. Överdriven eller obefogad självkritik och nedvärdering av sig själv
  3. Återkommande tankar på död eller självmord
  4. All slags självskadande beteende
  5. Upplevd nedsättning av förmåga till tankeverksamhet och koncentration
  6. Vankelmod och beslutsångest
  7. Förändrad psykomotorisk aktivitet med minskad rörlighet eller agitation
  8. Alla slags sömnproblem
  9. Ökad eller minskad matlust med medföljande effekt på vikten

Vid lindrig depression är patienten i obalans men kan i allmänhet genomföra normala aktiviteter.

För att måttlig egentlig depression ska föreligga krävs kriterier för lindrig depression samt minst sex symtom från A och C. Patienten är oftast så påverkad att även vardagliga sysslor är svåra att genomföra.

För diagnosen svår egentlig depression krävs att alla tre symtomen från A och minst fem symtom från C föreligger. Patienten är funktionsnedsatt, har starka självförebråelser och självmordstankar samt ofta framträdande kroppsliga symtom bland de som redovisats under punkt C.

Länkar

Behandling av depressionssjukdomar (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering)

Behandling av depression hos äldre (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering)

Depression - unipolär (Stockholms läns landsting)